Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Kallestad, Gorm

"Barn behöver inte förskolan som den ser ut i dag"

Göteborg Efter GP:s granskning om förskolan strömmar synpunkterna in. Många föräldrar hyllar förskollärarna, men undrar hur de ska orka. Här är ett öppet brev från en förskollärare i stan.

En nyligen inskolad tvååring står ständigt bakom mig så att jag trampar hen på tårna varje gång jag vänder mig om. Jag hör hens tårfyllda vädjan när hen pratar för sig själv: "snart kommer mamma. Mamma kommer snart. Snart kommer mamma".

Jag ser att någon har kissat i soffan. Jag ser snabbt på allas byxor men kan inte hitta fläcken någonstans. 10 barn och en pedagog. Idag blev vikarien sjuk, hen som vikarierade för min ena sjuka kollega, och det är brist på vikarier. Vi ringde 9:30 men vikariepoolen har inte hört av sig. Nu är klockan 12:30. Min kollega som har liggvilan fick hoppa över sin rast eftersom jag var ute själv med 15 barn.

LÄS MER: Trots löftena - så gick det med mindre barngrupper

Hen som inte pratar svenska och som också är nyligen inskolad försöker berätta något för mig, barn 2 vill byta byxor, "har du kissat?" säger jag, samtidig som jag har ögonen på barnet som inte pratar svenska. Med min vänstra hand torkar jag snor på barn 3, med min högra försöker jag knyta ihop ett pärlhalsband till barn 4 som knackat mig på armen i fem minuter.

Jag har satt på en film i förhoppning att några väljer att titta eftersom flera barn är uppe i varv och jag inte kan tillgodose alla barns behov och önskningar. I bakhuvudet ringer det att någon kräktes igår, och jag hoppas magsjukan inte sprider sig. Huvudvärken dunkar och jag försöker lyssna på tre barn samtidigt. Jag är så kissnödig att jag knappt kan tänka.

Nu kommer kollegan upp från vilan. 4 barn kunde inte somna, nu är vi 14 barn. Jag springer till toaletten. Försöker kissa snabbare eftersom det dåliga samvetet gnager. Springer tillbaka. Hämtar vagnen med lunchens rena disk och plockar snabbt upp disken. Vagnen ska tillbaka så kocken kan lägga upp mellanmålet. Pausen på 30 sekunder mellan avdelningen och köket är skön. Möter en kollega i korridoren. Vi bara tittar på varandra. Tröttheten och uppgivenheten lyser ur bådas ögon. Klockan är 13:40. Om 20 minuter går kollegan hem. I praktiken kommer jag då vara ensam med 15 barn, men vi får pussla och en kollega från grannavdelningen kommer över och hjälper mig med mellanmålet. Sen blir jag själv. Vi får pussla, flytta, ändra och göra om till förbannelse.

LÄS MER: "Barnen stod och grät på gården"

Under mellanmålet står jag och andas som efter ett lopp. Jag har brett mackor i två omgångar, skurit frukt och svarat på frågor till åtta barn. För en minut är allt lugnt. Jag tittar på de fina ungarna som jag nyss var arg på. "Jag har sagt fyra gånger att jag skär frukt just nu, alldeles strax ska du få mjölk." Vad tänker de om mig? En stressad fröken som mest säger "vänta" och "jag kommer strax". En fröken som inte har tid att trösta mer än att snabbt sätta på ett plåster och sen springa till nästa barn som behöver hjälp. Jag håller om min mage och undrar hur min egen bebis därinne klarar all stress. Påverkas den? Kommer min graviditetspennig avslås för att vårt jobb inte är tillräckligt tungt?

Efter mellanmålet ska 15 barn kissa och ta på sig kläder. Någon har redan fått på sig kläder och sitter tyst i ett hörn. Två andra står i varsin ände och slår på lysknappen. En tredje fastnar med handen mellan väggen och elementet. En fjärde reser sig från pottan men potten fastnar i rumpan, sen släpper den och kiss och bajs rinner ut på golvet. Fyra barn hinner gå i kisset innan jag torkar upp. Grannavdelningens kollega går hem kl 15. Vi har hunnit få ut alla barn och köra ut vagnen till köket.

KARTA: Se klagomålen i din stadsdel

Ingen förskollärare vill skuldbelägga föräldrar. Vi finns för de föräldrar och barn som verkligen behöver oss, som inte har ett val att jobba mindre. Däremot vill vi lyfta att förskolan inte är en magisk plats. Föräldrar gör det viktigaste jobbet i världen genom att finnas för sina barn. Jag tänker att om man är två föräldrar, kan båda jobba 90%. Det innebär, för barnet, en ledig dag i veckan. 80% per förälder så kan barnet vara ledig två dagar i veckan. Barn behöver inte förskolan som den ser ut idag.

/Trött och ledsen förskollärare.

VAD TYCKER DU? Säg din mening om förskolan här!

Mest läst