Tiden talar för Häcken – inte Blåvitt

I oktober för elva år sedan stod Trelleborgs FF för motståndet i en match som gav en konsekvens IFK Göteborg inte sett motstycke till sedan dess. Den här gången har mötet en betydligt allvarligare underton. Det skall avgöras. Inte i teorin, men väl i praktiken.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag hamnade i samtal med två före detta elittränare i pressrummet före avspark mellan IF Elfsborg och BK Häcken på Borås Arena; en för Elfsborg, en för IFK Göteborg.

Vad som sades stannar mellan oss, men om jag skall översätta samtalet i generella termer gäller processer, tålamod och smekmånader i ungefär sex månader. De tendenser som inte har börjat skönjas då, blir väldigt sällan verklighet senare heller.

Både Elfsborg och Häcken har nya tränare i år. För Elfsborg och Jimmy Thelin har det varit en resa, hårt ansatt historiskt tufft kritiserad och nere vid kvalstrecket under perioder.

Att det har vänt tillskrivs delvis den erfarenhet Anders Svenssons närvaro på bänken har bidragit med, men är inte hela sanningen.

ANNONS

Det här är ett lag som trott på sin spelidé, spetsat den med individuell skicklighet och utvecklat via ekonomiska muskler och förmåga på transfermarknaden.

Att förlora mot BK Häcken är ingen skam. Undantaget AIK gör alla lag det hösten 2018.

Även Andreas Alm vet allt om att lag tar tid att bygga. Hade det inte varit för det hade Häcken gjort upp om guldmedaljen med (nästan) redan klara mästarlaget från Solna.

Så väl sammansatt och fungerande är BK Häcken just nu, även om insatsen mot Elfsborg i kylan på måndagskvällen lämnade en del i övrigt att önska.

Viktor Lundberg kunde ha avslutat bättre i första halvlek, Alexander Jeremejeff i andra. Lagen tog ut varandra, men ville framåt. Till slut kom öppningen, Godswill Ekpolo hittade öppningen till Paulinho, som mycket väl kan bli Häckens fjärde skyttekung på 2010-talet. 17 mål hittills, sex matcher kvar. Paulinho imponerar ofta, mot Elfsborg stack effektiviteten ut. Så mycket mer än målchansen hade brassen, såvitt jag kunde uppfatta, inte.

Nu finns chansen att rå på Malmö FF i tabellen. Stormatch på Bravida arena på söndag. Alexander Jeremejeff mot sin tidigare arbetsgivare, samma sak för Carlos Strandberg, Oscar Lewicki och Egzon Binaku.

Får Blåvitt fortsätter kräftgången. Storförlust borta mot Hammarby, André Calisir skadad och problemen fortsätter för Poya Asbaghi. IFK Göteborg är härmed på riktigt indraget i bottenstriden och de som hävdar att ”det är lugnt” och att ”det löser sig” får nog tänka om.

ANNONS

Väldigt lite i livet löser sig av sig självt och just nu fungerar ingenting för Blåvitt.

Redan till matchen mot Trelleborg kan Asbaghi behöva stöd i någon form. Avståndet nedåt i tabellen räcker för nervdaller.

Det här fungerar inte längre och har inte fungerat på länge.

Inga framsteg syns, inga poäng tas, tron är på upphällningen.

Väldigt mycket skall avgöras mot Trelleborg.

Precis som 2007, då ett guld stod på spel.

Nu är det viktigare än så.

Plus:

Häcken har åtta segrar på nio matcher och har häng på medalj och Europa.

Minus:

IFK Göteborg har en seger på nio matcher och är på väg att dras in i kvalstriden.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS