Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bella Stenberg: "Frihet är en ständig kamp"

Berlinnatten är ljum och paret mitt emot mig på tunnelbanan så där påtagligt förälskade att man blir glad av att se dem. Men efter en stund slår det mig: jag har nog aldrig sett ett sådant par förut. Två invandrarkillar.

I alla fall inte i allmän miljö. Inte så tydligt sammanhörande.

Sverige är ett i stora delar befriat land, för att använda Jonas Gardells ord. Homosexuella lever skyddade, hatvåldet har minskat, det finns inte längre någon officiell diskriminering, skriver han i förordet till Männen med rosa triangel. Men det är ju inte så enkelt. Så tryggt. Det finns fortfarande människor här, mer eller mindre talföra, mer eller mindre starka och organiserade, som hatar och hotar.

Lagom till att Stockholm Prides start idag kommer en nyöversättning av Männen med rosa triangel från 1972, en biografisk skildring från nazisternas koncentrationsläger, en av de bortglömda gruppernas berättelser. Heinz Heger, pseudonym för Hans Neumann, återberättar fången Josef Kohouts upplevelser. Den rosa triangeln var symbolen homosexuella män märktes med (lesbiska fick en svart triangel, för asocialt beteende).

Österrikaren Josef är 22 då han 1939 grips av Gestapo. Han döms för ”förmodade och upprepade homosexuella handlingar” och sänds så småningom till Sachsenhausen. Bögarna är långt ner i hackordningen. För att överleva blir han älskare åt olika kapos (en fånge som var arbetsledare). Skildringen är skakande, men bitvis med ett visst avstånd. Kanske är det enda sättet att kunna berätta?

Det hade varit skönt att kunna säga att det tog slut där. Att ingen har försökt skilja ut och märka människor sedan dess. Eller att utsatta fått förståelse och upprättelse. Så är det inte. Homosexuella har inte fått skadestånd för sina år i nazistiska läger. De kunde till och med hamna fortsatt i fängelse eftersom homosexualitet sågs som olagligt.

Det känns på vissa sätt som ett större övergrepp. De godas tystnad. Det demokratiska samhällets misslyckande.

Och det tar fortfarande inte slut. I vissa länder är homosexualitet belagt med dödsstraff. I lördags kastade nazister och religiösa fundamentalister ägg på Prideparaden i Litauen. I Ryssland eskalerar våldet mot hbtq-undgomar snabbt, outtalat sanktionerat av staten – hur ska man annars tolka de nya ”antigaylagarna”?

Mänskliga rättigheter är inte självklara för den som inte bor i ett rikt land eller tillhör de privilegierade grupperna. Frihet är en ständig kamp. Därför är en bok som Männen med rosa triangel en viktig påminnelse. Politikerna måste agera. Men ingen av oss får glömma. Inte blunda eller titta bort. Har det hänt en gång så kan det hända igen.

Bella Stenberg är medarbetare på kulturredaktionen. Stockholm Pride uppmanar svenskar att tweeta #GoWest för att trenda hbtq-ämnet i Ryssland, andra uppmanar till en bojkott av ryska varor och det pågår en kampanj för att svenska ambassaden ska hissa regnbågsflaggan.

Mest läst