Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Barnet kastas med badvattnet

Regeringens uppgörelse med Vänsterpartiet om vinster i välfärden stryper valfriheten och mångfalden i offentlig sektor.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I stället för att åtgärda missförhållanden inom såväl privat som kommunal välfärdsverksamhet väljer regeringen och Vänsterpartiet att göra allt så mycket krångligare. Uppgörelsen om vinster i välfärden säkrar Vänsterpartiets stöd för regeringens budget, men skapar samtidigt stor osäkerhet för många små välfärdsföretag. Det mesta i överenskommelsen är emellertid hotelser som skall utredas och resultera i skarpa förslag först 2016.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Dock uppstår skadorna snabbare än så. Ingen startar ett företag, arbetar hårt och riskerar egna pengar när framtidsutsikterna är så osäkra att ett politiskt beslut när som helst kan ta bort förutsättningarna för verksamheten.

Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt var demonstrativt glad när överenskommelsen presenterades. Ändå nådde han inte totalt vinstförbud i välfärdssektorn. Låg ränta på insatt kapital omfattas inte av vinstförbudet. Vad som är låg ränta tillhör det som skall utredas.

Att lagstifta om tillåten ränta, det vill säga vinst, på pengar en företagare själv satsar är både svårt och olämpligt. Ett företag kan behöva göra hög vinst ett år för att klara låg vinst ett annat. Att begränsa utdelning har också sina sidor. I ett litet nystartat företag är vinstutdelning ofta en del av företagarens lön.

Regeringen och Vänsterpartiet sätter stor tilltro till bemanningskrav "som reglerar att privata aktörer inte kan dra ned på personaltäthet eller personalkostnader för att göra vinst". Argumenten låter bra intill självklarhet, men tål inte närmare granskning.

För det första gäller bemanningskravet enbart "privata aktörer". Det blir fortsatt tillåtet för kommuner att spara på bemanningen bara verksamheten sker i egen regi. Men bemanningskrav måste naturligtvis ställas lika för alla.

För det andra är hög bemanning inte med automatik det samma som hög kvalitet. Hög bemanning kan också vara ett resultat av ineffektivitet och slöseri med skattebetalarnas pengar. Att privata välfärdsföretag kan leverera vinst till ägarna samtidigt med lika hög eller högre kvalitet i verksamheten tyder på stort behov av nytänkande inom offentlig sektor.

Uppgörelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet genomsyras i stället av tron att allt blir bättre bara fler beslut fattas av politiker. Således införs kommunalt veto mot nyetablering av friskolor. Därtill ges kommuner och landsting rätt att helt utesluta privata bolag från upphandlingar.

Tänk så mycket mer ändamålsenligt det hade varit att kvalitetssäkra välfärden med tydliga kvalitetskrav, kompetenta upphandlingar, skarp kontroll och stopp för skatteflykt.

I stället försämras valfriheten, med hur mycket återstår dock att se. Mycket kan hända i en utredning och ännu mer i en riksdag där regeringen saknar majoritet.

GP 7/10 -14