Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Vägen ut ur stagnation, fattigdom och förödelse kommer att vara lång och svår för sudaneserna i norr och söder. Just därför får landet inte lämnas åt sitt öde, skriver debattörerna.

Att stötta Sudan är viktigt för hela Afrika

Resultatet av folkomröstningen i Sudan öppnar för möjligheter för Sverige och EU att göra insatser för demokratisering, korruptionsbekämpning och för samverkan för företagsamhet, jobb och tillväxt, skriver utrikesminister Carl Bildt (M) och biståndsminister Gunilla Carlsson (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Inbördeskriget mellan södra och norra Sudan var fram till 2005 en av Afrikas allra blodigaste och mest långdragna konflikter. Konflikten, som varade i decennier, resulterade i mer än två miljoner döda och ett ofattbart lidande för stora delar av Sudans befolkning. Konflikterna i Darfur i väster och mellan de södra och norra landsdelarna gödde varandra och tillsammans innebar de ett avgörande hinder mot all utveckling.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sudan tillhör världens fattigaste länder på plats 187 när det gäller BNP/capita med nästan halva befolkningen under fattigdomsgränsen. Antalet internflyktingar uppgår till närmare två miljoner enbart i Darfur.

Fredsavtalet 2005 mellan den dåvarande gerillan i södra Sudan och regimen i Khartoum var början på en politisk lösning. Förväntningarna växte, framförallt i söder, på att det skulle ske en förändring. Men misstänksamheten har varit stor på båda sidor och förändringarna har dragit ut på tiden. Utvecklingen har inte tagit fart i den omfattning som vore önskvärd. Mödradödligheten i Södra Sudan är förskräckande hög, läskunnigheten är bland de lägsta i världen och den beräknade medellivslängden är endast 42 år.

Extremt högt valdeltagande

In i det sista har tvivlen på många håll varit starka på att den utlovade folkomröstningen om Södra Sudans självständighet verkligen skulle kunna genomföras. Men nu har detta avgörande element i fredsavtalet genomförts. I tisdags meddelades det officiella resultatet i närvaro av ledarna både från norr och söder. Ett extremt högt valdeltagande, dryga 97 procent av de registrerade, röstade nästan enhälligt (98,83 procent) för delning, vilket innebär att en ny stat är på väg att födas i Afrika. Internationella valobservatörer, bland annat EU:s egna, har kunnat konstatera att folkomröstningen överlag har skett på ett fredligt sätt. Det är av stor säkerhetspolitisk betydelse att Khartoum-regeringen genast, först av alla, uttalade sitt stöd och sin acceptans av folkomröstningen och dess entydiga resultat.

Efter folkomröstningen är det nu hög tid att infria de löften om utveckling som har getts till folket i Sudan. Ansvaret för att klara av dessa ligger i första hand på sudaneserna och deras egna ledare i Juba och i Khartoum. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att få med norra Sudan i detta arbete. En delning av landet kommer att kräva samarbete över gränserna och än mer intensiva ansträngningar för att lösa konflikten i Darfur. Sudans grannländer och fortsatt afrikanskt engagemang kan ge viktiga bidrag genom att vara med och skapa en positiv miljö för den fortsatta politiska processen.

Europeiska unionen måste formulera en engagemangsstrategi som innefattar konkreta och långsiktiga insatser för att bistå i statsbyggandet. En fungerande statsmakt och en stark rättsordning är avgörande förutsättningar för politisk och ekonomisk utveckling.

Sudan är ett nyckelland i Afrika. Det som nu kommer att ske i Sudan är viktigt, inte bara för landet och regionen, utan för hela den afrikanska kontinenten. Vägen ut ur stagnationen, fattigdomen och förödelsen kommer dock att vara lång och svår. Men just därför får landet inte lämnas åt sitt öde utan måste kunna räkna med omvärldens stöd.

Från svensk sida ska vi nu ta ställning till och analysera hur vårt fortsatta bidrag kan göra nytta för sudaneserna, i norr och i syd. Sveriges humanitära engagemang ska naturligtvis fortsätta, med ännu större fokus, för att komma de allra fattigaste sudaneserna till del.

Överväga att öka vårt engagemang

Beroende på den politiska utvecklingen bör vi också överväga att öka Sveriges övriga engagemang. Den nya situationen öppnar möjligheter att göra insatser för demokratisering, korruptionsbekämpning och för samverkan för företagsamhet, jobb och tillväxt. Det kommer att krävas kompetens, transparens och ansvarsutkrävande för att komma tillrätta med den utbredda korruptionen, bekämpa fattigdomen och säkra en god förvaltning av oljetillgångarna.

Därmed är också sagt att utmaningarna för det inhemska ledarskapet är mycket stora. Ytterst hänger det på sudaneserna själva om de kan förvalta och utveckla den goda process som landet genom folkomröstningen har lyckats etablera.

Carl Bildt (M)

utrikesminister

Gunilla Carlsson (M)

biståndsminister

* Efter mer än två decennier av krig slöts 2005 ett fredsavtal mellan de två stridande parterna. Folkomröstningen om Södra Sudans självständighet utgör en central del av avtalet.

* En rad frågor kvarstår att lösa innan avtalet löper ut i juli, bl a medborgarskap och fördelning av inkomsterna från oljan.

* Situationen i Darfur är fortsatt allvarlig med 1,9 miljoner internflyktingar.

* Sudan är sex gånger Sveriges storlek i yta och är ett av världens fattigaste länder. Befolkning i Södra Sudan: 8,3 miljoner och i Norra Sudan: 30,7 miljoner.

* Norra Sudan är primärt muslimskt och där råder islamska sharialagar. I Södra Sudan är befolkningen kristna eller anemister (andedyrkare).

* Huvudstäder: Khartoum respektive Juba.

Mest läst