Somaliernas situation i Göteborg tas upp i en nyhetsartikel i GP (19/6) apropå rapporten från stadens Integrationsråd om bristerna i samhällets insatser för en ökad integration.
Jag är själv Somalier och har bott, arbetat och verkat i Sverige de senaste 20 åren. All min utbildning har jag erhållit i Sverige då jag som dyslektiker ansågs dum i huvudet under min skolgång i Somalia. Jag är vad man kallar en väl integrerad somalisk kvinna. Det enda som skiljer mig är min hudfärg då jag är afrikan.
För mig har det under alla år varit viktigt att bli en del av det svenska samhället. Jag förstod meddetsamma att min anpassning till kulturen och livet i Sverige var en förutsättning för att få utbildning, arbete och svenska vänner.
Inte bara samhällets plikt
Jag riktar min kritik till vissa uttalanden i artikeln. Det är inte bara samhällets plikt att integrera en människa. Som fria individer har vi ett stort ansvar att själva integrera oss, att anpassa vår livsstil till den rådande kulturen i det land vi flytt till.
Om man som många av mina somaliska landsmän väljer att behålla, bevara och till och med stärka sin kultur och religion från hemlandet, minskar naturligtvis chanserna till bra bostad, jobb och skola oerhört mycket.
Unga somaliska pojkar och flickor som i dag växer upp i det svenska samhället, hindras redan från unga år av de djupt religiösa ledarna och somalierna inom islam att bli en del av Sverige. När jag som 19 åring flydde till detta land minns jag hur jag blev uppmanad att inte beblanda mig med samhället. Islamska ledare och landsmän talade om för mig hur jag skulle bete mig, klä mig och vilka som jag skulle umgås med. Allt för att behålla min somaliska identitet och framför allt min Islamska tro. Eftersom jag valde en annan väg än många av mina landsmän är jag inte längre välkommen till de somaliska föreningar vi har i Västra Götaland, jag blev helt enkelt för svensk.
Ett levande bevis
Vill man som somalier bli integrerad så är jag ett levande bevis för att det går hur bra som helst. Det är vårt eget ansvar som individer att anpassa oss, informera och lära oss om den nya kulturen vi kommit till. Sverige är ett fantastiskt land med yttrandefrihet, religionsfrihet jämställdhet mellan könen. Vi har en bra sjukvård och en fantastisk skola. Vi har barnomsorg så att både kvinnor och män kan bidra till familjens inkomst samt även bidra med skatteintäkter till samhället.
Så till mina kära landsmän vill jag rikta några frågor. I stället för att fråga vad samhället kan gör för er borde ni ställa er frågan vad ni kan göra för det svenska samhället, som en gång gav er skydd då ni som flykting kom hit. Vad kan ni göra för att förändra er situation så att ni i stället för att ta emot bidrag, bidrar till samhället?
Mona Walter
