Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Alla heter Allan | Folkteatern

Mysfaktorn är skyhög när Ulf Dohlsten och Ola Hedén spelar Alla heter Allan om livets ömmande punkter.

Teater

Teater

Alla heter Allan

Folkteatern

Av: Bengt Järnblad

Scenografi: Eric Langert

Regi och medverkan: Ulf Dohlsten, Ola Hedén

Spelas t o m 15/3

En pjäs som heter Alla heter Allan signalerar förväxlingar och det i sin tur brukar betyda komedi. Och visst roar det stycke som Bengt Järnblad skrivit direkt för skådespelarkollegorna Ulf Dohlsten och Ola Hedén och som nu gästar Folkteatern.

Under en skenbar enkelhet döljer sig finesser och överraskningar. Eric Langerts scenografi luktar ensam pensionärstillvaro med några precisa detaljer. Ulf Dohlsten tofflar in i kofta som kvällens första Allan. Han vattnar sina blommor, en syssla han säkert ärvt av sin avlidna fru. Publiken blir ställföreträdare i hans samtal med henne. Upptakten är otidsenlig på ett trivsamt sätt.

Känslan håller i sig trots att Allan upptäcker skottlossning på gatan nedanför fönstret. Bekymren med toastolens trasiga flottör har högre dignitet.

När ännu en Allan brakar in är det inte husvärden, som ska fixa felet, utan en jagad främling. Ett spirande möte uppstår.

Ola Hedéns trasiga kåkfarare har en rad sjukdomar och ett koleriskt sinnelag. Han dämpar sig genom att läsa dikter av Dan Andersson när ilskan trycker på. Ulf Dohlstens Allan erbjuder en fristad med generös empati.

Två livshistorier rullas upp. Allt är inte som ytan ger sken av, ömmande punkter döljs hos Alla(n). Det finns inslag som drar åt det absurda och hela berättandet lever framför allt på fint skådespeleri. Mysfaktorn är skyhög hos Dohlsten, men hans Allan är ingalunda endimensionell. Med variation och tajming rattar han de kritiska situationer som uppstår. Ola Hedéns namne har grövre drag, men blottar ett känsligt innandöme.

För spelningen på Folkteatern har pjäsen fått en andra akt där den yngre Allan söker upp sin pappa. Det är uppenbart att skådespelarna vill utveckla möjligheter som första akten låter ana. Här knyts allt ihop i ett verkligt feelgoodslut där Hedén går in som den ödmjuka och Ulf Dohlsten får briljera i en alternativ Allan-roll. Han gör komik av elände, utan att förnedra någon. När alla heter Allan funkar det till och med att män klär ut sig i kvinnokläder utan att det blir fånigt.

Mest läst