Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Barnen fick en dag i vagnen

Göteborg Strax före nio rullade vagnen in vid Sjumilaskolan där en förskoleklass med 23 elever väntade otåligt. De ska få höra massor om spårvagnar, se dem underifrån och få en tur till havet.

När vagnen rullar mot centrum uppstår snabbt kö fram till förarhytten. Två och två får sexåringarna gå fram och de tittar med stora ögon på reglagen och spåren som vi rullar fram på.

– Det var fint. Och spännande, säger Nermin.

En annan tjej undrar om man får gå fram två gånger. Svaret är nej, det får vänta till tillbakafärden.

På förarplatsen sitter Tito Rojas, biskopsgårdsbo sedan många år, mest känd som socialt engagerad ordförande för fotbollsklubben Cruz Azul.

Idén är hans och med stöttning av tre ledare från klubben har han lagt upp programmet som spårvägens chefer nappat på. Nästa onsdag ska en femteklass från Sjumila med på en liknande tur.

– Jag får låna en spårvagn och hämtar eleverna. Min tanke är att ungarna ska få en bättre förståelse för att vi förare är mänskliga och drabbas av till exempel stenkastning.

Dagen innan var Tito Rojas ute på Sjumila och pratade, på sin lediga tid, med elever i fyra timmar. Han har bra kontakt med eleverna, och han pratade med flera som brukar koppelåka. En annan mellanstadieelev berättade att han köpt en grön laserpekare på nätet, med sin pappas kort (pappan ska nu ha tagit lasern från sonen).

– Om fler engagerar sig för ungarna kan vi få dem att stanna på den rätta vägen. Det här är en droppe i havet men gör man det regelbundet, skapas en bra stämning, säger Tito Rojas.

Maria Andersson, trafiksäkerhetsinspektör på Spårvägen, har varit med i vagnen sedan Tito på morgonen hämtade ut den i Gårda. Hon tittar lite oroligt mot alla barnen vid förarhytten men väljer att förlita sig på de medföljande lärarna som håller ordning på kön.

– Det är en jättebra idé som vi vill testa. Om det blir bra, kanske vi kan gå vidare med andra skolor.

I höstas var flera spårvägslinjer utsatta för återkommande stenkastning, ett problem som nu minskat.

– Det var också mycket grön laser, och framför allt koppelåkning. Det som ökar nu är våld och hot mot förare, säger Maria Andersson.

Förskoleklassen från Sjumila känns ljusår från dessa problem. De är nyfikna och spontanglada när de tas emot i vagnhallen Gårda av produktionstekniker Lennart Böök, som genast får en fråga om han är chef.

– Nej men jag är född här i hallen, jag har varit här i 40 år. Här lagar vi inte mat, vi lagar spårvagnar, säger han.

Lennart Böök förklarar att hallen, precis som skolan, har många regler och får barnen att ropa Jaaa! till att gå två och två och lyssna noga på de vuxna.

Vid ett par hjul, som väger fyra ton, förklarar Lennart varför man aldrig skall chansa och springa före en spårvagn.

Om barnen fram tills nu fått hyssjas på, blir de knäpptysta när de går ned i reparationsgropen under en 31:a, spårvagnen av 80-talsmodell. En flicka tycker det är läskigt och trycker sig hårt intill Maria Andersson. Andra vill ha Lennarts förklaringar på vad det är för rör och grejer som syns under vagnen.

Efter en tur genom verkstaden får Lennart kramar och en teckning av eleverna som tar plats i spårvagnen igen. Klassens båda F3-lärare Danny Delendzic och Loreto Labbé-Reueco har bestämt att turen ska gå till Saltholmen.

– Jag kan på rak arm säga att inget av barnen varit där. Det vidgar deras vyer, säger Danny.

Efter kisspaus vandrar hela gänget ut på piren där Styrsö- båtarna ligger. Vad heter båten? frågar Danny. En sexårig kille svarar blixtsnabbt:

– Ej i trafik.

Danny tipsar om de blå bokstäverna.

– Jaha. Rivö.

Vid tolv sitter vi upp och börjar den 50 minuter långa turen hem till Biskopsgården.

– Nu får vi skynda oss till bamba. Men det är inte hela världen. Vi får prata om turen i morgon, reflektera över vad vi varit med om, och kanske rita en bild, säger Danny Delendzic.

Ingen av spårvägarna vi träffar kan förklara orsaken till att det råder fotoförbud i verkstaden i Gårda. Detta gäller även fast vi får gå ned under en rostfri Asea-tillverkad vagn av 80-talsmodell. Produktionstekniker Lennart Böök redogör dock för det aktuella skadeläget i spårvagnsflottan:

Av totalt 65 italienska vagnar är mellan 35 och 40 i trafik.

31:orna (tillverkade av Asea på 80-talet som M21 och vid millennieskiftet förlängda i Berlin) finns i 80 exemplar. 70 av dem är i trafik varje dag.

60-talsvagnarna finns i 118 exemplar. Under gårdagen var 104 av dem i trafik.

Mest läst