Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
000000somalier

Bild: Bild: Ciprian Gorga

28/10 -07: Göteborgs somalier - ett folk i kris

Göteborg Ett folk med tusenårig historia håller på att gå under. Mitt ibland oss. I Göteborg år 2007. Högt på listan över skyldiga står somaliska pappor som överger sina familjer.

Det svenska bidragssamhället och den stängda arbetsmarknaden bidrar till katastrofen, som kan avläsas i grov kriminalitet, utbrett missbruk, bidragsfusk, usla skolbetyg, splittrade familjer och skyhög arbetslöshet. GP:s reporter Christer Lövkvist berättar i dag den dystra historien om de frånvarande fädernas folk.

- Jag anade inte att ni visste så mycket om oss. Den somaliske tolken Abdis kommentar är spontan, förvånad och samtidigt lättad.

När vi tar adjö har Abdi gett liv åt den torra statistik jag la på bordet fyra timmar tidigare.
Abdi har på nära håll sett den göteborgska verkligheten bakom siffrorna. Men, säger han, det är svårt att erkänna att det faktiskt ser ut på det här viset.

Att varannan somalisk kvinna inte lever med sina barns far.
Att bara tre av tio somaliska ungdomar har fullständigt betyg från 9:an.
Att var femte ung somalisk man varit misstänkt för våldsbrott.
Att nästan hälften av somalierna hade noll i arbetsinkomst 2005.

- Vi somalier befinner oss fortfarande i ett förnekelsestadium. Vi säger att vi är bra människor, att vi tar hand om våra familjer, att vi inte bryr oss om klansystemet. Men vi måste våga se sanningen.
Säger Abdi som anser att huvudproblemet är papporna som inte tar sitt ansvar.
- Det låter grymt, men det svenska samhället borde ha hårdare koll på somaliska män. Männen måste lära sig att skaffar man en familj så ska man också försörja den.

Vilket är en självklarhet i Somalia. Ja, mer än så. Mannens ansvar för sin familjs försörjning är själva kittet i det somaliska samhället, hävdar Somaliakännaren Gunnar Kraft på Göteborgs-initiativet:
- En man som överger sin hustru och sina barn är en föraktad person i Somalia.
Och ändå.

Varannan somalisk kvinna med hemmavarande barn i Göteborg får underhållsstöd. Barnens far bor alltså inte med familjen och i hans ställe står samhället för barnens försörjning.
Ofta är det sant att mannen inte bor med familjen. Ibland är det delvis sant, somaliska män lever inte sällan en ambulerande tillvaro som innebär att de periodvis bor med familjen, periodvis någon annanstans. Och ibland handlar det om rent bidragsfusk.

Tolken Abdi igen:
- Jag har tolkat åt folk som jag vet ljuger, som lever tillsammans.

Flera andra somaliska tolkar bekräftar den bilden, att familjer väljer bidragsfusk för att bättra på ekonomin. Ibland därför att kvinnan vill kunna skicka mera pengar till behövande släktingar i hemlandet, ibland därför att mannen behöver pengar till drogen kat, som blivit ett gissel för den somaliska folkgruppen i Göteborg.
En hög tjänsteman i en av Göteborgs stadsdelar bekräftar att man vid oannonserade hembesök hos frånskilda mammor kan träffa barnens far och tecken på att denne bor i lägenheten.
- Men det är väldigt svårt för oss att bevisa.

Socialarbetare är positiva till att den frånskilda pappan umgås med barnen, ser det som något som ska uppmuntras. En kurator i Biskopsgården, som inte vill låta sig intervjuas eftersom "det kan äventyra relationen till stadsdelens somalier", skrev i ett mejl så här om de närvarande papporna:


"I det flesta separationer är föräldrarna måna om att barnen har kontakt med sin pappa. De kämpar hårt för att det ska bli en kontakt/umgänge mellan barn/förälder. En del barn har så gott som daglig kontakt med sin utflyttade pappa."

Gunnar Kraft på Göteborgs-initiativet:
- Att skilja sig på svenska kan i en somalisk kontext ses som en ekonomiskt bärkraftig transaktion, ett sätt att överleva i Sverige.
Paret skriver på ett papper och plötsligt tar samhället över försörjningsansvaret för barnen, trots att man och hustru i religiös mening fortfarande betraktar sig som gifta.
Ibland uppfattas skilsmässorna som mer eller mindre framtvingade av socialsekreterare.

