Veronica fick tidigt stor byst. Vid tio års ålder gick hon från a- till f-kupa på ett halvår.
Hon hade några kämpiga år och gick upp rejält i vikt. Vid 15 års ålder började hon gå ner, men brösten hängde inte med. Hon beskriver dem som stora, hängiga och ojämna.
När hon sökte information om bröstförminskning var det mesta negativt - om faror med ingreppet och om knallröda ärr flera år efteråt.
Till slut hamnade hon dock på operationsbordet på universitetssjukhuset hemma i Örebro. Hon var 18 år och livet vände.
Richard Lewin, plastikkirurg och forskare vid Sahlgrenska akademin, har i sin avhandling studerat livskvaliteten hos cirka 350 kvinnor i åldern 16-80 år som genomgått bröstreduktion.
Som storbystade mådde de avsevärt sämre än normalbefolkningen. Ett år efter ingreppet var de fysiskt, psykiskt och socialt som vem som helst.
Operationen hade lindrat smärtor i bröst, rygg, nacke, huvud och axlar. De var fysiskt mer aktiva och tryggare i både sociala och intima situationer.
Han öppnar också för en diskussion om de krav som ställs inför en operation inom allmänna vården - att kvinnan ska vara normalviktig och ha minst 800 milliliter i bröstvolym.
Deltagare som drabbades av infektioner och andra komplikationer var ändå nöjda med ingreppet. "Varför gjorde jag inte det här för tjugo år sedan?" var en återkommande kommentar från medelålders kvinnor.
Enligt Rickard Lewin var det vanligare förr att yngre skickades hem med uppmaningen att först föda barn. I dag har attityderna förändrats.
Minst 1 500 kvinnor per år genomgår bröstförminskningsoperation i Sverige.
Reduktionen görs vid uttalade besvär av tung byst, så kallad brösthyperplasi.
För operation inom offentlig vård krävs normalt bröstvolym på minst 800 ml.
Kvinnan ska vara rökfri och ha ett bmi på maximalt 25 (max 27 över 50 år).
Operation sker under narkos. Vävnad tas bort, bröstvårta/vårtgård flyttas upp.
Ärren går runt vårtgårdarna, på bröstens nedre del i form av ett upp- och nedvänt T.
Att komma igång med amning tar lite längre tid, men avskurna mjölkgångar har visat sig kunna hitta tillbaka till varandra.
Källa: Sahlgrenska, Sveriges kommuner och landsting, Vårdguiden