Befolkningsökningen måste tas på allvar

Världen står inför extrema utmaningar. Naturresurserna räcker inte för fortsatt konventionell tillväxt i industriländerna och en helt nödvändig välfärdsökning i u-världen. Den snabbt växande resursförbrukningen och belastningen på naturen sker på framtida generationers bekostnad.

Ekvationen blir ännu svårare att lösa med en fortsatt ökning av världens befolkning. Tillväxten är sedan många år 80 miljoner nya världsmedborgare per år. De barn som föds i dag riskerar behöva dela jordens begränsade resurser med 10 miljarder medmänniskor år 2050 jämfört med knappt 7 miljarder i dag. Den potentiella ökningen är lika stor som hela världsbefolkningen var år 1960!

Förhoppningen att växande välfärd skall leda till lägre födelsetal kommer på skam om/när välfärden inte inträffar. Stockholm Resilience Centre har visat att jordens resurser redan är kraftligt överutnyttjade. Vatten, åkermark, skog, fosfor, energi och därmed livsmedel blir bristfaktorer som motverkar en välfärdsökning för miljarder fattiga människor. Kvinnor och barn i de mest utsatta områdena drabbas först och mest när kriserna blir akuta. Afrikas horn är ett tragiskt aktuellt exempel. En lägre folkökning – eller till och med en minskad världsbefolkning – skulle öka möjligheten för ekvationen att gå ihop.

I många länder är befolkningsökningen större än, eller nästan lika stor som, den ekonomiska tillväxten – en tendens som förstärks. Pakistan, Afghanistan, Jemen, Kenya, Tanzania, Etiopien, Kongo, Niger, Nigeria och många fler befinner sig i den situationen. Ofta sker en återgång till högre ökningstal i kölvattnet på minskade insatser för att balansera befolkningen. FN:s befolkningsprognoser skrivs därför kontinuerligt upp. Ett exempel: Tanzania, som 1950 hade en befolkning på bara 7 miljoner, förväntas öka från nuvarande 45 miljoner till 109 millioner år 2050. Ett land i den situationen har liten chans att uppnå rimlig välfärd för sin befolkning.

Svältkatastrofer förvånar inte

I dag tvingas miljoner fattiga människor bosätta sig permanent i områden där hittills endast nomader kunnat överleva. Svältkatastroferna borde inte förvåna. Vi måste fråga oss hur många av de hungrande barnen på Afrikas horn, av Lagos gatubarn eller Kongos barnsoldater som är resultatet av önskade och planerade graviditeter? Är det någon som tror att utmaningarna kan lösas om befolkningarna tredubblas i en miljö där bristen på energi, vatten och mat hela tiden växer?

Sverige bör ge långt större prioritet åt befolkningsfrågorna i biståndsarbetet och verka kraftfullt för detta inom EU och FN. Det handlar om att ge primärt kvinnor utbildning och rådgivning samt rätten och möjligheten att själva bestämma över sitt barnafödande. Enligt FN:s befolkningsfond är det mer än 215 miljoner kvinnor världen över som önskar tillgång till preventivmedel men som inte har möjlighet. Bristen på preventivmedel, särskilt kondomer, hämmar också arbetet mot HIV. Minst 47 000 kvinnor om året dör till följd av illegala farliga aborter och trots dödsfaran utsätter sig mer än 20 miljoner desperata kvinnor för dessa risker.

”Sexuell och reproduktiv hälsa” utgör bara 4-7 procent av Sveriges bistånd. I detta ingår ökande insatser för aidsbekämpning och mödra- och barnavård. En liten och minskande del ägnas åt direkta familjeplaneringsinsatser för att ge till exempel afrikanska kvinnor ökade möjligheter att styra över sitt barnafödande. Minskningen sammanfaller med en internationell trend där insatserna för familjeplanering minskat med 30 procent de senaste 15 åren – en djupt tragisk utveckling.

Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad. Vi lider inte av religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ. Det är en allvarlig felbedömning att bagatellisera befolkningsutvecklingen i arbetet för att uppnå en uthållig värld, med fred och rimligt välstånd för alla. Det är en ofantlig skillnad på en värld med 8 eller 10 miljarder invånare år 2050. Vi kan fortfarande plana ut på den lägre nivån.

Rigmor Allbäck

M Sc demografi Cornell University, aktiv i Hållbar Befolkningsutveckling

Lars A Boisen

reklam- och kommunikationsexpert

Gustaf Delin

innovations- och affärsutvecklingskonsult, initierat Sigtuna Exergiakademi och Omställning Sigtuna

Staffan Delin

forskare biokemi/mikrobiologi, gästforskare UAC Berkeley mm

Mikael Djurfeldt

tekn dr Neuroinformatik KTH

A rchie Duncanson

civilingenjör, miljöskribent , aktiv Omställning Sigtuna mm

Kerstin Ebbersten

agr dr husdjursgenetik, fokus biologiska system

Sten Ebbersten

professor em SLU, odlingssystem

Per Larsson

TL, ekoteolog, kyrkoherde em, medverkat i bl a Tanzania

Björn Lindbergsson

tekn.lic, aktiv Omställning Sigtuna och Sigtuna Exergiakademi

Gunnar Lindgren

civ ing, verkat för SIDA i bl a Afrika

Jan Lindholm

riksdagsman

David Lundqvist

pol mag, fd ordf Sigtuna kommunfullmäktige

Karl-Erik Norrman

Europeiska kulturparlamentet, fd ambassadör, ansvarig UD:s FN-bistånd, FAO- & WFP-representant

Lars Persson

fil dr

Doris Soffel

operasångerska

Jos ten Berg

läkare, aktiv i miljöfrågor och nätverket Sigtuna Exergiakademi

Carl Wahren

fil lic, M A, tidigare verksam OECD, SIDA, IPPF, FN-systemet mm

Lars Wedén

civilek, fd företagsledare, aktiv Gröna Liberaler, Omställning Sigtuna mm

Gunnar Weman

ärkebiskop emeritus

Anders Wijkman

senior advisor Stockholm Environment Institute & Tällberg Foundation mm