Sheik Abdi Rahman, imam i nybildade liberala muslimska församlingen i Göteborg:
- Om mannen reser till ett annat land för att söka arbete eller till hemlandet för att hjälpa en sjuk mamma, så straffas ibland familjen som är kvar i Göteborg med att försörjningsstödet dras in. Till slut har kvinnan inget alternativ, hon måste kasta ut mannen ur sitt liv för att få mat till sig och barnen.
Men han försvarar på intet vis de landsmän som bluffar med skilsmässor.
- De ägnar sig åt hyckleri och det är förbjudet i islam.


Enligt den tidigare citerade tjänstemannen på socialtjänsten blir det ibland problem när socialtjänsten vill ha intyg från en imam som bekräftar att makarna är skilda.
Tolken Abdi har en förklaring:
- Det är lite skamligt att erkänna att man skilt sig för att tjäna "svarta pengar", att man ställt sin post till någon annans adress. Alltså låtsas man som att fifflet inte existerar, det blir vars och ens lilla hemlighet, en skilsmässa som bara socialen ska känna till.
Sheik Rashid är imam och lärare vid Römosseskolan, en muslimsk friskola i Gårdsten. Han är förvånad över att så många par uppger att de har flyttat isär.

- I koranen står att man ska fullfölja löften och avtal. Respekterar man inte de svenska försörjnings- och omsorgssystemen så är det olagliga pengar, det är nästan som att stjäla, det är haram, förbjudet enligt islam. Och det ger somalier dåligt rykte, det skadar de vuxnas självkänsla och andlighet och ger barnen en dålig bild av sina föräldrar.
Ett vanligt skäl till att pappan lämnar familjen under kortare eller längre perioder är jakten på ett (bättre) jobb, i någon annan stad, utomlands eller i hemlandet. Ofta med avsikten att senare skicka efter familjen från Göteborg. Ibland försvinner han därför att han har ytterligare en familj på det andra stället.


I nästan varannan somalisk barnfamilj i Göteborg finns fyra eller fler barn under 17 år. Bara en av 25 barnfamiljer i Sverige har så många barn.
En ensamstående mamma i Hammarkullen, utan jobb och med fyra barn födda mellan 1991 och 2004, är garanterad 19 393 kronor i månaden i barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och försörjningsstöd. Dessutom får hon, baserat på behov, hjälp med kostnader för vård och medicin, hushållsel, tandvård, förnyelse av husgeråd och utrustning i hemmet och "andra godtagbara behov".


Om hon i stället har sex barn bidrar samhället med 23 560 kronor plus det behovsprövade biståndet.
- Pappan tror att om han överlämnar familjen till det sociala systemet så blir det billigare för honom, säger tolken Abdi. Men när han inte längre försörjer sin familj försvinner respekten mellan man och kvinna. Familjen ruttnar inifrån.
- Men varför gör folk så här? Jo, med de arbeten som finns går det inte att försörja en hel familj. Hederliga människor blir tjuvar, försöker stjäla från systemet, konstaterar Abdi.
Att män överger sina familjer kan alltså ses som den logiska konsekvensen av mötet mellan somaliernas nomadiska kultur med traditionellt stora familjer, en svårintaglig arbetsmarknad och det svenska bidragssamhället.


Priset betalas av det svenska samhället och, framför allt, de somaliska barnen.
Betygen är ett sätt att mäta hur barnen mår.


Siffror från Skolverket och SCB visar att i Göteborg hade bara var fjärde somalisk pojke (född i Somalia eller född i Sverige av somaliska föräldrar) fullständigt betyg från 9:an förra våren. Sex av tio pojkar saknade betyg i två eller flera ämnen. De somaliska flickornas siffror såg bättre ut, men även deras resultat var långt sämre än det svenska genomsnittet för flickor med utländsk bakgrund.


Abdirizak Jama är skolvärd på Hjällboskolan. Han beskriver somaliska ungdomar utan hopp, utan framtidstro:
- Många struntar i skolan och skiter i om de hamnar i kriminalitet. De ser inga förebilder. Föräldrar och släktingar har sällan jobb och ungdomarna har ingen som peppar och stödjer dom.

Fungerar inte du som föredöme?
- Jag har jobbat i olika projekt i tio års tid, men aldrig haft en fast anställning. Är det något att stå efter?
Och så tillägger han, halvt på skämt, halvt på allvar:
- Men blir det lugnt därnere kanske jag snart är Somalias president.
Vilket inte är fullt så långsökt som det låter. Tre viceministrar i den somaliska övergångsregeringen, två parlamentsledamöter, chefen för högsta domstolen och en generaldirektör har svenska pass.

Det finns naturligtvis fler förklaringar än bristande framtidstro till de somaliska barnens dåliga skolprestationer.
En del kom sent till Sverige från ett land där endast vart femte barn har tillgång till riktig skola. Andra har föräldrar med låg utbildning som har svårt att hjälpa till med läxorna. Språksvårigheter, traumatiska upplevelser i hemlandet och trångboddhet inverkar också.
- Det går inte att göra läxan när sju barn i en trerummare träter om fjärrkontrollen. Så för att mamma och pappa och de yngre barnen ska få lugn och ro skickas ofta de äldre tonåringarna ut på gården.


