Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Adam_Cwejman_ledarkrönika_WEBB_ANVÄND BARA DENNA

Adam Cwejman: Rör inte mitt kulturarv

Ledarkrönika

Jag bor i ett gammalt hus. Så gammalt att det var färdigbyggt när Sverige senast deltog i ett europeiskt krig. Generationer av människor har levt under dess tak. Fattiga, rika, pigor, sjömän, varvsarbetare och kaptener. Om hundra år är jag ännu ett namn i den långa listan av människor. Lager på lager. Så skapas ett lands historia.

Det är en självklarhet som man kan tycka att svenska museer borde begripa. Tyvärr tycks den svenska museivärlden vara ännu en i raden av offentliga institutioner som ersatt förnuft med den säregna mångfaldspolitiska överideologin.

I en rapport av den statliga förvaltningsmyndigheten Riksutställningar kan man utläsa att: ”svenska museer inte speglar ´det mångkulturella Sverige´ – det vill säga alla svenskar – är inte bara ett resultat av en omfattande strukturell diskriminering utan även ett stort hinder för ökad mångfald”.

Ulrica Grubbström, vd på Västerbottens museum, sade i ett P1-inslag (7/3) att det gamla museiberättandet är föråldrat: ”Vi kanske måste släppa 1800-talsbondgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser”.

Idén som Riksutställningar och Grubbström förmedlar är att svenska museer skulle vara exkluderande blott genom att skildra svensk historia. Därför hävdar de att svenska museer bör, som det ofta heter, berätta andra ”berättelser”. Vad det i klartext betyder är att museer, med tanke på att många svenskar har utrikes bakgrund, ska anpassa sig till dessa personers historia.

Denna inställning är fullständigt förkastlig av två skäl: dels gör den våld på museers självklara roll att så sanningsenligt som möjligt skildra och tillgängliggöra Sveriges historia för nuvarande och kommande generationer.

Dessutom inrymmer förändringen av museerna uppfattningen att de med utrikes bakgrund skulle känna sig förfrämligade av att ta del av svensk historia. Det är inte bara en sällsynt korkad föreställning, den är direkt nedlåtande då den behandlar de med utrikes bakgrund som överkänsliga barn. Vi klarar oss utan er felriktade omtanke.

Att Göteborg har befolkats av personer som inte såg ut som jag, som inte delade min etnicitet, namn eller mina förfäders seder och språk, gör inte platsens historia mindre intressant eller viktig för mig. Det blir min historia i takt med att mitt liv levs här.

Och med tiden kommer mina ättlingar med självklarhet att tala om sina göteborgska rötter. Jag vill inte att deras och min historia ska berättas genom ett ideologiskt och mångfaldsmarinerat filter.

Mest läst