Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Om Jimmie Åkesson vill minska försäljningen av jordgubbar måste man inte inleda vartenda replikskifte med att man själv föredrar hallon.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Alice Teodorescu: Integration är vägen ut ur gränslandet

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Det svenskaste som finns är att förneka att det finns något svenskt över huvud taget. Det är kanske ett mindre problem för dem som levt här i generationer, men för oss som av olika skäl har börjat ett nytt liv här, är det utan tvekan en stor utmaning. Sverige omgärdas av två gränser.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Den yttre är relativt enkel att passera, den inre förutsätter tankeläsningsförmåga, tålamod och en okuvlig vilja. Det är i gränslandet mellan den yttre och den inre gränsen som utanförskapet bor.

    Sverige kryllar av dolda koder och tysta konventioner. Man ser ner i marken när man möter en förbipasserande i parken, man tar av sig skorna när man kommer hem till någon på middag och man sätter sig definitivt inte bredvid en medmänniska på bussen om det finns lediga säten någon annanstans.

    I Sverige söker man konsensus och undviker att prata om pengar och religion. Och så gillar man olika, men bara så länge alla gillar exakt likadant.

    För ett par år sedan var migrations- och integrationsfrågor vikta åt sverigedemokrater och journalister eller politiker med utländskt påbrå. Så är det inte längre. I dag dryftas frågorna i snart sagt alla sammanhang. Det beror inte på att debatten har ”normaliserat” Sverigedemokraterna, utan på att debatten i sig är på väg att bli mer normaliserad. Att ett parti lyfter en fråga vars lösningar man ogillar måste inte resultera i att sakfrågan behöver betraktas som smittad. Om Jimmie Åkesson vill minska försäljningen av jordgubbar måste man inte inleda vartenda replikskifte med att man själv föredrar hallon.

    Rapporterna om ett system som håller på att upplösas kommer numera dagligen. Det handlar inte minst om akut brist på bostäder, arbete och utbildningsplatser. Utan tillgång till oumbärliga samhällsfunktioner hamnar den enskilde snabbt i en nedåtgående spiral och integrationen uteblir. Under torsdagen deklarerade Sveriges kommuner och landsting (SKL) att landets kommunsektor befinner sig i ett ”mycket svårt läge”. Skatterna behöver i genomsnitt höjas med närmare två kronor per hundralapp fram till år 2019, enligt SKL:s chefekonom Bettina Kashefi.

    I dagsläget ägnas alla ansträngningar åt att finna nödlösningar. Men humanismen och öppenheten får inte ta slut i farstun, när människor har passerat den nationella, yttre gränsen.

    Integration handlar inte enbart om arbete och bostad. Den handlar utöver de mätbara aspekterna också om något annat, mer diffust. Om gemenskap och samhörighet, att vilja och tillåtas uppgå i en ny kontext. Det ställer krav på oss alla, oavsett när vi kom hit.

    Samhället har ett ansvar att riva de strukturer som bidrar till att skapa en insider- och outsidergruppering på arbets- och bostadsmarknaden. Den enskilda individen har ett ansvar att göra allt i sin makt för att lära sig språket, följa svenska lagar och så snabbt som möjligt bli självförsörjande.

    I takt med att Sverige blir alltmer mångfacetterat och etniskt diversifierat ökar behovet av gemensamma symboler att enas kring. I invandrarlandet USA är du amerikan och exempelvis mexikan, i Sverige är du antingen eller. Men verkligheten, liksom en människas identitet, låter sig sällan fångas i så förenklade termer. Sverige behöver en mer inkluderande gemenskap som kan förvärvas av alla, inte enbart av den som kan hänvisa till blodsband sedan Gustav Vasa. I andra länder är medborgarskapet fyllt av symboler som skapar länkar, tillit och lojalitet mellan människor. Det borde Sverige ta efter och utveckla utifrån vårt sammanhang.

    När politikerna och myndigheterna har fått grepp om migrationen måste frågan om integrationen lyftas på nytt. Utan en välfungerande integration dalar acceptansen för migrationen.

    Därför behöver integrationsbegreppet definieras och fyllas med såväl rättigheter som skyldigheter. Vi behöver utgå från vad svenskhet är, mer än utifrån vad det inte är. Svenskhet handlar inte om vad man har på julbordet eller om man ens firar jul.

    Svenskhet handlar om värderingar, förhållningssätt och koder. Som man kan tycka bra eller mindre bra om, men som man måste känna till och anamma.