Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

morden

Baker vittne till dubbelmordet i Biskopsgården

Två svartklädda män med luvor sköt uppåt 40 skott i tre omgångar. - Ser du trädet där borta. Det var dit jag kröp. Jag hade panik.

Mörkret har sänkt sig över Biskopsgården. Vid mordplatsen brinner allt fler ljus till minne av 17-åringen och 28-åringen som miste sina liv för mindre än ett dygn sedan.

Utanför Sjumilaskolan ett par hundra meter därifrån står Baker och hans vänner. De har gått fram och tillbaka mellan skolan och mordplatsen under eftermiddagen och kvällen. Försökt förstå det som har hänt. Ingen av dem vill framträda med namn eller bild i tidningen. De är trötta på hur negativt Biskopsgården framställs i medierna.

Vi har sällskap tillbaka ner mot mordplatsen. Då berättar Baker att han var en av dem som var med när skottlossningen skedde. Och han vill ge sin bild av vad som hände.

- Vi var fem personer som stod och pratade vid gångvägen. Jag satt på bänken. De två som sköts stod med ryggen mot gångbron, säger han.

Han berättar att de hörde en moped. Sedan började skjutandet.

- Bam, bam, bam.

Baker härmar ljudet samtidigt som han håller upp händerna för huvudet.

- Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag fick panik, slängde mig ner på marken och började krypa uppför backen. Jag är troende och läser koranen. Jag bad för mitt liv hela tiden, säger han.

Vi passerar bänken där Baker och hans vänner satt och fortsätter sedan uppför backen. Vi stannar vid ett träd efter 50 meter och Baker berättar att det var där han slutade krypa.

De två andra som var med fortsatte springa, men Baker kunde inte lämna sina bröder, som han kallar dem.

I stället gick han tillbaka när skottlossningen hade tystnat.

- Jag hörde läten därnerifrån och gick tillbaka för att hjälpa mina vänner. Det var förfärligt. Jag läste trosbekännelsen och försökte få kontakt med dem. Men tyvärr gick inget att göra. Jag har aldrig upplevt något liknande, säger han.

Baker berättar att den ena killen först blev träffad i benet, sedan i huvudet.

- Jag lade honom på sidan. Det var fasansfullt. Jag var helt chockad.

Sedan kom fler människor och hjälpte till. Ambulanser anlände, men då var det för sent att rädda killarnas liv.

Baker säger att alla var måltavlor. Alla fem som var där i går kunde ha dödats, menar han.

- Det kunde ha varit mig ni tände ljus och lade ner blommor för i kväll. Men jag överlevde, min tid var inte inne, men jag kommer ändå att vara skadad för resten av livet säger han.

En kvinna som GP pratat med blev vittne till skottlossningen. Vid 21.45 på onsdagskvällen stod hon på sin balkong och rökte.

- Två män kom snabbt gående ut från Väderilsgatan. De var ute på Sommarvädersgatan när den ene började skjuta. Jag såg flammorna från vapnet, berättar kvinnan för GP.

Hon beskriver männen som helt svartklädda, med luvor på huvudet och handskar på händerna.

Enligt kvinnan skrek mannen något när han sköt, upp mot den motsatta sidan av gångbron över Sommarvädersgatan.

Vart männen sedan tog vägen vet hon inte:

- Min man drog in mig i lägenheten.

Vi träffas när hon är på väg till tvättstugan med en korg full av smutstvätt.

- Jag har fyra småbarn. Min ene son hade inte somnat och han frågade mig: "har de bombat nu?" Jag känner mig inte trygg här längre.

En man i 30-årsåldern, som inte heller han vill ha sitt namn i tidningen, satt på sin balkong i ett av grannhusen när det började smälla:

- Det var säkert 30-40 skott. Först var det grövre smällar, sedan hördes småskott och sedan kom automatvapnet tillbaka. Det är helt sjukt, säger mannen.

Vid spårvagnshållplatsen träffar vi tre kvinnor som arbetar i hemtjänsten i Biskopsgården. Yasar Suir hade just avslutat sitt pass och var i hemtjänstlokalen ovanför Sjumilaskolan när hon hörde skotten.

- Jag är väldigt orolig och rädd och funderar på att byta jobb till något annat område, säger hon. Vi har personlarm men vad hjälper det när skotten flyger.

Martina Domini har bott i stort sett hela sitt liv i Biskopsgården och undrar: Hur har det kunnat bli så här?

- Jag är född -73 och uppvuxen på Höstvädersgatan. Nu bor jag vid Vårväderstorget. När jag var tonåring slogs man och levde om. Men det var aldrig någon som blev skjuten. Nu är det dags för politikerna att vakna.

Janna Atta har bestämt sig för att arrangera ett stort möte i Sjumilahallen. Där vill hon bland annat ha svar på vad politikerna gör.

- Och de 99 föreningar som finns i Biskopsgården - vad gör de? undrar Janna Atta.

Medan vi pratar kommer 14 unga killar gående ned för gångvägen. De är kompisar till den mördade 17-åringen. En efter en går de fram till Janna Atta och kramar henne. Sedan sätter de sig i en lång rad på räcket vid hållplatsen, flera av dem gråtande.

- Jag har tvillingar som är 18 år och känner alla ungdomar här, förklarar Janna Atta för GP. 17-åringen har gått på dagis med mina barn. Jag träffade honom för två dagar sedan, min dotter träffade honom i går kväll.

Murat Solmaz från föreningen Pantrarna kände båda de mördade ungdomarna och är upprörd över att medierapporteringen talar om 28-åringen som "känd av polisen".

- Återigen beskrivs ett brottsoffer som en brottsling. Han hade lämnat det livet för flera år sedan. Han var med sin syster hemma hos deras föräldrar i Länsmansgården 20 minuter innan detta hände. Då var han på väg hem till sin egen familj. Han var en familjefar, säger Murat Solmaz.

Fotnot: Baker är ett fingerat namn.

Mest läst