Snart 25 år efter mordet har dådet på nytt hamnat i fokus. På årsdagen, som infaller måndagen den 28 februari, kan polisen konstatera att man fortfarande står på ruta ett. Mordet är fortfarande inte uppklarat och utredarna har ingen misstänkt.
Spaningsledaren Stig Edqvist känner sig frustrerad och har en kort förklaring till dödläget i utredningen.
–Mordet blev inte behandlat på ett riktigt sätt det första året. Det gick mycket troll i utredningen redan där. Det känns inte bra att vi ännu inte lyckats, säger Stig Edqvist.
Förbrukat vittne
Han gick in i utredningen som chef för 14 år sedan och var då övertygad om att polisen skulle klara upp mordet.
Stig Edqvist beskriver bevisläget som dåligt och tänker då bland annat på Lisbet Palme som är förbrukad som huvudvittne. Hon pekade ut Christer Pettersson som gärningsmannen.
Stig Edqvist är trots motgångarna och svårigheterna optimistisk.
–För att lyckas måste vi kunna binda en gärningsman till mordet och brottsplatsen. Men det blir svårt, säger han.
Han tycker ändå att det finns sakliga skäl att fortsätta utreda mordet så länge det kommer in tips. Sedan preskriptionstiden togs bort i fjol finns ingen bortre gräns.
–Vi jobbar tills det inte finns något mer att arbeta med och vi har nått vägs ände, säger förundersökningsledaren, vice riksåklagare Kerstin Skarp.
Redan uppklarat?
Många som arbetat i utredningen under åren anser att mordet sedan länge är polisiärt uppklarat. De hävdar att Christer Pettersson, som först dömdes men sedan frikändes, är mördaren.
Stig Edqvist vill inte kommentera deras åsikter närmare men avslöjar att det kommit in flera intressanta uppgifter om Christer Pettersson sedan Högsta domstolen avslog riksåklagarens resningsansökan 1998. Han antyder att bevisläget mot Pettersson är bättre i dag än 1998.
Polisen får in ett par nya tips varje dag. Hittills har 130 personer erkänt mordet.
Utredningen är en av världens största brottsutredningar, kanske den största. Materialet omfattar i dag 225 hyllmeter och hade för några år sedan kostat staten omkring en halv miljard kronor.
Fredagen den 28 februari 1986 är Olof Palme och hans fru Lisbet på väg hem från biografen Grand. De går Sveavägen söderut. På Palmes begäran är han denna kväll utan livvakter. Klockan 23.21 skjuter en man Olof Palme i ryggen när paret ska passera Tunnelgatan. Skottet är omedelbart dödande. Ett andra skott skadar hans hustru i ryggen. Mördaren försvinner in på Tunnelgatan.
Cirka tre minuter senare är den första polispatrullen på plats. Några minuter senare kommer en ambulans från Sollentuna som av en slump är i närheten. Klockan 00.06 på lördagen dödförklaras Olof Palme på Sabbatsbergs sjukhus. Klockan 00.20 skickar TT ut ett flashtelegram om att Sveriges statsminister har mördats.
Det dröjer till klockan 01.10 innan Sveriges Radio meddelar nyheten. Ekoredaktionen hade på den tiden varken bemanning eller sändningar nattetid. De flesta svenskar får därför nyheten först med morgontidningen eller tidiga radio- och tv-sändningar. Svenskar med anhöriga eller bekanta utomlands väcks dock av telefonsamtal, då BBC och andra medier rapporterat nyheten över hela världen, sedan de internationella nyhetsbyråerna i Stockholm meddelat den.
(TT)
Sven Olof Joachim Palme föddes den 30 januari 1927 som son till direktör Gunnar Palme och hans fru Elisabeth. Efter studentexamen vid Sigtuna läroverk 1944 studerade han i USA och tog därefter en jurkand i Stockholm. Under studenttiden blev han medlem i det socialdemokratiska studentförbundet.
Efter att ha varit ordförande i Sveriges förenade studentkårer kom han 1953 till statsrådsberedningen och statsminister Tage Erlander.
Olof Palme gifte sig 1956 med barnpsykologen Lisbet Beck-Friis. Paret har de tre sönerna Joakim, Mårten och Mattias.
Från 1957 till sin död satt han i riksdagen och blev 1963 minister utan portfölj. Året därefter valdes han in i socialdemokraternas verkställande utskott och var sedan kommunikations- och utbildningsminister. I oktober 1969 efterträdde han Tage Erlander som partiledare och statsminister. Sedan socialdemokraterna förlorat valet 1976 var han oppositionsledare och återkom som statsminister 1982.
(TT)
