Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Anna Odell har skrivit historia

Anna Odells skandalomsusade verk visade sig inte bara vara samhällsspeglande utan också samhällsomstörtande. Men hon hade aldrig dömts om hon varit man och journalist, skriver Sinziana Ravini.

Domen föll slutligen över konsten. Anna Odells skandalomsusade verk visade sig inte bara vara samhällsspeglande i en klassisk realistisk mening utan också samhällsomstörtande, för hur ofta lyckas ett konstverk röra om i så många samhällsorgan – konsthögskolor, psykvård, medier och nu senast rättsväsendet? Men som alla samhällsomstörtande företeelser måste den straffas. Straffet blev 50 dagsböter á 50 kr böter, sammanlagt 2500 kr, för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Däremot friades Odell på åtalspunkten falsk alarm. Det faktum att Odell inte avsåg att begå något brott och att hon dessutom rådgjorde med en jurist innan hon genomförde iscensättningen ansågs förmildrande. Men det goda uppsåtet att undersöka psykiatrins slutna vård räckte inte. Ett exempel behövde statueras och den symboliska domen fällas.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta hade aldrig hänt om Odell hade varit man och journalist. När två reportrar från Dagens Nyheter 24 maj lurade läkare att skriva ut antibiotika väcktes inget åtal mot dem och heller inte mot Uppdrag granskning när de wallraffade ute i valstugorna.

Bör konsten stå över lagen? Inte alls. Konsten bör aldrig ses som ett undantagstillstånd eller en fri zon där vad som helst får hända utan några som helst politiska eller juridiska konsekvenser, för då reduceras den till ett harmlöst kindergarten, men den bör definitivt behandlas med samma respekt som journalistiken och andra samhällsundersökande instanser.

Juridiken har en sak gemensamt med konsten – kampen om tolkningsföreträdet. Lagar måste liksom konstverk tolkas och omtolkas och tolkningar är som bekant subjektiva, konsensusbaserade och tidsbundna – med andra ord högst bräckliga. Domen mot Odell säger därför mer om den tid vi lever i, om de konservativa krafterna i vårt samhälle, än om Odells öden och äventyr.

Odells dokufiktiva socialkonstverk har definitivt skrivit historia och dess belackare kommer för alltid förpassas till historiens skamvrå. Hon iscensatte en personlig tragedi och lyckades förvandla ett helt land till ett grekiskt drama. Tragedins kärna ligger som bekant i ovissheten: Kung Oidipus är en god hjälte som utför onda handlingar i tron att de är goda. Odell både visste och inte visste. I mångt och mycket ligger hennes attityd närmare Odysseus, som återvänder till hemmet förklädd till en blind tiggare. Kommer dramat få ett lyckligt slut? Det kan bara tiden utvisa. En sak är säker: Från och med måndagen den 31 augusti lever vi i ett mindre tolerant samhällsklimat.