Victor Robuschis starkaste minne från högstadiet är hur han hukar framför sitt skåp. Plötsligt träffar en spark i ryggen.
– Jag kommer ihåg att det gjorde väldigt ont. När jag vände mig om, var ingen där. Alla stod och tittade längre bort, men ingen sade något. Under alla år har jag aldrig känt mig så ensam som då, säger han.
Händelsen utspelade sig på Victor Robuschis femte skola i ordningen – Nordhemsskolan. Men Victor Robuschi menar att den skolan knappast var unik, sett till stämningen bland eleverna. Han valde att byta skola sex gånger under grundskoletiden under sina försök att undkomma mobbningen.
– Man flyttade ju aldrig på mobbaren. Eftersom det aldrig blev någon respons från skolorna, var det enda som morsan kunde göra att låta mig byta, säger han.
Vid ett annat tillfälle fick Victor Robuschi stryk i omklädningsrummet efter gymnastiken. Att berätta för lärarna fanns inte på kartan. Förtroendet för ansvariga vuxna var lågt. I stället löste Victor Robuschi problemet genom att skolka – något som visserligen inte hindrade honom från att klara skolan, men som gjorde honom än mer isolerad från klasskamraterna.
Ändå vill Victor Robuschi inte gärna utmåla sig som ett offer.
– Jag tänkte länge att jag var det, att alla var så elaka mot mig. Men jag var inte speciellt schysst själv. Det fanns en jargong där vissa saker var okej. Jag trodde också att man skulle vara tuff och elak, säger han.
Victor Robuschi vet med sig att han släpat en kille genom klassrummet och drämt killens huvud i fönstret. Över en skitsak.
– Hur lärarna reagerade då, det var typiskt. Det hände inget mer än att jag fick gå ut ur klassrummet. Det var rejäla slagsmål ibland. Men det blev aldrig någon polisanmälan, säger han.
I dag är Victor Robuschi engagerad i projektet Schyssta kompisar. Gruppen är en mötesplats där ungdomar kan lära känna varandra utan riskera mobbning.
Parallellt med fritidsengagemanget, läser Victor Robuschi upp sina betyg på folkhögskola. Målet är att bli socionom och arbeta med ungdomar på heltid. Att satsa på skolan trots att det inte har varit en dans på rosor, är en revansch i sig.
Det underlättar för Victor Robuschi att han numer vet om sin adhd och att han har Aspergers syndrom. Studierna har blivit mer hanterliga med den vetskapen. Efter att han fick sina diagnoser, började han även se annorlunda på hur klasskompisarna i grundskolan måste ha uppfattat honom.
I efterhand tror Victor Robuschi att det måste ha varit svårt för de andra eleverna att förstå honom.
– Jag var arg rätt länge, både på skola och på elever. Nu har jag lagt bort bitterheten, i alla fall mot eleverna. Men skolan – det var ändå deras jobb att göra något åt saken, säger han.
