Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/10

Almedalsveckans tillväxt börjar bli ett problem

Almedalsveckan firar 50-årsjubileum med att sätta nya rekord, igen – över 4 200 programpunkter. Ändå har Region Gotland ägnat vintern åt möten där de oroat sig över framtiden: frågan är om arrangemanget håller på att implodera.

Förra året kastade Nordiska motståndsrörelsen en skugga över Almedalsveckan. En antidemokratiskt rörelse klev rakt in på demokratins arena, ställde upp sig på rad som en medeltida armé och väckte så mycket olust att en del besökare till och med valde att lämna ön.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Parallellt med det fortsatte en diskussion som växt fram de senaste åren – om att arrangemanget blivit så dyrt att vanligt folk och mindre organisationer inte längre kan vara med.

Så: hur mår egentligen Almedalsveckan?

Det började med Palme

Historien om Almedalsveckan är lika vacker som fascinerande. Sommaren 1968 talade Olof Palme, som då var utbildningsminister, från ett lastbilsflak vid Kruttornet i Almedalsparken. Med undantag för 1975, så talade Palme – som tillbringade sina sommarsemestrar på Fårö – i Almedalen varje år fram till 1985.

LÄS MER: Almedalsveckan, dag för dag

Andra partiledare anslöt sig efter hand, men arrangemanget var så tätt förknippat med S-ledaren att parken kallades Palmedalen – och höll på att försvinna efter hans död 1986. Bara två partier talade i parken det året och Olof Palmes efterträdare Ingvar Carlsson valde till en början att förlägga sina två första sommartal som partiledare och statsminister på annan plats i Visby.

Först 1991 talade samtliga partiledare i Almedalen, som då fortfarande helt var en angelägenhet för partierna. Två år senare arrangerades det första seminariet av en intresseorganisation och vid millennieskiftet hade antalet programpunkter växt till omkring 50.

Har växt av egen kraft

Nu kan man en vanlig dag under veckan gå på seminarium som reder ut hur det står till med dataskydd, huruvida humanister utbildas för arbetsmarknaden, läget på bostadsmarknaden, stress, allas rätt till scenkonst – eller nästan vad som helst. Bara på tisdag hålls över 1 000 seminarium i vitt skilda ämnen.

MJu1xNUJpRq4hUpYEw6hN5rNr8s.jpg
.

Enligt Mia Stuhre, projektledare för Almedalsveckan på Region Gotland, så har arrangemanget växt helt av egen kraft. Arrangörerna har i första hand haft rollen som koordinator.

– Vi ser oss mer som värden som dukar bordet. Sedan tar vi ett steg tillbaka och låter gästerna göra festen.

Och hur det kommer sig att det blivit så stort, det vet man inte riktigt.

– Ingen har forskat på det, så det här får bli mina egna spekulationer: men i början av 00-talet var det ju partierna, statliga myndigheter och organisationer som var här och de tog hjälp av PR-byråer för att ordna sina arrangemang. Jag tror att PR-byråerna fick upp ögonen för att det här var en spännande plats där beslutsfattarna var närvarande och tipsade sina andra klienter om det. En viktig del är säkert att de som kommer hit faktiskt känner att de får någonting tillbaka, säger Mia Stuhre.

Alla har sin bild av veckan

stream-binary
Bild: Stefan Berg

Helene Odenjung (L), kommunalråd i Göteborg och vice partiordförande, har besökt Almedalen varje år sedan början av 2000-talet. Hon konstaterar att det numera är så många arrangemang som löper parallellt att alla besökare befinner sig i sin egen bubbla.

– Därför skiftar bilden av vad Almedalen är enormt mycket. Jag brukar skratta åt dem som tror att Almedalen är rosévinsmingel. För mig börjar det med frukostmöten och sedan håller det på med möten fram till sena kvällen. Man hinner inget annat, säger hon.

Så för någon är Almedalen en interaktiv samhällskunskapsbok. För andra är det ett elitistiskt mingel, där makten och deras granskare lever i osund närhet.

Lena Lid Falkman, ekonomie doktor på Handelshögskolan Stockholm, har varit en del av arrangemanget sedan 2010 – som besökare, kommentator och paneldeltagare – och beskriver sig som "förälskad" i Almedalsveckan.

– Jag tycker att det är ett fantastiskt fenomen. På något sätt är det ett slags ursprungsdemokrati: det var ju så demokratin uppstod i antika Grekland, man sågs på torget och debatterade. Det är vad Almedalen är.

Företagen tar mer plats

För ett par veckor sedan släppte hon boken "Almedalen – makt, magi och möten", för att ge en bredare bild av arrangemanget.

– Jag har varit frustrerad över att mediebilden är så snäv. Man visar de politiska utspelen och talen. Och social media för full av rosévin och röda mattor – men när man är där så är det seminarierna och mötena som är så häftiga. Men de syns ingenstans. Så min idé var att visa på många aspekter, allt från PR till politik.

Ett kapitel i boken handlar om hur veckan förändras: från att först ha varit en angelägenhet för de politiska partierna har det rört sig mot ideella organisationer och sedan PR-byråer.

– Nu är det företagen. Så har det ändrats och det kommer säkert ändras igen, säger Lena Lid Falkman.