Men oavsett orsak kvarstår faktum - många somaliska ungdomar har dåliga skolresultat, vilket ökar risken för kriminalitet.
Den gångna veckan åtalades åtta pojkar från Hjällboskolan för ett stort antal rån, en del riktigt grova. Ännu fler pojkar som deltagit i rånen var under 15 år, alltså för unga för att dömas i domstol. De allra flesta har somaliskt ursprung.


Flera av pojkarna hade begått så många rån att de inte kunde hålla isär dem under polisförhören. Andra erkände rån där offren av någon anledning valt att inte göra polisanmälan.
Even Magnusson, stor och trygg polis som arbetar som samordnare av ungdomspoliserna i Göteborg, berättar om sina möten med de somaliska pojkarnas mammor:
- Jag är en luttrad polis, men de här mammornas berättelser gör mig nästan gråtfärdig. Mannen har ibland flera fruar, han arbetar inte utan sitter på kafé eller i någon somalisk förening, tuggar kat och kommer hem på morgonen och vill tillverka flera barn. Är inte frun med på det så får hon stryk.
- När mannen inte är hemma så tar tonårspojkarna över mansrollen i familjen. Eftersom det är mannen som styr familjen får mammorna ofta ett riktigt helvete.
Med ett undantag hade ingen av de somaliska pojkarna från Hjällbo sin pappa med vid polisförhören.
Abdirizak Jama på Hjällboskolan:
- Männen tycker att barnen är mammans och det svenska samhällets ansvar, inte deras.

Sheik Abdi Rahman i liberala muslimska församlingen försöker förklara:
- Det första somaliska föräldrar får höra när de kommer till Sverige är att de inte får aga sina barn. Fast i vårt hemland står inte aga för fientlighet utan används för att tillrättavisa, inte skada barnen. När barnen uppträder respektlöst här i Sverige känner sig somaliska föräldrar bakbundna. De blir rädda för sina egna barn, ser dem som ägda av myndigheterna. Men ingen myndighet kan ge barnen samma kärlek som föräldrarna.

Och myndigheter är inget man har förtroende för som nyanländ somalier. På goda grunder. Enligt den oberoende organisationen Transparency International är Somalia det mest korrumperade av 180 betygsatta länder. Med den erfarenheten i bagaget hjälper det föga att Sverige finns bland länderna i listans topp.
Sheik Abdi Rahman igen:

- Vad händer då med barnen som uppfattat att de har fullständig frihet? Inte frihet under ansvar, som att sköta skolarbetet, utan total frihet och utan närvarande fäder som sätter gränser. Jo, när de misslyckas ser de inga andra alternativ än kriminalitet eller extrema tolkningar av islam, att bli fanatiker.

Hittills dominerar kriminaliteten.
I en hemligstämplad underrättelserapport, Unga kriminella personer med somalisk bakgrund, har Göteborgspolisen studerat unga somaliers brottslighet. Som somalier definieras den som är född i Somalia eller född i Sverige av två somaliska föräldrar.
Det visade sig att var femte manlig somalisk göteborgare mellan 18 och 23 år varit misstänkt för våldsbrott under tvåårsperioden till mars i år. Även i en yngre åldersgrupp, mellan 12 och 17 år, var våldsbrott vanliga, trots att den ovan nämnda rånhärvan inte ingick i statistiken.


Rapporten skrevs av Maria Wallin, utredare på Göteborgspolisen. Hon talar om "oerhört obehagligt våld även bland unga förövare". I genomsnitt misstänktes varje gärningsman för ett tiotal rån eller misshandelsfall.
- Jag har inte stött på så grov våldsbrottslighet tidigare. Vanligtvis trappas våldet upp efter hand som gärningsmännen begår flera brott, men i många av de här fallen har man gått in med kniven direkt och redan i unga år.

31 av de sammanlagt 66 manliga individer som misstänktes för våldsbrott hade hotat med eller använt kniv.

GP har inte kunnat kontrollera hur många av de misstänkta gärningsmännen som senare fälldes i domstol, men enligt ungdomspolisens Even Magnusson har det i de allra flesta fall blivit fällande domar.

