Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Basist släpper lös

    Hästar som drar en symfoniorkester, afrikanska fåglar på skridskor och sju hundra aktörer. I Vänersborg förbereder tonsättaren Tuomo Haapala ett väldigt allkonstverk under mottot fantasi och samarbete.

    Inne i den försenade, kritiserade och kostnadsskenande nya ishallen i Vänersborg kör en bil runt och preparerar isen i en allt vidare cirkel. Konstnären Pernilla Eskilsson börjar äntligen få ett hum om det enorma rum hon ska ansvara för scenografin till. Hennes kollega Tony Topp provkör ett par av de avancerade videoprojektioner han har gjort i datorn och som ska visas i storformat på fyra skärmar. Sedan kränger han och scenografen på sig var sin fågeldräkt och gör några piruetter för att visa hur en grupp isdansare ska se ut. Ur en kartong intill sticker det upp ett vitt älghuvud som ska sjunga från en balkong.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Detta är bara ett fåtal ingredienser i den mastodonta föreställningen Drömläge som inviger arenan på torsdag. Den är samtidigt startskott för den stora musik- och ljudkonstfestivalen Listen to the world i Västsverige.

    Mannen bakom verket, tonsättaren Tuomo Haapala, fiskar upp ett rör för elledningar och trumpetar ett slags kort spontanfanfar. Han lyfter fram sina medarbetare och framhåller att föreställningen är skapad av många kreatörer.

    – I vår individbaserade tid när var och en är sin egen lyckas smed vid sin laptop finns ingen samhörighet. Men vi människor behöver vara i kollektiv, säger han och understryker att samarbete är en grundpelare i hans arbetsmetod.

    Han är uppvuxen i Tornedalen, bor i ett torp i Sörmland och har sysslat en hel del med improviserad musik, en basist med ena benet i frijazz, rock och etno och det andra i konstmusik. Dessutom är han svag för berättelser och bilder, och har hittat ett sätt att kombinera alla möjliga uttrycksformer i skräddarsydda stadsföreställningar.

    Vänersborg är hans tjugonde. Den första gjorde han 1992, till Vattenfestivalen i Stockholm. Även om de bara ges en eller ett par gånger lever de vidare genom att de sätter igång en process i människorna som är inblandade, förklarar han, och berättar att han mellan varven också åker runt och föreläser. När han inte spelar basfiol eller klappar katten.

    Den konstnärliga resa som nu i veckan når sitt mål började för ett och ett halvt år sedan. Då anlitades Tuomo Haapala av Vänersborgs Musikakademi för att komponera något om staden. Sedan dess har han återkommande återvänt till kommunen för att studera dess historia genom att läsa i klipparkiv och intervjua människor. Föreställningen ska bli en gestaltning av dessa intryck.

    – Det blir ett allkonstverk med musik, bild och rörelse, med stadens människor och djur. Drömläge handlar också om våra drömmar. I dem kan vi flyga och resa vart vi vill. Sådan kan också konsten vara. Bara fantasin sätter gränser, säger Tuomo Haapala.

    Den andra grundpelaren i hans filosofi om människors möjligheter är just fantasi. För att få den att lyfta har han och de inblandade ägnat sig åt en hel del brainstorming, eller idémyldring som han inspirerad av norskan föredrar att kalla det. Fågeldräkterna är exempelvis inspirerade av samlingen med afrikanska fåglar som finns på Vänersborgs museum. När musikansvarige Ulrich Kaatz föreslog att de skulle kunna släppas fria gjorde Haapala tummen upp och snart var arbetsmarknadsenheten igång med att sy isdansarnas plagg.

    In i det sista har Tuomo Haapala också kommit med så många nya infall att omgivningen tvingats bromsa. Men en idé som står på papper ska inte få stå i vägen om en ännu bättre dyker upp, menar den improvisatoriskt lagde konstnären.

    – Ingen stoppade min fantasi när jag var barn.

    De musikaliska kompositionerna som Tuomo Haapala skrivit är flera, alltifrån ett slags ouvertyr med slagverkare som spelar på flaggstänger till verk för blåsensembler, körer och symfoniorkester. De sextio musikerna i den sistnämnda ska spela samtidigt som de dras fram på isen av ardennerhästar.

    Ulrich Kaatz, som ska dirigera symfoni­orkestern, har tittat in i hallen och röjer ingen rädsla inför färden. I stället är han full av entusiasm inför både projektet och musiken, som han menar saknar motstycke.

    – Det är ett helt nytt universum där bild och film länkas tillsammans med nyskriven musik. Tuomo med sitt förflutna i improvisationsmusik har skrivit symfonisk musik som är både nordisk och arabisk. Det liknar inget annat men är lättillgängligt, säger ­Ulrich Kaatz.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.