Skenande kostnader ett problem

Men i takt med att näringslivet tagit allt större plats och att arrangemangen blivit allt fler har det också blivit dyrare. Mia Stuhre på Region Gotland berättar att arrangörerna tog initiativ till ett offentligt möte i slutet av januari, för att diskutera framtiden och riskerna med den enorma tillväxt som skett.

– Vi har ju också fått signaler om kostnadsutvecklingen som skett de senaste åren.

Att kostnaderna ökat är kanske inte så konstigt. Visby är litet och utbudet av lokaler och boende begränsat.

– Om vi tittar tio år tillbaka i tiden, så var vi hur stolta som helst för att vi hade 680 evenemang. Det tyckte vi var jätte, jättehäftigt. Nu har vi över 4 200. Och nästan allihop ligger på måndag, tisdag och onsdag. Och om man börjar slåss om de lokaler och det boende som finns, så stiger priserna. Det är ju marknadsekonomi.

Baksidan med det uppdrivna prisläget är uppenbart. Almedalen riskerar att i högre grad bli en arena för företag och andra som kan betala – och allt mindre bli en arena för ideella organisationer och vanligt folk.

Spontana möten helt borta

– Jag tycker att det är sorgligt att det blivit så enormt dyrt. Jag har människor i min omgivning som åker till Almedalen på sin semester och har det som sin kompetensutveckling. Man kan gå på massa olika seminarier helt gratis – men om resa och boende blir jättedyrt går inte det, säger Helene Odenjung.

Och risken är att andra delar av det som gör Almedalen unikt också går förlorat om arrangemanget blir för stort, menar hon.

– Grundtanken, att vanliga människor kan komma dit och träffa makthavare, ställa en fråga till dem på gatan eller ett seminarium, det här spontana som var en väldigt viktig del av Almedalen är nästan helt borta.

Som de flesta andra kommuner och myndigheter vill Göteborgs stad vara med och synas i Almedalen. Sedan 2012 bildar kommunen – tillsammans med Chalmers, Göteborgs Universitet, Västsvenska Handelskammaren, Västra Götalandsregionen, Högskolan i Skövde, Högskolan i Borås och Högskolan Väst – det som kallas Västsvenska arenan.

Göteborg satsar 1,25 miljoner

Här kommer man bland annat att arrangera debatter om hållbar stadsutveckling, hur mycket elnätet klarar av och barns framtid.

Genom att sköta arrangemanget gemensamt har kommunen lyckats pressa ned kostnaderna något. Förra året stannade kommunens totala nota på 1,25 miljoner kronor. Bedömningen är att det kommer att landa på samma belopp i år.

Att kommuner och regioner lägger så stora pengar på sitt deltagande i Almedalen är inte helt okontroversiellt. Det har fått kritik av bland andra Skattebetalarnas förening och när frågan om Göteborgs deltagande beslutades i kommunstyrelsen yrkade kommunalrådet Martin Wannholt på att Göteborg borde avstå från att vara med.

Så, hur gick det då när Region Gotland hade möten om framtiden? Bra, tycker projektledaren Mia Stuhre.

– Vi måste tänka 10, 20 och 30 år fram i tiden – och det var det som var inriktningen på mötet, när vi satte oss och diskuterade hur vi ska göra. Ska vi låta priserna skena på det här sättet? Vad innebär det för Almedalsveckan som helhet?

Utvidgar området

Hon berättar att det kom ett par initiativ från hotell- och lokaluthyrare som var villiga att avsätta delar av sitt bestånd för mindre grupper, till ett lägre pris. Och Region Gotland har också börjat se över om de kunde hitta fler sovplatser i skolor eller andra lokaler.

Dessutom har arrangörerna fattat beslutet att lokaler upp till 20 minuters gångväg från parken ska räknas in i själva området. Tidigare har man varit noga med att de skulle ligga i nära anslutning, annars har de inte räknats som en del av Almedalsveckan.

– Det ger ett större utbud och kan kanske pressa priserna lite. Bostäderna däremot är en trång sektor, men i slutet av veckan finns det utrymme. Så vi kan växa mer, säger Mia Stuhre.

Ser ni att det finns någon gräns för hur stort arrangemanget kan bli?

– Det är svårt att svara på, men jag skulle vilja säga nej. Vi kommer i alla fall inte sätta någon gräns.

Ställs på sin spets 2019

Förra året valde statsminister Stefan Löfven bort Almedalsveckan, med motiveringen att det inte är där man träffar vanligt folk. I år när det är valår däremot har förstås ingen partiledare råd att missa det här tillfället att hålla ett direktsänt tal på bästa sändningstid.

Frågan om Almedalens framtid kommer med all sannolikhet ställas ännu mer på sin spets under nästa sommar.

Men Mia Stuhre är inte alltför orolig.

– Diskussionen kom upp även 2014. Men den stora skillnaden vi ser när det är valår är att det kommer fler journalister. Och även om det inte blir all time high nästa år står veckan inte och faller med det.

Helene Odenjung är inte lika övertygad om att det bara är att köra på som tidigare.

– Om grundidén med Almedalen ska överleva – spontana möten och att man kan mötas över gränser – så tror jag att det är viktigt att man tänker om på något sätt.

Läs mer om Almedalen 2018
Mest läst