Det vackra vemodet finns kvar från de tidigare soloplattorna men på sitt första svenskspråkiga album, det tredje efter tiden med Popsicle, lyckas Andreas Mattsson verkligen krypa närmare än förut, precis som Joel Alme gjorde med Flyktligan förra året.
Till den snygga, lätt urbana och elektroniska ljudbilden fogar Andreas Mattsson i låten Tidigt nittiotal sina bilder från Stockholm så det bildar en slags tematisk fortsättning på Tomas Andersson Wijs Sturm und drang, medan Sekunderna är en catchy popsång som påminner om hur Mattsson verkligen lät just på 90-talet.
Kanske lite händelsefattigt emellanåt men lika ofta känsligt och vackert.
