Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Angel Haze | Pustervik 23/1

Konsertrecensioner

Hiphop

Hiphop

Angel Haze

Pustervik 23/1

Publik: Cirka 700. Slutsålt. 

Bäst: Den religiösa stämningen 

Sämst: Hur mycket man än gillar bas så dundrar den för hårt.

När Angel Haze kommer till Göteborg tar varenda biljett slut. I Facebook-evenemanget försöker person efter person köpa loss biljetter. I sammanhanget är det inte direkt illa jobbat för den lika delar hårda som poetiska New York-rapparen och -sångaren som är på världsturné för höstens projekt och mixtape (!), Back to the woods. En försmak inför uppföljaren till debutalbumet Dirty gold från 2013.

Värmer upp publiken gör det unga stjärnskottet, den EP-aktuella Väsby-rapparen, Beri, taggad och full av energi och glädje, efter både en lyckad spelning i Stockholm och inför kvällens utsålda konsert. 

När Angel Haze går på är stämningen redan på topp. När rapparen efter några minuter plockar upp en tjej från publiken att rikta sina ord till under kärlekslåten Moonrise kingdom lyfter den ytterligare.

Angel Hazes musik är inte så lättälskad som hiphop kan vara, tvärtom kan den kräva sin koncentration för att uppskatta fullt ut. Detta gäller i synnerhet musiken på Back to the woods, som dominerar kvällen och har ett mörkare, trasigare och mindre poppigt sound och teman än det tidigare albumet. Ändå har Haze publiken helt i sitt grepp där Haze som en Messias-figur med enorm karisma står och spottar låtar som Impossible, Babe ruthless och Detox från Pusterviks scen. Men det handlar inte om något publikfrieri, sådant behöver Angel Haze inte ägna sig åt. 

Kanske inte helt oväntat utbryter extra jubel under raderna i The Eulogy: 

”I guess we’ll always have Sweden

Love stays alive in our gardens of eden”

Det toppas dock av Werkin’ girls, från 2012 års New York EP, då majoriteten av publiken äntligen får möjlighet att rappa med. Det var ju här någonstans den började, resan som tog Angel Haze till en utsåld konsert i en snöslaskig stad i Sverige. När kamplåten och den obligatoriska hitlåten Battle cry, med Sia på refrängen, följer är i princip varenda hand i luften. En viss lättnad kan skönjas över detta poppiga och lättsjungna avslut. Haze gör sig inte till, och går av scenen utan att flörtas tillbaka längre än Haze själv vill. Direkt efteråt tar klubben vid, i den hiphop-poppigare anda som konserten avslutades i.

Mest läst