Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Går det vägen i år? Översättaren Kajsa Öberg-Lindsten har varit med om spänd väntan förut. Bilden är från 2013.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Aleksijevitj översättare är beredd i år igen

I dag åker översättaren Kajsa Öberg-Lindsten till Stockholm med en flygbiljett till Minsk i handen. Om årets Nobelpris i litteratur skulle gå till Svetlana Aleksijevitj är hon beredd att flyga vidare till Vitryssland.

För tredje året i rad finns den vitryska författaren med bland de mest tippade pristagarna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Men hur nära hon varit, det är det få som vet. Jag orkar nästan inte tro att det är möjligt. Det kan ju också hända att hon får vänta lika länge som Doris Lessing, säger Kajsa Öberg-Lindsten.

2013 när Svetlana Aleksijevitj första gången hamnade på bettinglistorna var hon på bokmässan i Frankfurt.

- Det var en obehaglig upplevelse för henne. Först blev hon jagad av journalister och fotografer, sen när det stod klart att hon inte fått priset försvann alla utom några som stod kvar och frågade hur det kändes att inte ha fått det.

Den här gången befinner hon sig alltså hemma i Minsk.

Läs mer: Författarna håller på Aleksijevitj

Kajsa Öberg-Lindsten har översatt tre av Svetlana Aleksijevitjs fem böcker om människorna under Sovjettiden och efter dess fall, den sista boken i serien Utopin röster, Tiden second hand, kom ut 2013.

- Det är ett fantastiskt verk. Unikt. Om man vill veta något om Ryssland ska man läsa det, och samtidigt är det stor litteratur. Hon kartlägger mentaliteten i Sovjet och vad som händer med människorna nu.

Nu håller Aleksievitj på att samla material inför nästa bok som ska handla om kärlek, och ytterligare en om åldrande och död. Filmaren Staffan Julén följer henne med ett filmteam och Kajsa Öberg-Lindsten är med som tolk.

- Det är fullkomligt fantastiskt att vara med när hon intervjuar människor, det är som att följa med Dostojevskij, han måste ju också ha pratat med människorna som finns i hans böcker. Folk berättar sitt livs historia och glömmer att det står ett filmteam där.

Kajsa Öberg-Lindsten berättar om ett möte med kulturintresserade i den lilla staden Kirillov i somras. De fick inte filma, däremot blev Aleksijevitj filmad av KGB och angripen verbalt. Efteråt kom en man i publiken fram och sa: De säger att hon ljuger, men allt hon säger har vi upplevt.

- Hon har återgett folket sin historia.

När Staffan Julén skrev till henne om att han ville göra en film om Aleksievitj blev hon glad.

- Hans tidigare filmer om kvinnliga konstnärer, Siri Derkert, Gunilla Palmstierna Weiss, är gjorda med aktning, han sätter in deras verk i ett sammanhang.

Julén följde med henne till Litteraturfestivalen i Lillehammer och träffade den vitryska författaren som deklarerade att hon inte ville att filmen skulle handla om henne utan om hennes hjältar, alltså människorna som hon skriver om.

- Hon varnade honom också för att hon håller på länge med böckerna, en bok kan ta 16 år. Men han svarade att han jobbar också i många år med sina filmer.

Till våren beräknas en kortare version av filmen vara klar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.