Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för Miljöbalken och har lämnat sitt yttrande om den planerade tågtunneln till Haga – Västlänken. Myndigheten finner att tågtunneln, genom den medeltida stadskärnan, innebär stora och oreparabla skador på de kulturminnen som finns i Riksantikvarieämbetets förteckning som är grund för ämbetets beslut att definiera Göteborgs innerstad som riksintresse.
Mot detta står Trafikverkets beslut att tunneln till Haga är ett nytt riksintresse. Det är rimligt vad avser spårkapaciteten söderut från Göteborg C, men Västlänkens station i Haga kan inte betraktas som ett riksintresse. Argumenten för detta är svaga och Banverket avfärdade projektet som orealistiskt och tog fram en billigare och enklare lösning – Förstärkningsalternativet.
Myndigheternas beslut om riksintressen skall betraktas som ”anspråk”. Det vill säga om två riksintressen står mot varandra ska Länsstyrelsen bedöma vilket som skall prioriteras. Miljöbalkens 6 kapitel ger då följande vägledning: ”en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd” (vår kursivering). Länsstyrelsen har bortsett från dessa krav.
Skyddskravet för kulturvärden är också starkt i Miljöbalken. Även detta bortser Länsstyrelsen ifrån.
Kunde gjort det enkelt för sig
Länsstyrelsen kunde gjort det enkelt för sig och letat fram Banverkets utlåtande om tågtunneln till Haga. Banverket insåg att Hagatunneln var en orealistisk lösning. Det gjorde även Riksrevisionen i sin granskning av Trafikverkets planering, men politikerna i regionen hade bestämt sig för Hagatunneln och något annat fick inte diskuteras.
Även i EU-kommissionens handbok, Genomförande av direktiv 2001/42, anges: ”Det är väsentligt att den myndighet… som ansvarar för antagandet av planen eller programmet, …bibringas en riktig bild av vilka realistiska alternativ som finns och att man förklarar varför de inte anses vara den bästa lösningen” (vår kursivering).
Ingen sådan beskrivning har gjorts. Varken EU-kommissionens eller Miljöbalkens regelverk har följts. Länsstyrelsen har därmed inte levt upp till sitt ansvar som miljöprövande instans. I stället har man lämnat ett yttrande som skall tillfredsställa den politiska majoritetens uppfattning. Så får det inte gå till.
Theo Papaioannou (VV)
partiledare, Vägvalet
Tom Heyman (VV)
vice partiledare, Vägvalet
Håkan Andersson (VV)
partisekreterare, Vägvalet