Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Almudena Grandes | Pojken som läste Jules Verne

Almudena Grandes | Pojken som läste Jules Verne

Almudena Grandes roman drar in läsaren i en fruktansvärd tid som Spanien inte kommer att ha lagt bakom sig på länge. Ulf Eriksson har läst en högst läsvärd bok.

Roman

Roman

Almudena Grandes

Pojken som läste Jules Verne

Översättning Yvonne Blank

Norstedts

Mellan 1936 och 1942 övervarade prästen Gumersindo de Estella 1 700 avrättningar i Zaragoza. Han förde en hemlig dagbok som uppmärksammats i Spanien. Han berättar att man till slut hade skjutit hål i kyrkogårdsmuren, så att kulorna hotade gravnischerna. Så kan enkla rumsliga scener gestalta det osägbara.

Den nya spanska romanen om inbördeskriget har flera intressanta utövare. En av dem är Almudena Grandes, vars välöversatta roman Pojken som läste Jules Verne är organiserad kring en annan talande rumslig modell. Den fiktive jagberättaren Nino växer nämligen upp på en Guardia Civilförläggning i Jaén i sydöstra Spanien. Hans pappa är civilgardist och deltar med olust i Francosidans ursinniga repression under de tre år romanen omspänner, 1947– 49. Tioårige Nino måste ibland trösta sin lillasyster när hon hör lätena från brutala utfrågningar. Han säger att grannarna tittar på film.

Almudena Grandes berättelse är skickligt utvecklad som en bildningsroman med förhinder. Nino har en vän, Pepe Portugisen, som blir en manlig förebild. En äldre kvinna lånar honom äventyrsböcker ur spillrorna av sitt bibliotek. Till skillnad mot sin fattige far sitter Nino inte fast, utan kan studera sig fri.

Romanen är högst läsvärd. Liksom sin stora realistiska föregångare Benito Pérez Galdós har Grandes förmågan att hålla ett talrikt persongalleri i rörelse. Hon rytmiserar och skiftar tonfall och hejdar och släpper loss sitt berättandes tid i en mångfald skalor, från målade tånaglar till bergssluttningar. Läsaren dras in i en fruktansvärd tid som Spanien inte kommer att ha lagt bakom sig på länge än, hur mycket den aktuella högerregeringen än försöker främja glömskan. I ett tacknämligt efterord förklarar Grandes också hur hon har avvägt realhistoriska data mot fiktiv gestaltning.

Bild - 2
Almudena Grandes | Pojken som läste Jules Verne
Mest läst