Det har gått precis två år sedan dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt klev upp på scenen på Moderaternas valvaka, erkände sig besegrad och meddelade sin avgång. Socialdemokraterna firade valsegern – men frågan som hängde i luften var hur de skulle bära sig åt för att regera.
Det enkla svaret är väl att det gått sådär. För regeringen har mandatperioden präglats av mer eller mindre framgångsrika samtal med oppositionen och återkommande bakslag i riksdagen.
Men inte heller allianspartierna har anledning att känna sig alltför nöjda. Kombinationen av att de enskilda partierna försökt visa upp en tydligare profil och att Anna Kinberg Batra inte klarat av att hålla ihop gruppen på samma sätt som sin företrädare har gett intrycket av att samarbetet inte alls är lika självklart som för fyra år sedan.
Halvvägs in i mandatperioden har väljarstödet visserligen svängt något. Från en övervikt för de rödgröna på valdagen till en ledning med 1,5 procentenheter för alliansen i månadens GP/Sifo. Men då krävs att man räknar med KD som i mätningen bara för 3 procent och således hamnar utanför riksdagen.
Dessutom: ett övertag på 1,5 procentenheter mitt i en mandatperiod är historiskt lågt.
Av allianspartierna är det utan tvekan Centerpartiet som lyckas bäst just nu. Bland annat tack vare att partiet har valt en annan linje i tunga frågor som flyktingpolitiken och att Annie Lööf växt till att bli en av de allra bästa debattörerna bland partiledarna. Noteringen 8,4 procent är partiets högsta på 22 år.
Moderaternas kursändring sedan valet – där den nya ledningen lämnat det mesta av Fredrik Reinfeldts politik bakom sig – har fått en del gamla anhängare att nöjt konstatera att de känner igen partiet igen. Men det stora lyftet har uteblivit.
Störst bekymmer har dock Liberalerna och Kristdemokraterna, som båda hamnat i en ond cirkel där de försöker vinna fler väljare med snabba utspel. I Liberalernas fall har det varit extra tydligt under den gångna veckan, där partiledaren Jan Björklunds idéer fått mothugg av andra i partitoppen.
För Kristdemokraterna blir läget ännu allvarligare. Ebba Busch Thor har haft ett och ett halvt år på sig att sätta sin prägel på partiet, men det vi sett hittills – i huvudsak ett par steg i riktningen åt det mer konservativa hållet – har inte fått väljarna att strömma till. Tvärtom. KD är i dag signifikant under riksdagsspärren.
På den rödgröna sidan är det bara Vänstern som har anledning att vara nöjda över opinionssiffrorna. 7,6 procent är en bra bit över valresultatet och Jonas Sjöstedt framstår – tillsammans med Annie Lööf – som den tydligaste och tryggaste partiledaren för närvarande.
Att regeringspartier straffas av väljarna mellan valen är inte ovanligt. Men framförallt för Miljöpartiet är mätningen en katastrof. Partiet är farligt nära riksdagsspärren och i Stockholm är stödet chockerande låga 2,9 procent.
Jämfört med valet är den stora vinnaren Sverigedemokraterna, som av allt att döma kommer att se till att inget block får egen majoritet i valet om två år. Samt att frågan om hur landet ska styras kommer att följa oss fram till dess.
