Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1

Alice Teodorescu: Varför legitimera rasismens logik?

Föreställningen om att en människas etnicitet eller kön styr hennes åsikter och därmed handlingar förekommer brett, skriver Alice Teodorescu.

Du kanske sitter vid frukostbordet just nu, eller så kanske du ligger utslagen i någon frodig gräsmatta och tar igen dig efter gårdagens festligheter. Försök att sitta helt still och tänka på vad du vill. Det enda du i denna stund inte får tänka på är en röd bil som kör längs med en slingrig blå väg. Vad du än gör får du absolut inte tänka på en röd bil som kör längs med en slingrig blå väg.

Läs också: Alice Teodorescu: Vägval väntar om migrationen (2015-04-24)

Tänkte du på en röd bil som kör längs med en slingrig blå väg? Du är inte ensam, de flesta människor hamnar lätt i fällan när de tänker på det de inte får tänka på. Tankeövningen finns i flera varianter och syftar till att visa hur det vi fruktar kan bli en självuppfyllande profetia. Övningen kan också appliceras på en rad aktuella samhällsfenomen. Som den om representation i snart sagt vartenda sammanhang; från privata bolagsstyrelser och universitetsplatser till programutbudet i public service.

I New Yorks tunnelbana tänker jag knappt på det. Förra veckan när jag högtidstalade på min forna gymnasieskola tänkte jag på det desto mer. Det stör mig men förvånar knappast: ju mer vi talar om varandra som invandrare och svenskar, om vita och icke-vita, desto mer kommer vi se just de faktorer som vi i alla andra sammanhang är överens om att vi inte ska se. Faktorer såsom människors kön, hudfärg, sexuella läggning eller religionstillhörighet. Det finns säkert ytterligare kategorier, bara fantasin sätter gränser nuförtiden.

Förra veckan skrev en rad forskare verksamma vid Göteborgs universitet om det nya kunskaps- och resurscentret för forskning om rasism som ska inrättas i staden. Forskarna skrev bland annat att: "Nationellt kunskaps- och resurscentrum mot rasism framstår som ett vitt projekt i det att bakomliggande maktstrukturer inte problematiseras och utmanas. Effekten är att perspektiv som i dag är drivande inom forskningsfältet marginaliseras, vilket på sikt kommer att utarma satsningens kvalitet. Redan nu kritiseras utformandet av arbetsgruppen av forskare nationellt såväl som internationellt." Dessutom framhöll forskarna att satsningen bör omfatta "fältets pluralitet i form av dekolonial forskning, extremismforskning, intersektionalitetsforskning, postkolonial forskning, ras- och vithetskritisk forskning". Satsningen bör vidare enligt forskarna fokusera på "strukturella och kritiska perspektiv" och ha "en stomme av forskare som rasifieras som icke-vita" (GP 14/6).

Forskarna menar förhoppningsvis väl men framstår som hopplöst nonchalanta inför en av historiens främsta erfarenheter: lika rättigheter är alltid rätt. Avsteg från denna princip lägger enbart grunden för ny diskriminering, för ytterligare orättvisa. Att akademiker som riktat in sig på motverkan av rasism anser att människor ska lyftas fram, eller exkluderas, på grund av sin hudfärg är häpnadsväckande.

Inga medborgare ska behöva underkasta sig etnisk registrering. Dels för att det är djupt integritetskränkande och dels för att det saknas koppling mellan hur en människa ser ut och hur hon är, det är således skillnad på korrelation och kausalitet.

 

Men de upprörda akademikerna är inte ensamma. Föreställningen om att en människas etnicitet eller kön styr hennes åsikter och därmed handlingar förekommer brett: från de som hävdar att invandrare är särskilt kriminella med hänvisning till sammansättningen i fängelserna, till de som tror att fler kvinnor i bolagsstyrelser ökar lönsamheten.

Men en svarthårig är inte per definition utbytbar mot en annan svarthårig, lika lite som en kvinna är utbytbar mot en annan kvinna. Den som eftersträvar mångfald ska fokusera på människors åsikter, perspektiv och värderingar. Om man inte tror att en människa tänker som hon gör på grund av melaninhalten i huden bör man leta efter människor som, oavsett hur de ser ut, har andra utgångspunkter än en själv. Därför bör den som är ute efter att ta sitt arbete på allvar se till att forskningsgruppen vid Göteborgs universitet också består av forskare som ifrågasätter de strukturella förklaringsmodellerna. Det vore framåtsyftande på riktigt. Men sådan åsiktsmångfald kanske bara är radikal?

Mest läst