Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Daniel Nilsson

Ann Heberlein: I ett gott samhälle avgör inte klass

Gästkrönika

Teologen Marjorie Hewitt Suchocki betraktar begreppet arvsynd som något synnerligen konkret. Hon skriver i The Fall to Violence: Original Sin in Relational Theology om det sociala arv som formar människan, om sammanhang som begränsar, om upplevelsen av att vara determinerad, att inte ha något annat val än att följa i föräldrarnas fotspår, att inte kunna bryta sig loss och skapa ett eget liv. Släkten följa släkten, socialbidragstagare följa socialbidragstagare; hopplösheten och utanförskapet tycks omöjligt att bryta. Hewitt Suchocki beskriver den förlamande underkastelsen inför existensens lagbundenhet som de lägre klassernas rotsynd: resignationen, uppgivenheten, oförmågan att försöka.

Jag kom att tänka på Hewitt Suchockis reflektion när jag snubblade över bloggen Svenssons kritik mot denna sidas val av nya gästskribenter. Enfaldigt och likriktat tyckte denne Svensson, och avfärdade samtliga nytillskott som vit, akademisk medelklass. Svenssons research imponerar föga, men det är en annan fråga. Det som verkligen förskräcker med Svenssons resonemang är hans oförmåga att tänka tanken att en person som idag tillhör övre medelklass med akademiska examina och god inkomst kan vara sprungen ur ett annat sammanhang. Ett gott samhälle bör verka för och möjliggöra individens möjlighet till social rörlighet. Ingen ska vara ödesbestämd av varken kön, klass eller etnicitet. Lika möjligheter ska råda för alla att skapa ett gott liv.

Min far, arbetare av den gamla stammen, lärde mig vad plikt och hårt arbete betyder. Min mor, som arbetade som vårdbiträde på nätterna när min bror och jag var små, men utbildade sig först till barnskötare och sedan förskollärare lärde mig vikten av utbildning. Hon tog förskollärarexamen samma vår som jag slutade gymnasiet.

Det finns goda värderingar som jag bär med mig från min uppväxt i ett radhusområde i Svedala: Att göra rätt för sig, att vara hederlig, att göra sin plikt. Det är viktiga värden i arbetarklassen. Det finns andra arbetarklassvärderingar som är mer problematiska – som att man inte ska förhäva sig. Man ska helst hålla sig på sin plats. Inte gapa efter för mycket. Inte göra sig till.

Naturligtvis handlar klass om sociala och ekonomiska faktorer – men klass handlar också i hög utsträckning om värderingar, om idéer och normer om vad som är passande och möjligt. Vad kan jag drömma om? Vad kan jag hoppas på? Allt det där som är självklart för medelklassens barn – ta ett sabbatsår utomlands, läsa på universitet, försöka skriva en roman – borde vara lika självklart för arbetarklassens barn. Man kan arbeta sig ut i världen, det är gratis att studera vid svenska lärosäten och alla kan misslyckas med att skriva en roman. Det som krävs är ett gott självförtroende och föreställningen att man har rätt till en plats i världen. Det är det viktigaste vi kan ge våra barn: känslan av att de har rätt att finnas till, rätt att försöka, rätt att drömma. Det – och insikten att det kräver mycket och hårt arbete för att ta sig dit man vill.

Läs också ledarbloggen: Välkommen som kolumnist, Ann Heberlein!

och GP handplockar unika krönikörer

Mest läst