Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den skola som Jan Björklund kallar ”flumskolan” presterade lysande resultat i de internationella jämförande studierna. Fram till 1995 låg de svenska eleverna i den absoluta världstoppen, men efter det har resultaten fallit för varje ny undersökning, skriver debattören.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    1990-talets skolpolitik bakom kunskapsraset

    Fram till 1995 låg de svenska eleverna i den absoluta världstoppen men efter det har resultaten fallit för varje ny undersökning. Det indikerar att det är det som skett sedan 1990-talet som är orsaken till de fallande elevresultaten och inte det som hände för 30 år sedan som skolminister Jan Björklund hävdar, skriver skoldebattör Sten Svensson.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    I den senaste Pisa-studien förstärks de senaste årens tendens att de svenska elevernas resultat faller. Denna gång är bilden tydligare än tidigare och Sverige ligger nu inte längre på den övre halvan utan i mitten. Skolminister Jan Björklund säger att orsakerna till resultatfallet ligger 30 år tillbaka i tiden och att det beror på den gamla flumskolan.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Men faktum är att den skola som Björklund nedsättande kallar flumskolan presterade lysande resultat i de internationella jämförande studierna. Fram till 1995 låg de svenska eleverna i den absoluta världstoppen men efter det har resultaten fallit för varje ny undersökning. Det indikerar att det är det som skett sedan 90-talet som är orsaken till de fallande elevresultaten och inte det som hände för 30 år sedan.

    Under 1990-talet togs besluten om kommunaliseringen, friskolereformen, det fria valet av skola och ett nytt målrelaterat betygssystem. Alla dessa beslut togs i övertygelsen om att de skulle leda till bättre resultat. Kännetecknade för samtliga skolreformer under 1990-talet var att man inte gjorde några utredningar utan man körde igång direkt.

    Fria skolvalet segregerar

    Hur det gick ser vi i dag i de internationella studierna, elevresultaten faller. Orsakerna är flera, men en huvudorsak är utan tvekan den ökade skolsegregationen. En grund är boendesegregationen som förstärks genom det fria valet. Eleverna sorteras efter föräldrarnas utbildningsbakgrund. Från förorternas skolor flyttar elever som har välutbildade föräldrar till kommunala skolor i centrum och till fristående skolor. År 2008 hade knappt 40 procent av föräldrarna i de kommunala skolorna en högskoleutbildning medan det var nästan 55 procent i de fristående.

    Föräldrarnas utbildning är den enskilt viktigaste faktorn bakom elevernas resultat. Om föräldrarna har grundskola får eleven i genomsnitt 160 meritpoäng i årskurs 9 medan elever med högskoleutbildade föräldrar får 231 poäng i genomsnitt, en skillnad på 70 meritpoäng.

    Förlorare är elever som går i skolor som tappar elever med välutbildade föräldrar. När de stabila och initiativrika föräldrarna flyttar sina barn till andra skolor blir de kvar som inte har samma stöd från hemmet. En skola kan då lätt hamna i en negativ spiral där det är mycket svårt för lärarna att vända utvecklingen. Och det är precis det som händer nu i Sverige. Det är i första hand de svagaste eleverna som faller både vad gäller betyg och i de kunskapsmätningar som görs.

    Förutom det fria valet kan 1990-talets betygsreform också vara en viktig orsak till resultatfallet. Då skärptes kraven drastiskt på eleverna och det krävdes fasta kunskapsnivåer för att bli godkänd i varje ämne. Tanken var att alla elever med adekvat undervisning skulle kunna nå nivån för godkänd. Men uppenbarligen har det inte fungerat för cirka 25 procent av eleverna klarar inte kraven utan blir underkända i minst ett ämne och drygt 10 procent klarar inte kraven till gymnasiet.

    Så slår man ut elever

    Ställer man höga krav på eleverna och samtidigt inte ger dem förutsättningar att målen, slår man ut elever. Betänker man att det i princip krävs en genomgången gymnasieskola för att komma in på arbetsmarknaden slår vi i dag ut närmare 10 000 elever om året genom denna politik.

    Men det är inte bara de svagaste eleverna som drabbas av 1990-talets skolpolitik utan även de med goda förutsättningar är förlorare. I Pisa-studien finns ett klart samband att ju större skillnader det är mellan elever och skolor desto sämre är resultaten. Ett land med ett segregerat skolsystem presterar sämre än ett land med ett sammanhållet.

    Regeringen ökar segregationen

    Men detta vill inte Jan Björklund tala om utan han är övertygad om att regeringens åtgärder kommer att vända utvecklingen. Men i regeringens politik finns inga insatser mot den ökande segregationen utan tvärtom, flera beslut ökar skolsegregationen. Det gäller till exempel besluten om elitklasser och de skärpta kraven för att komma in på gymnasieskolan.

    De skolpolitiska besluten under 1990-talet har medfört att den svenska skolan har gått från att ha varit den mest likvärdiga i världen med toppresultat till en skola med medelmåttiga resultat. Ju mer omfattande det fria valet har blivit och ju större skillnaderna har blivit mellan skolor och elever desto sämre är resultaten. Det är inte 1970-talets politik utan det är 1990-talets som leder till dessa resultat och ansvaret vilar gemensamt på såväl regering som opposition.

    Sten Svensson

    fri skoldebattör,

    tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning