Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
MIGRATION. Den globala flyktingkatastrofen ställer krav på mer än fagra ord.

Alice Teodorescu: Fri rörlighet eller reglerad migration?

Det räcker inte att öppna sina hjärtan, eller plånböcker, om man inte samtidigt öppnar de system som stänger människor ute, skriver Alice Teodorescu

Jag valde inte att födas i en kommunistisk diktatur, det är det inte många som hade gjort. Eftersom ingen människa väljer var hon ska födas har jag alltid förespråkat en värld som eftersträvar att var och en får leva var och hur den vill. Det är emellertid inte detsamma som att var och en har rätt att försörjas av någon annan. Samtidigt är få saker så reglerade som just människors rörlighet.

Den svenska välfärdsstaten skapades med nationalstaten som utgångspunkt. Hela dess fundament vilar på exkludering av den som saknar medborgarskap eller uppehållsrätt. Det är ingen unik hållning, alla stater i världen tilldelar sina medborgare eller andra som givits uppehållsrätt vissa rättigheter och skyldigheter som inte tillfaller övriga delar av jordens befolkning. Man kan tycka att det är fel att inte alla världens stater måste sörja för alla världens människor, men i dagsläget förhåller det sig så och därmed är det en realitet som måste beaktas.

Det pågår en global kris, nära 60 miljoner människor är på flykt. I Europa ökade flyktingtrycket från 4,4 till 6,7 miljoner i fjol. Sverige och Tyskland får de flesta av dessa asylansökningar. Det innebär en utmaning för systemen som inte är riggade för att ta emot och integrera en så stor andel människor på samma gång. Enligt UNHCR kommer strömmarna inte avta inom överskådlig tid eftersom nya och gamla konflikter blossar upp samtidigt som skillnaderna i levnadsstandard mellan världens rika och fattiga är fortsatt stora.

Ledarbloggen 24//8:  "Det har i sociala medier framförts kritik mot min krönika. " Läs Alice Teodorescus blogginlägg.

När vi konstaterat detta ställs vi inför ett val. Alternativ ett är att vi bestämmer oss för att det av moraliska skäl är fel med regleringar som utestänger människor på flykt varför vi vill hjälpa alla som behöver vår hjälp. Det kan göras genom att resurser skickas till världens konflikthärdar samtidigt som vi öppnar upp ambassader och konsulat så att människor slipper utsätta sig för skrupelfria flyktingsmugglare och farliga resor över Medelhavet.

Envar förstår att det är en ekvation som inte håller av ekonomiska skäl (nej, resurserna är inte oändliga) varför vi då behöver ta ställning till om alla de 60 miljoner, som teoretiskt skulle vilja komma hit, också ska ges rätt till svensk välfärd eller om den ska nedmonteras så att alla får klara sig efter egen förmåga. Jag ser framemot gruppsamtalet mellan den goda vänstern och deras särskilt goda liberala bundsförvanter när frågan om svensk lönebildning kontra flexibel, avreglerad arbetsmarknad diskuteras.

Alternativ två är att vi bestämmer oss för att fri rörlighet är att eftersträva men att vi inte är redo att genomföra det i praktiken, precis som Jonas Sjöstedt (V) konstaterat: ”Vi är inte för fri invandring. /.../ Vi tror att det är en utopi i dagsläget att helt öppna gränserna.” (Expressen 16/6). Det innebär att invandringen förblir reglerad i väntan på bättre tider. Det innebär också, eftersom vi accepterat förekomsten av en reglering, att nivåerna kan regleras upp eller ner, bland annat beroende på vår mottagarförmåga. Det sistnämnda innebär att alla upprepningar om att man inte kan diskutera volymer faller på eget grepp. Det finns nämligen inget som säger att just dagens nivå är den enda, bortsett från fri rörlighet, som inte är ett utslag av fascism.

När vi nu rett ut begreppen kan vi konstatera att acceptansen för en fortsatt hög migration sammanhänger med hur väl integrationen fungerar. I Sverige fungerar den dåligt, vilket aktualiserat frågan om volymer. Vi kan också konstatera att det enda parti som driver för stramare invandring också är det enda parti som kraftigt ökar i varenda opinionsmätning. Betyder det att enda lösningen är att stänga gränserna?

Absolut inte! Däremot räcker det inte att öppna sina hjärtan, eller plånböcker, om man inte samtidigt öppnar de system som stänger människor ute. På GP:s ledarsida har vi därför lyft behovet av att se över kontraproduktiva regleringar som skapar insiders och outsiders på såväl bostads- som arbetsmarknaden liksom behovet av fler enkla jobb, bättre matchning och en kunskapsinriktad skola som ställer höga krav. En annan idé skulle kunna vara en modell där den som invandrat slipper betala skatt och får successiv tillgång till välfärdssystemet under de första fem åren.

Vi kommer fortsätta analysera, problematisera och visa på potentiella målkonflikter. Allt annat vore ohederligt, oavsett vilket vägval som väljs.

Mest läst