Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Augustinsson om det enorma fotbollsintresset

I dag gör Ludwig Augustinsson sin första hemmamatch i IFK Göteborg, om sju veckor gör han sin allsvenska debut. På vägen dit har han fått råd om fysträning av John Guidetti och mental träning – som ledde till att han träffade sin flickvän.

IFK Göteborg och Olimpija Ljubljana värmer upp på La Mangas B-plan. I plaststolen bredvid mig, längs sidlinjen, plockar FC Köpenhamns scout fram lagens startelvor. Utan att lyfta blicken från pappret säger han: "Det är en duktig vänsterback de har fått. Vi kikade också på honom. Mogen, bra vänsterfot, snabb, spelsinne. Mod. Det är ovanligt att man ser en så bra 18-åring."

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Två timmar senare har Ludwig Augustinsson inte gjort ett misstag – förrän han bränner sin straff när matchen ska avgöras. Med vårt samtal dagen före i färskt minne undrar jag vad han tänker.

Medan alla andra jag hade pratat med varit nöjda efter premiärmatchen mot Sjachtar Donetsk, berättade Ludwig att han var så arg att det kokade inom honom efter förlusten. Mamma och pappa känner sin son och ringde inte efter debuten i Blåvitt, de nöjde sig med ett sms. Båda har själva idrottat på elitnivå och redan som tolvåring sökte Ludwig råd hos pappa Hans för att hantera ilskan.

– Jag spelade hockey i AIK och blev bänkad och jag var så arg. Jag ville bara lämna båset och åka hem och jag skrek åt tränaren... Man satt där längst bort på bänken, slog klubban i båset, tränaren sa skärp dig och jag blev ännu argare så jag fortsatte att slå och till slut skickade han in mig i omklädningsrummet. Ilskan är verkligen kvar, men man släpper lite på det. Sedan håller jag väl ganska mycket inombords nu i början – jag blir hur arg som helst men jag visar det inte. Så mycket.

Ludwig Augustinsson vet inte när drömmen föddes, bara att han alltid har sparkat på en boll. Och alltid älskat att göra det. Han har spelat i Brommapojkarna sedan han var liten, när han var sex år spelade han en testmatch inför ögonen på Tommy Söderström – BP:s sportchef på ungdomssidan – och tog en plats i 94:ornas lag 1 som en av de tre bästa spelarna. Några år senare fylldes laget på med nya talanger utifrån, men Augustinsson behöll sin plats i förstalaget.

– Jag var väl topp sex. Jag har alltid spelat men jag har alltid fått kriga. Jag har aldrig varit bäst, jag har alltid legat i topp men inte högst upp – utan jag har fått jobba mig upp.

Sedan tidiga tonåren har Ludwig tagit ansvar för sin utveckling. När han var 14 år gick han till John Guidetti, som då spelade i BP, för att få hjälp med hur han kunde förbättra sin fysik. Guidetti skickade honom till sin fystränare Nebez Kurban och nu, fyra år senare, var Ludwig topp två i alla moment när Blåvitt testade uthållighet, snabbhet och spänst i januari.

Efter att ha fått koll på fysiken och kosten ville Augustinsson ta tag i den mentala träningen. Genom Fotbollsakademin träffade han kommunikologen, och förre handbollsspelaren, Per-Olov "Tjolle" Ström.

– Jag skulle berätta om mig själv och efter ett tag sa han att "det enda du gör är att spela fotboll, det är det enda du tänker på. Du måste göra någonting annat." Så då av en slump… några månader senare träffade jag en tjej. Haha. Du vet, jag började gå på bio ibland och göra andra grejer i stället för att kolla fotboll hela tiden.

Du påminner lite om Guidetti när man lyssnar på dig – kommer den här målmedvetenheten från BP-skolan?

– Det har nog inte med BP att göra, det är nog mer att man är så som person. Vi har bara träffats några gånger men han är väldigt lik mig på det sättet, John. Vi och Simon Tibbling – de två är väl de enda jag vet som är så här som jag. Och det har alltid varit så. Det är nog inget man får, man har den glöden. Att man är hungrig hela tiden, att man vill träna.

Vad är det du är hungrig på?

– Kolla på Champions League – tänk att få spela sådana matcher. VM, EM… Alltså, den känslan. Jag har alltid haft som mål att bli bäst på min position. Och jag har alltid varit så att gör jag något så ska jag göra det till hundra procent.

Är det så oavsett vad du gör, är du så i skolan också?

– Det är någonting som gäller när det är något jag tycker är kul. I skolan har jag väl inte varit så. Alltså, jag har ganska bra betyg men ibland kanske jag kan satsa på ett VG även fast jag skulle kunna plugga till ett MVG.

I och med flytten till Göteborg har Ludwig Augustinsson pausat gymnasiestudierna med halva tiden kvar, för att komma ordning i nya lägenheten i Delsjön och komma in i fotbollen på Kamratgården.

– Det är klart att det kan vara lite jobbigt ibland, eller konstigt, att man inte har föräldrarna där och brorsan och tjejen. Man får lära sig att ta hand om sig själv. Jag sa det till morsan när vi pratade om jag skulle flytta eller stanna i Stockholm, att jag känner mig så mogen och klarar jag inte av att flytta nu, då har jag ingenting med fotboll att göra. Alla har som mål att komma utomlands och det här är lite som att bo utomlands fast i Sverige. Det är ändå så man ska leva i femton, tjugo år till.

Med så hög målsättning, känns det ändå stort att snart göra allsvensk debut?

– Det ska bli helt otroligt. Att få gå in till "Snart skiner Poseidon"… Och tänk att vinna en match och man sjunger med publiken. Jag får gåshud.

Finns det någon rädsla för att du inte ska nå dit du vill?

– Nä. Jag tänker inte så. Jag ska bara dit. Sedan kanske man inte kommer dit – men då har jag i alla fall försökt. Jag tror på det och jag tänker bara att jag ska lyckas. Det finns liksom inget annat i mina tankar.

Ålder: 18 år.

Familj: Mamma Elisabet och pappa Hans, lillebror Jonathan, 16 år, flickvännen Miranda.

Landskamper: 1 U21-, 7 P19- och 12 P17-landskamper.

Favoritspelare: Gareth Bale, Tottenham.

Favoritlag: Manchester United.

Målsättning i år: "Att ta en startplats, göra bra Ifrån mig, göra lite poäng och dominera min kant. Och att vara med i U21 och spela mycket där."

Om lillebror Jonathan: "Han är vänsterback i BP:s juniorer och P17-landslaget, så tanken är att när jag går nu ska han kanske ta över min plats i A-laget om något år."

Mest läst