Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Agent för svensk kultur

    Uppgiften är att sätta svensk kultur på kartan i ett land där alla vill synas. Det är svårt men det går, tycker kulturrådet Johanna Garpe i London.
    Tuffast att få uppmärksamhet har våra författare, berättar Johanna Garpe under en kort busstur i London. Det är å andra sidan ett öde de delar med alla sina icke engelskspråkiga kollegor.
    - Det finns rent allmänt en skepsis mot översättningar bland engelsmän, en uppfattning att det inte riktigt går att lita på en text som översatts eftersom den är tolkad, säger hon.
    Strax ska hon iväg till ett lunchmöte med en förläggare som trots allt satsar på andra språkgrupper och bland annat ger ut Stieg Larsson-trilogin i Storbritannien. Kvällen före minglade hon hos Monocle vars Sverigeälskande grundare Tyler Brûlé hade bjudit in till ettårsfirande av magasinet.
    Någon timme före bussturen visar hon sitt kontor på svenska ambassaden, den kanske tråkigaste byggnaden i London, åtminstone av dem i kvarteret några gator bort ifrån Marble Arch. Rummet vittnar om hög aktivitet parad med låg halt av pedanteri. Osorterade papper täcker det mesta av skrivbordet. Av någon anledning står skor i bokhyllorna. Hon grymtar bara som kommentar till dem, egentligen hade hon planerat att ge intervjun på ett av ambassadens intetsägande sammanträdesrum.
    Ovanpå en av hyllorna ligger en hög diskokulor hon fått överta efter ett samarbete med Ikea. Intill står en låda som rymmer en mintgrön hatt med matchande vantar. Ett minne från en ceremoni då drottning Elizabeth II gav den svenska ambassadören audiens.
    - I föreskrifterna stod det "day dress, hat and gloves, please avoid black". Vi åkte häst och vagn genom London. Det var väldigt speciellt, jag kommer att minnas det tills jag trillar av pinn.
    Jobbet handlar mycket om att odla kontakter. Och att förvalta dem. Ett kulturråd förväntas ha gott om värdefulla känningar redan från start, förklarar hon och menar att det självklart är en av hennes tillgångar efter flera år som operaregissör.
    - Min regibakgrund är lysande för det här jobbet, säger hon.
    Förmågan att förmedla visioner och driva projekt är användbara erfarenheter hon tagit med sig därifrån. Andra, som tålamod och insikt i administration, har hon fått tillskansa sig.
    - En sådan här organisation har egna lagar när det gäller tempo som på många sätt är långsammare än en frilansande konstnärlig tillvaro. Det kan inte alltid vara på max. En egenskap jag fått jobba med är att inte bli rastlös.
    Nu är hon snart tillbaka i den gamla världen. Hon stannar våren ut i London och ska sedan börja regissera igen. Den enda fasta framtidspunkten än så länge är att hon ska regissera Odysseus återkomst på Drottningholmsteatern i sommar. Ett kulturråd kan som längst vara kvar i fem år, men hon ansöker inte om förlängt utan nöjer sig med fyra. Vilket för henne är länge på en arbetsplats.
    En inte oansenlig tid på jobbet går åt till att svara på mejl. Ofta är det svenska kulturarbetare eller brittiska kulturförmedlare som ansöker om stöd för utställningar eller konserter. Som kulturråd ska hon främja kultursamarbete mellan Sverige och Storbritannien. Det är en utmaning i ett land där alla vill synas, menar hon.
    - Brittisk kultur är långt mycket mer känd i Sverige än tvärtom. Därför har jag inriktat mig mycket på att ta hit svensk kultur, bearbeta britter till att vilja visa svensk kultur.
    Inte minst Linnéåret gav god utdelning, menar hon och nämner trädgårdskonsten som visades på Chelsea flower show och sedan fortsatte till Botaniska i Göteborg. Hördes gjorde också en konsertserie med femton svenska jazzgrupper i Skottland häromåret, ett samarbete med en skotsk arrangör.
    - Jag var jätteglad för han levererade verkligen. Det var jättemycket folk på konserterna och genererade skriverier på ett sätt som svensk jazz annars inte får.
    Satsningen föll så väl ut att den blivit ett pilotprojekt som ska svälla i omfång. Nu ska hela öväldet infiltreras med svenska svängiga synkoper är det tänkt och operation jazz sträcker sig ända till 2010. Infrastruktur ska byggas kring skivdistribution, marknadsföring, hemsidor och konserter.
    Vid sidan av jazzprojektet förbereder Johanna Garpe också ytterligare två större temasatsningar.
    - Jag har tittat tillbaka för att se vad jag inte har gjort specialsatsningar på. Så nu kommer en om arkitektur i juni. Och i höst blir det svensk modern dans. Det får min efterträdare ta över, men satsningen måste byggas redan nu.
    Att Sverige genomgick ett maktskifte i höstas innebar en viss förändring för kulturråden. Tidigare arbetade de mycket utifrån de teman som årligen deklamerades, men temaåren avskaffades när den nya regeringen tillträdde.
    - Mångkulturåret var inte så lätt att jobba med som utlandsmyndighet. Att sedan barnkulturåret ställdes in gjorde inte mycket eftersom barnkultur står oerhört högt på vår agenda.
    Johanna Garpe beskriver sig som hängiven kulturkonsument, men kan inte minnas vad hon senast såg på en scen i London. Hon är också en "news addict" som inleder varje morgon med att plöja både brittiska och svenska kultursidor. På frågan om vad som är hennes passion i livet svarar hon "mina barn".
    - Och så gillar jag verkligen att jobba.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.