Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
tac2c61c

Missing People samarbetar ibland med polisen i jakten på försvunna personer. Bild: Björn Larsson Rosvall, TT

1100 anmäls försvunna varje år

Göteborg Varje år anmäls 1100 personer som försvunna i Storgöteborg. De flesta kommer tillbaka, men några förblir försvunna.För de anhöriga är detta oerhört tufft.– Det är fasan på jorden. De vet inte vad som har hänt. Får du ett dödsbud så har du något att förhålla dig till men när någon är försvunnen... Det går inte att beskriva hur illa de är, säger Eva Lannborn, kriminalinspektör på avdelningen för försvunna personer i Göteborg.

I snitt anmäls tre personer försvunna varje dag, det är 1100 personer per år. Det är alltifrån barn som springer bort, till tonåringar som håller sig undan från sina föräldrar eller tycker att det är roligare någon annanstans och äldre människor som förvirrar sig.

Hur många som är försvunna just nu har polisen inga exakta siffror på.

– Vi har kanske 50-60 stycken som ligger i balans, men en del av dem är borta sedan ett par år tillbaka, säger Eva Lannborn, kriminalinspektör på avdelningen för försvunna personer i Göteborg.

På hennes bord hamnar anmälningarna på försvunna personer där man inte misstänker att ett brott ligger bakom försvinnandet. Det finns därför stora svårigheter när polisen ska leta efter dessa.

– Det är inte förbjudet att vara försvunnen. Så vi får inte gå in och kolla deras konton, eller deras telefoner, säger Eva Lannborn.

Istället anpassas sökandet efter personen efter det enskilda fallet. Eva Lannborn beskriver det som "traditionellt spaningsarbete".

– Det är svårt. Det finns inget facit för hur man ska leta. Man får för varje ärende man får gnugga geniknölarna och fundera på vad som kan vara lämpligt i just detta fall, säger hon och fortsätter.

– Man letar aktivt med allt som går att leta efter. Så länge det finns något att leta efter så gör man det.

Ibland är man även ute och söker i områden där personen senast setts i livet.

– Det är om det finns ett sökområde, man får titta på varje ärende som kommer in. Då bestämma sig för om det är ett akutärende, risk för någon annans liv, eller sådana saker och då drar man igång allt man har. Men det har med ärendets art att göra.

Det händer även att Missing People är ute och söker försvunna personer. Då är det anhöriga till personerna som tagit den kontakten. Polisen tar själva aldrig det initiativet, även om de är tacksamma för det jobb Missing People gör.

– De har en möjlighet att söka på ett sätt som polisen inte har. Jag saknar aldrig resurser, men jag måste alltid motivera varför jag ska ha dem. Men Missing People kan ju själva bestämma om de ska söka.

Trots att en person varit försvunnen i flera år stryks denne inte från Eva Lannborns lista. Det finns alltid hopp om att en person kan komma tillbaka levande.

– De har stuckit från släkt och familj och alltihopa. De behöver vara i fred. Sedan man kanske upptäcker dem när de söker nytt pass. De har skapat sig ett liv någon annanstans.

Men det händer också att man påträffar en död person som visar sig vara någon som anmälts försvunnen.

– Det finns hela skalan. Det kan vara någon som i akt och mening har gett sig i väg för att ta sitt liv. Det utreds ändå som ett försvinnande i alla fall. Det är inget ovanligt.

Men lyckosamt nog kommer de flesta tillbaka redan efter några timmar eller dagar.

– I stort sett kommer alla tillbaka.

Eva Lannborn tycker inte att man ska tveka på att anmäla en anhörig som försvunnen.

– Jag brukar rekommendera att det bara är den som anmäler som kan avgöra om man ska göra det. Någon kanske tycker att det inte gör något om man inte får tag på ungarna på 14 dagar, det är inget konstigt. Medan någon annan blir orolig bara efter en dag. Det beror på hur man lever och allt det där. Är det småbarn är det bättre att man hör av sig med en gång i stället för att vänta. Det händer ofta att ungarna kommer till rätta innan radiobilen kommer fram, det är bara bra. Det är det som är meningen.

För de anhöriga finns inget värre än att ha en närstående som är försvunnen.

– Det är fasan på jorden. De vet inte vad som har hänt. Får du ett dödsbud så har du något att förhålla dig till men när någon är försvunnen... Det går inte att beskriva hur illa de är, säger Eva Lannborn.

Mest läst