Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bekämpa fanatismen

Ledare Förhoppningsvis visar sig lördagens självmordsbombning i centrala Stockholm vara en enstaka och isolerad händelse. Men det är mycket allvarligt att Sverige nu drabbats av denna typ av dåd.

Sverige har fram tills nu varit förskonat från verkliga terrordåd. Den bilden har förändrats, sedan en självmordsbombare sprängde sig själv till döds mitt inne i centrala Stockholm sent på lördagseftermiddagen. Händelsen föregicks av ett utskickat hotbrev och av att en bil sprängdes kort före en bit därifrån i centrala Stockholm. Som av en lycklig slump medförde de båda dåden bara några lindriga skador bland allmänheten.

Det inträffade utreds av den svenska säkerhetspolisen som ett terroristbrott. Vad som hänt är givetvis mycket allvarligt och måste ses som en form av trendbrott, även om det samtidigt förhoppningsvis inte innebär inledningen på en ny trend.

Säkerhetspolisen utfärdade tidigare i höstas en varning om höjt terroristhot även i Sverige, en varning som då skapade mer oro än klarhet hos allmänheten. Dessbättre tycks inte något direkt samband finnas mellan vad som inträffat i Stockholm och denna tidigare varning, inte heller med det tidigare bombhotet i centrala Göteborg.

Vad man kan hoppas på är alltså att bombdådet i Stockholm är en enskild händelse och inte starten på en serie fortsatta dåd. Samtidigt är det nog naivt att tro att det bara handlat om en ensam galning, helt utan andra kontakter.

De närmaste dagarna lär vi få en allt tydligare bild av gärningsmannen. Det tycks emellertid redan nu stå klart att han företagit olika resor utomlands, där han varit i kontakt med extrema kretsar. Sättet dådet genomförts på visar också på planering och förberedelser. Kartläggningen av hans personliga nätverk framstår som ytterst angelägen.

Terrorism, även i de fall där gärningsmännen kan vara enstaka och förvirrade personer, är allt igenom destruktiv. Dess offer är fullständigt oskyldiga människor och konsekvensen en brutalisering av samhället och samhällsdebatten. Där politisk eller religiös fanatism är en utlösande orsak, blir reaktionen lika lätt extremism från motsatt håll.

Därför är det oerhört viktigt att kväva terrorism och tendenser till terrorism i sin linda. Religiös och politisk extremism och fanatism med våld på dagordningen måste bemötas med kraft, genom en öppen debatt men också genom en övervakning av riskabla miljöer, där uttryckt hat mot samhället utgör grund för rekrytering av framtida våldsmän.

Det vilar också ett ansvar på kyrkliga ledare, kristna som muslimska, att i ekumenisk anda söka samförstånd och samarbete, som minskar klyftor i stället för att vidga dem. Samhörighet i stället för främlingskap är bland de bästa botemedlen mot extremism.

Bombdådet i ett finländskt köpcenter, dödsskjutningar i skolor eller nu senast i Malmö visar samtidigt att risker alltid finns för vansinnesdåd som inte alls har politiska förtecken. En gemensam faktor är emellertid att tillgång på vapen och sprängämnen är en förutsättning. Det står allt klarare att svensk lagstiftning inte hängt med, allt ifrån spridning av illegala vapen till olika former av tillverkning.

Skärpningar tycks nu vara på väg och det är nödvändigt. Ju färre vapen, desto fredligare samhälle. Det måste vara utgångspunkten för lagstiftningen.

GP 13/12 -10

Mest läst