Pojkarna från Hjällbo rånade för att dryga ut månadspengen, för att kunna köpa pizza och gå på fotboll. För andra kan det handla om att skaffa pengar till drogen kat, som trots att den är narkotikaklassad sedan 1989 tuggas av en betydande del av Göteborgs somalier.
En kartläggning gjord i våras av två studenter på det folkhälsovetenskapliga programmet vid Sahlgrenska akademin visade att av 122 intervjuade göteborgare som var mellan 17 och 55 år och hade somalisk bakgrund, så hade en tredjedel testat kat och var tionde tuggade kat vid undersökningstillfället.
Somalier som intervjuats för den här artikeln har fått frågan om hur stor andel av somaliska män mellan 20 och 30 år som de tror missbrukar kat, alltså inte använder drogen som rekreation då och då utan flera gånger i veckan. Svaren har varierat från var tionde upp till fler än hälften.

Att underhålla ett sådant missbruk kostar ett par tusen kronor i veckan.

Tolken Abdi:
- Jag vet män som hellre tuggar kat än köper mjölk till sina barn, familjer där kvinnan får tigga pengar av honom för att handla mat till barnen. Kat har blivit en flykt från arbetslöshet och känslan av att betraktas som dum och oduglig av det svenska samhället.


Kat säljs i dag öppet på torgen i nordöstra Göteborg och i Biskopsgården, de stadsdelar där huvuddelen av Göteborgs somalier bor. Handeln omsätter många miljoner vilket gör ämnet känsligt.
Enligt sheik Abdi Rahman från liberala muslimska församlingen är katet lika farligt som krigsherrarna som förstört hans hemland:
- Kat är en krigsherre mitt ibland oss, här i Göteborg. Som förstör familjerna, bryter ned det somaliska samhället socialt och ekonomiskt. Man kan inte lite på någon som tuggar kat, de är alla missbrukare.

Sheik Rashid i Gårdsten ser en tydlig koppling mellan kat och arbetslöshet:
- Arbetslöshet leder till kattuggning och kattuggning leder till arbetslöshet. Den som tuggar kat kan inte sköta ett arbete, vara aktiv arbetssökande eller studera. Och när många i den somaliska gruppen tuggar kat blir de dåliga förebilder för ungdomarna, som lätt hamnar i samma missbruk.
När den första stora flyktinggruppen anlände från Somalia i början av 90-talet befann sig Sverige i djup ekonomisk kris med räntechocker och hög arbetslöshet. Somalierna hamnade redan från start längst från de fasta jobben.
Det mest aktuella år för vilket SCB redovisar arbetsinkomster är 2005. Då hade 45 procent av alla vuxna somalier i Göteborg noll i inkomst av arbete. Bland övriga utrikes födda var andelen 27 procent och bland svenskfödda 10 procent. Sju av tio somalier tjänade mindre än motsvarande 5 000 kronor per månad.
I den nuvarande högkonjunkturen har flera fått jobb. Männen ofta som buss- eller taxichaufförer. För kvinnorna handlar det som regel om städjobb.
Men alla vill inte ha de jobb som erbjuds.


För ett år sedan startade SDN Lärjedalen en halvårslång utbildning för tio somaliska kvinnor med inriktning på hotell och hushållsnära tjänster. Åtta kvinnor fullföljde kursen, som i våras avslutades med en träff med en presumtiv arbetsgivare, en städfirma. Problemet var bara att tre av kvinnorna, som under utbildning varit helt normalt klädda, kom till avslutningen i heltäckande klädsel. Städbolaget konstaterade att de tre på grund av sin klädsel inte vara anställningsbara.
Jörgen Larsson är enhetschef på socialkontoret i Hammarkullen.
- Vi uppfattade att kvinnorna gjorde en klar markering, att de inte ville ha arbete, säger han. Självfallet ska man ha frihet att tro och klä sig hur man vill, men om man sätter upp ett hinder som gör att man inte är anställningsbar, har man då rätt till försörjningsstöd?
Frågan har ännu inte prövats i länsrätten.
Abdulahi Mohammed arbetar sedan flera år som tolk i Göteborg. Han har sett många nyanlända landsmän gå ned sig.
- Ibland har de ensamma tagit sig landvägen från Somalia till Göteborg. Här får de en tvåtimmars föreläsning om hur de ska ta sig från Migrationsverket i Kållered till skolan på Hisingen.

Det är "hålla handen" hela vägen. De berövas sitt självförtroende och det enda de behöver göra för att få socialbidraget är att gå på SFI och se till att inte bli godkända där.
Med ett exempel från nomadlivets Somalia belyser han det svenska bidragsystemet passiviserande inverkan:
- När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen. När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden - socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?
- Men, säger han, placera samma människor i England eller USA, då kickar nomadsystemet in och de blir väldigt företagsamma.

Mer om det i kommande artiklar.
Mejla mig om du har tankar, idéer eller förslag om hur somaliernas integration i det svenska samhället kan underlättas.

Mest läst