Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
f

Adam Cwejman: Relativisterna har fel

Ledare De som väljer att bortse från betydelsen av kultur gällande sexuella övergrepp får en skev bild av verkligheten.

Är kulturen som en man växer upp i den enda och avgörande förklaringen till varför han senare i livet begår sexuella övergrepp? Nej, så enkelt är det givetvis inte. Kultur, det vill säga de normer och värderingar en människa lever med och formas av, är inte nödvändigtvis den enda förklaringen till att sexuella övergrepp förekommer, men vissa sexualbrott är mer vanliga i de samhällen där de tolereras - eller rentav accepteras.

De senaste veckornas debatt om sexuella övergrepp och kultur har synliggjort en avgrund mellan de som anser att kön är den enda relevanta förklaringen till sexuella övergrepp och de som hävdar att kultur faktiskt spelar en inte oväsentlig roll.

Att påpeka att kultur spelar roll är inte ett sätt att friskriva någon från individuellt ansvar. En invändning mot det resonemang jag förde i en artikel förra veckan (GP 12/1) är att jag aldrig skulle förklara Hagamannens brott med hänvisning till kultur, men att jag däremot är villig att sätta övergreppen i Köln i en kulturell kontext.

En person uppvuxen i en mycket traditionell kultur, där kvinnor ges en högst begränsad roll i det offentliga livet, där sexualitet är belagd med skuld påverkas givetvis i sin syn på kvinnor.

En kultur där äktenskapet, ofta arrangerat, är den enda accepterade formen för sexuellt umgänge leder inte till att alla män blir sexuella förbrytare, lika lite som ett samhälle med en betydligt friare inställning till kvinnans roll och jämställdhet per automatik är befriat från sexuella övergrepp av olika slag.

Människor är fria och autonoma varelser med förmågan att förhålla sig till de sanningar och lärdomar som formar dem under uppväxten. En del präglas mer än andra av sin uppväxt, vissa väljer helt att bryta med kulturen som de växte upp med. Det finns ingen kulturell determinism, som vissa vill göra gällande. Människor har förmågan att reflektera över sina värderingar och ställa sig utanför sig själva.

Det innebär att individer medvetet kan röra sig utanför de ramar som kulturen sätter. Kulturer förändras kontinuerligt. Ingen kultur är statisk.

Några saker är självklara gällande sexualbrott, brott i allmänhet och män: Majoriteten av alla våldsbrott i världen utförs av män. Detta gäller oavsett om det handlar om misshandel, våldtäkt eller mord. Om detta råder ingen tvekan. Att majoriteten av alla brottslingar är män och att manligt kön är en grundvariabel för att förklara brottslighet, oavsett kultur eller socioekonomisk kontext, är alltså oomtvistligt.

Vill man uttala sig om variationer ifråga om intensitet och frekvens måste man däremot använda sig av ytterligare förklaringar. Socioekonomisk bakgrund, svaga samhällsinstitutioner eller uppfostran kan spela en avgörande roll.

En svag ekonomisk situation i kombination med en dålig uppväxt kan tillsammans med desperation sänka tröskeln för vissa typer av brottslighet. Svaga samhällsinstitutioner, där korruption är ett vanligt smörjmedel, kan skapa förutsättningar som uppmuntrar till exempelvis ekonomisk brottslighet.

Vi kan helt enkelt inte nöja oss med att förklara brottslighet utifrån kön, lika lite som vi kan förklara brottsligheten med hänvisning till värderingar.

För att förklara sexuella övergrepp krävs att man använder sig av andra faktorer. Ta exempelvis ett land som Egypten. I en undersökning som utfördes av UN Women framgick att 99,3 procent av de svarande hade varit utsatta för någon typ av sexuella trakasserier. Av svaren från de tillfrågade männen framgick att en majoritet ansåg att det fanns legitima skäl för en kvinna att utsättas för trakasserier, våld eller hot. Argumentet ”hon bad om det” är således anses vara fullt accepterat i Egypten.

Givetvis finns liknande rättfärdiganden av sexuella övergrepp i Sverige. Men de åtnjuter inte samma breda acceptans som i Egypten.

Att denna skillnad är avgörande hävdar exempelvis forskaren Özge Öner som i en artikel (SvD 19/1) beskrev situationen för kvinnor i Turkiet, ett i den muslimska världen förhållandevis liberalt land: ”Även i en ”europeisk” stad som Istanbul är det så fullständigt otänkbart att som kvinna gå ut på stan på nyårsafton att ingen jag känner någonsin har föreslagit det.”

Öners poäng är att olika kulturer har olika syn på kvinnors rättigheter.

Att det framförallt är män som begår sexualbrott innebär inte att alla män över hela världen accepterar, eller begår, dem i samma utsträckning. Den som väljer att förbise detta stympar medvetet sin förståelse av varför kvinnors situation är sämre i Mellanöstern jämfört med Sverige.

Flera av de som flyr från mycket traditionella länder gör det just för att slippa en auktoritär syn på individen. Samtidigt finns det många som bär med sig, medvetet eller omedvetet, en uppsättning värderingar som rör kvinnans roll.

Många människor kommer på sikt att förändras men vissa kommer att leva vidare med en del uppfattningar som går stick i stäv med de gängse normerna i Sverige.

Resonemanget gäller även den omvända situationen: En svenskfödd som flyttar till Saudiarabien kommer knappast att anamma en saudisk syn på kvinnan enbart som en följd av en flytt.

Vad förklarar sexuella övergrepp mer specifikt? Övergreppen kan legitimeras med hänvisning till värderingar och normer om kvinnans roll och vad hon bör acceptera och inte. Kulturella sedvänjor kan även avgöra i vilka sammanhang hon kan riskera att utsättas för trakasserier och när hon betraktas som fredad.

Det innebär inte att alla sexuella övergrepp, världen över, legitimeras med hänvisning till en samhällelig norm. Men hur normen ser ut i varje enskilt land är av avgörande betydelse.

I ett land med en djupt traditionell syn på kvinnans roll finns en stark samhällelig tolerans för trakasserier. Det finns en rad handlingar som en kvinna kan göra som i samhällets ögon gör henne till ett lovligt byte för olika typer av sexuella övergrepp.

Således kan sexuella övergrepp ske i alla möjliga olika länder, utförda av män i alla möjliga olika sociala sammanhang, däribland i vissa sammanhang där de ursäktas eller tonas ned, så även i Sverige.

Men vill man förstå variationer räcker det inte att konstatera att kön förklarar allt. Att våldet är könsbaserat är så självklart att det nästan är banalt. Men sen då?

Hur förklarar man varför kvinnors situation, i länder som exempelvis Afghanistan och Egypten, är så erbarmligt mycket sämre än på andra håll? Ekonomi, stabilitet, utbildning och statskick förklarar en del. Men det går inte att räkna bort kultur, värderingar och religionens roll.

Olika värderingar ger olika utfall. Det är inte svårare än så. Att ens behöva påpeka något så självklart vittnar om hur verklighetsfrämmande den svenska debatten ibland är.

Mest läst