40-plussare löper amok i nya serien från Girls-skaparna

Lena Dunhams återkomst i tv-rutan är en ångestladdad campingsemester som spårar ur å det grövsta. Johanna Hagström saknar en figur att gilla.

ANNONS

Redo för en relationskomedi med en bunt 40-plussare vars campingprojekt spårar ur å det grövsta, medan du som tittare sitter och försöker bestämma dig för vem av alla dessa störda människor du irriterar dig mest på?

Då kan nya HBO-serien Camping vara något för dig.

LÄS MER:Trasiga hjältinnor gör Volvon rockig igen

Om du väntar dig att få se "Lena Dunhams nya serie", för så har den sålts in, måste jag dock göra dig besviken. Camping är en brittisk komediserie skapad av Julia Davis. Girls-duon Lena Dunham och Jennifer Konner har alltså gjort en amerikansk remake.

Som vanligt är det lite oklart varför det nödvändigtvis ska göras en USA-version av lyckade original. Men nu är det som det är och Camping är faktiskt helt okej för den som gillar ont i magen-humor. Om det en dag ska göras en svensk remake så vore Felix Herngren och hans FLX självskrivna, det här är precis deras sorts berättelse (tänk Bonusfamiljen och Solsidan).

ANNONS

LÄS MER:Då kommer True Detective tillbaka

Nåväl. Upplägget är som följer:

Kathryn (Jennifer Garner) har planerat maken Walts (David Tennant) 45-årsfirande minutiöst. De ska campa tillsammans med tre andra par och riktigt släppa storstadens stress och bara umgås.

Givetvis ballar det ur. Till att börja med är Kathryn en kontrollgalning som styr sin omgivning med neurotiska härskartekniker. Det är uppenbart att hon förtvivlat försöker hålla tillbaka sitt inre kaos genom ett stenhårt yttre "nu ska vi ha det trevligt"-schema.

LÄS MER:HBO:s kritikerförakt ligger i tiden

Hennes systers pojkvän är nykter missbrukare med extremt dåligt spritsinne. Ni anar ju hur det kommer gå med hans ambition att hålla sig vit och på mattan.

Därtill har Kathryns make Walts bästis blivit dumpad. Med sig till campingen har han sin nya tjej: En minst sagt drogliberal dj/healer-hippie, lustfyllt spelad av Juliette Lewis.

Allt toppat med ett lesbiskt redneckpar som sköter campingen och strör skjutvapen omkring sig, samt två högst olyckliga barn till camparna som betraktar de vuxnas sociala sammanbrott.

LÄS MER:Bill Skarsgård jobbar hårt med glosögonen

Det Dunham/Konner har tillfört serien är en mycket typisk neurotisk New York-stil, där folk är som vandrande skolexempel från närmaste utbildning för psykoterapeuter. Det är inte utan att man tänker på Woody Allen, eller varför inte vin-roadmovien Sideways med Paul Giamatti.

Min största invändning är att jag inte hittar en enda figur att gilla. Som det är nu önskar jag mest att det ska komma en grizzly och göra slut på allas lidande.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS