Efter Moderaternas förslag om att återinföra tillfälliga gränskontroller samt att asylsökande som kommer från annat EU-land ska återsändas dit, har en diskussion om förslagets juridiska aspekter blossat upp. Från flera håll hävdas att förslaget skulle strida mot EU-rätten och de internationella konventionerna som Sverige skrivit under.
Den invändningen är svag. Enligt Dublinförordningen ska den som flyr till Europa söka skydd i det första säkra land som den anländer till. Det innebär rätt att söka asyl i EU, men inte rätt att välja vilket medlemsland som ska pröva ansökan. Denna ordning har inte följts av medlemsländerna vilket bidragit till att skapa dagens, för Sveriges och Tysklands del, ohållbara situation.
EU-samarbetet, som bygger på öppenhet och gränslöshet inom unionen, riskerar att kollapsa om de regler man kommit överens om inte följs. Gränslösheten inom unionen kräver emellertid att de yttre gränserna upprätthålls och att den som söker asyl också omedelbart registreras.
Olika länder har olika skyldigheter och kommer till följd av sin geografiska belägenhet påverkas på olika vis. Greklands skyldighet är att värna EU:s yttre gräns och att registrera dem som ansöker om asyl, Sveriges skyldighet är att återsända dem som bryter mot Dublinförordningen.
Dublinförordningen har kraschat, likaså Schengensamarbetet. I nuläget behöver situationen hanteras. Nästa steg är att utarbeta ett för EU fungerande system som varken äventyrar asylrätten eller den fria rörligheten inom unionen. Tills en sådan ordning kan etableras är Moderaternas förslag ett ansvarsfullt sätt att hantera situationen.
Att som regeringen först säga att alla som vill söka asyl är välkomna hit, sedan att gränsen för vad vi klarar av är nådd varför EU ska kvotera ut dem till andra länder, men först efter att de kommit till Sverige som en följd av att gränsländerna tittat åt annat håll och låtit dem passera, är däremot höjden av ansvarslöshet och ovärdigt en regering som aspirerar på motsatsen.