Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Riskfyllt. TISA-avtalet berör alltifrån liberalisering av finanssektorn till gränsöverskridande dataflöden och reglering av hälsosektorn. Och kan bli en katastrof för miljöarbetet, skriver debattörerna.

Avtalet som gått under radarn

Är det rimligt att ett avtal som TISA, som potentiellt kan få omfattande och långtgående effekter för vårt land, passerar obemärkt, helt utan debatt? skriver Daniel Suhonen och Rikard Allvin, tankesmedjan Katalys.

De avslutade förhandlingarna om ett nytt klimatavtal i Paris har med rätta fått stort medieutrymme när det begav sig för en dryg månad sedan. Vad som är mindre känt är att andra avtalsförhandlingar pågick samtidigt i Genève, långt bort från medieljuset. 23 parter förhandlar TISA-avtalet – ett avtal som av fackliga organisationer beskrivs som ett rent avregleringsavtal.

TISA förhandlas sedan mars år 2013 med EU och USA som pådrivande parter. TISA- förhandlingarna har länge omgärdats av större sekretess än det omdebatterade och sekretesstyngda TTIP. Avtalet berör alltifrån liberalisering av finanssektorn till gränsöverskridande dataflöden och reglering av hälsosektorn. Problemet? Avtalet riskerar bland annat att försvåra nödvändig reglering av finanssektorn och bli en katastrof för klimatarbetet.

I samband med klimatmötet i Paris läckte organisationen Wikileaks flera dokument som visade delar av vad som anses bli grunden för miljörelaterade aspekter av avtalet. Enligt en analys från den fackliga paraplyorganisationen Public Services International (PSI) skulle det läckta förslaget underminera en mängd åtgärder för att minska koldioxidutsläpp men även hota staters egen kontroll över sina energiresurser – och därigenom öppna upp för exempelvis skiffergasutvinning.

Försvårar politiska åtgärder

Enligt en facklig studie som kommunicerats från PSI och paraplyorganisationen EPSU skulle avtalet kunna hindra framtida regeringar från att leverera nödvändiga offentliga tjänster, då avtalet bland annat kan ge möjlighet att utmana nya regleringar för att inte vara så ”minimalt handelsrestriktiva” som möjligt. Extremt långtgående åtaganden kring likabehandlingsprinciper för utländska investerare kan begränsa det politiska manöverutrymmet, främst via en kombination av negativ listning och det som på handelsjargong benämns som stand-still obligations och ratchet clause. Avtalet skulle därigenom kunna försvåra politiska åtgärder för att återta misslyckade avregleringar i offentlig kontroll. I Uruguay har den fackliga kritiken av avtalet varit så stor att landet beslutat sig för att lämna förhandlingarna.

Alla påstådda risker med avtalet lär inte realiseras. Men vad gör vi om några gör det? Är det rimligt att den här typen av avtal, som potentiellt kan få omfattande och långtgående effekter för vårt land, passerar obemärkt, helt utan debatt? Vi menar att det är hög tid att ta itu med detta avtal.

Daniel Suhonen

chef Katalys

Rikard Allvin

rapportförfattare ”I frihandelns goda namn”

Bild - 2
Daniel Suhonen, chef KatalysRikard Allvin, rapportförfattare ”I frihandelns goda namn”
Bild - 3
Mest läst