Jag var 21 år första gången jag reste utomlands 1985. Det bar av på en chartervecka till Kos. Eller till Europa som vi sa då. Vill minnas att jag fokuserade på sol och bad, grekisk sallad och ganska mycket starköl. Tilläggas bör att vi var så överväldigande många svenskar att det knappt kändes som man var utomlands. I efterhand verkar det inte speciellt originellt.
Å andra sidan. Vid det laget hade jag fast jobb, bil samt egen lägenhet. Ett privilegium i jämförelse med hur situationen ser ut för många av dagens mer beresta 21-åringar. Visst hade också jag haft en tillvaro tidigare med kortare anställningar, men inget i jämförelse med hur dagens arbetsmarknad ser ut. Jag både provjobbade, befann mig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vikarierade. Men ALDRIG att jag skulle provjobba utan att få betalt. Det föll vare sig mig eller arbetsgivarna in. Idag är sådana frågor vardagsmat.
I SOM-institutets senaste rapport visar det sig att stödet för EU har minskat sedan Greklandskrisen startade 2010. Det är inte speciellt konstigt. Den värsta finanskrisen sen 1930-talet drabbade Europa med en tsunamis kraft. För inte minst grekerna är det inget mindre än en tragedi. Men. Till skillnad från 1930-talet talar de europeiska ledarna fortfarande med varandra. Och hur mycket vi än grälar politiskt skjuter vi trots allt inte på varandra.
På en punkt har det dock skett en förskjutning i synen på EU. Precis som i folkomröstningen 1994 är stödet för unionen störst bland män, högutbildade, högre tjänstemän och storstadsbor. Men till skillnad från då är det nu de unga som är mest EU-positiva. Det starkaste stödet finns enligt SOM-institutet i åldersgruppen 18-29 år. Inte heller detta är speciellt märkligt. Det har gått snart 20 år sen folkomröstningen. Dagens ungdomar skulle aldrig säga att de reser till Europa. De är redan där.
Och om det är någon grupp som ser konsekvenserna av bristen på politiska åtgärder mot arbetslösheten är det ungdomarna. De kan inte ens drömma om det skydd jag en gång hade. I jobbkrisens Europa måste EU och Sverige börja satsa på de unga igen. Då behövs en ordentlig arbetsmarknadspolitik istället för den destruktiva högerpolitik som nu förs.
Sammanhållningen i Europa sätts på hårda prov i finanskrisens spår. De nationalistiska stämningar som piskas upp förskräcker. Här utgör ungdomarna en viktig motkraft. Då ska vi inte vända dem ryggen