Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
alice

Bild: GP

Alice Teodorescu är årets ledarskribent

Göteborg Sex frågor till GP:s politiska redaktör som i går utsågs till årets ledarskribent.

Bara två dagar efter att hon tilldelades Bohmanpriset blev GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu prisad ännu en gång. Den här gången som årets ledarskribent, som Dagens Opinion utsåg på Tändstickspalatset i Stockholm i går kväll.

Hur känns det?

Det känns väldigt roligt. Det är nästan ett år sedan jag började och det är roligt att få ett kvitto på det arbete som vi har gjort.

Hur firade du?

Jag firade faktiskt inte så mycket. Jag har svängt runt som en tok de senaste dagarna. Jag fick Bohmanpriset i tisdags och har hållit föredrag däremellan. Så jag gick och la mig ganska tidigt. Man får se till att fira lite varje dag i stället.

Varför tror du att du vann?

Jag tillträdde med en tydlig vision. Jag har eftersträvat att hålla en hög grad av konsekvensneutralitet i det jag skrivit, och jag har förstått att det centrala är domen från läsarna och inte från makthavare eller andra ledarsidor. Och så har jag omgett mig med kloka kollegor och bra kolumnister. Tillsammans har vi gjort en insats för opinionsbildningen i Sverige som jag är stolt över. Utan dem hade det inte gått.

Vad är en bra ledarskribent enligt dig?

Det är någon som kan förena konsekvensneutralitet med tydliga värderingsförankrade åsikter. Någon som kan lyfta den ideologiska konflikten och hitta den politiska kroken i frågor som är nyhetsbaserade. Det har varit viktigt när jag har rekryterat medarbetare och kolumnister. Alla har den bredden och det djupet.

Samtidigt som du är hyllad av många får du också kritik av många. Hur ser du på det?

Jag ser inte att jag får kritik från så många. Kritiken kommer framförallt från andra etablerade röster i debatten. Vi recenserar varandra. Och det är en intressant utveckling, att mycket av positioneringen sker mellan olika skribenter.

Jag får ibland flera hundra läsarmejl om dagen, och ytterst få av dem är negativa. Följer man däremot debatten via Twitter så kan man lätt få intrycket att förhållandet är det motsatta. Så man måste bestämma sig för vems röst som är viktig. Och jag skriver för läsarna, ingen annan.

Samtidigt vore det konstigt om man inte fick kritik. Mitt jobb är att väcka opinion och skulle jag tillfredställa alla och inte uppröra någon så skulle jag göra ett dåligt jobb. Det finns inget självändamål i att skriva så att alla håller med.

Vad ska du göra för att vinna även nästa år?

Jag har faktiskt ingen sådan ambition. För mig är det dagliga viktigast. Att vi driver samhällsdebatten framåt och gör den skillnad som vi fått mandat att göra. Men det är trevligt att få ett pris.

Mest läst