I höstas skrev vi en debattartikel i Aftonbladet om polisens farliga biljakter, men responsen från Polismyndigheten uteblev. Och den här typen av biljakter fortsätter. En polis i Piteå åtalades förra året efter att ha försökt städa upp i ungdomarnas ”buskörning”, helt utan lagstöd och efter fem års tjänsteledighet. Efter lite avrostning var individen tillbaka i tjänst som ingripande MC-polis och ansåg det som sin plikt att jaga en ung mopedförare som kört på bakhjulet. Argumentet var att körsättet var provocerande. Det finns ingen lag som säger att det olagligt att köra på bakhjulet, även om poliser gärna vill se det som vårdslöshet i trafik.
Den åtalade polisen körde i 90 km/t i bostadsområden och även in i en trädgård. Polisen utgjorde en ofattbar risk för barn och vuxna, bara för att komma i kapp en moped. Detta är inte bara oaktsamt, det är även uppsåtligt och vårdslöst. Polisen hade inte heller en plan på hur mopeden skulle stoppas och framprovocerade den livsfarliga jakten som kunde ha orsakat allvarlig skada eller död.
Polisens skyldighet
Den åtalade polisen ursäktar sig med att han inte känner till vilka lagar och föreskrifter som gäller. Det är den enskilde polisens skyldighet att hålla sig uppdaterad över vad som gäller, inte sitta passiv och vänta på att någon ska berätta eller erbjuda en utbildning. Den enda lösningen för denna polis är att ta permanent ledigt från polisyrket. Polisen har erkänt ett förföljande så hur ska han kunde frias från misstanke om brott? Det skall bli intressant att höra vad domstolen tycker i detta fall.
Förföljande av ungdom på moped sker varje dag för att föraren inte stannar på polismans tecken. Detta är en livsfarlig aktivitet från polisens sida och ska inte förekomma om det inte finns synnerliga skäl. I praxis betyder detta att den flyende måste ha visat sig särskilt farlig för andra människors liv och hälsa.
Detta löser polisen genom att inte rapportera in ett förföljande och om det rapporteras, kodas det om till något annat vid ett eventuellt gripande, som till exempel olovlig körning. Andra vanliga sätt för polisen att försöka få stopp på mopedburna ungdomar är att sparka på mopeden, slå med batong eller köra framför mopeden för att sedan bromsa kraftigt, sistnämnda görs även med polisbilar.
Vi utgår från att domstolen i norra Sverige dömer polisen till ett riktigt straff och drar samma resonemang som Hudiksvalls tingsrätt, när den dömde en polis för kroppsskada efter prejning
JO tolkar lagar och polisen ska följa den tolkningen. Varför vill inte polisen ta till sig JO:s otaliga beslut om kritik riktat mot förföljanden? I polislagen 8§ står det om behov och proportionalitet, kort sagt om är det försvarligt och vilken nytta staten har av ett ingripande. Trafikförordningen som säger att man ska visa särskild hänsyn mot barn och Nollvisionen med målsättning att ingen skall dödas i trafiken, ingår båda i polisens utbildning. I tillägg finns Barnkonventionen och Europakonventionen som slår fast rätten till liv. Vad en enskild polis anser sig ha rätt att göra är irrelevant.
Vi utgår från att domstolen i norra Sverige dömer polisen till ett riktigt straff och drar samma resonemang som Hudiksvalls tingsrätt, när den dömde en polis för kroppsskada efter prejning. Argumentet var att polisen hade att ta i beaktning att mopedföraren kunde komma att skadas. Samma resonemang borde även domstolen haft i Alexanders fall.
Till alla som nu känner sig provocerade och gärna vill tycka till, så vill vi uppmärksamma att det är en enorm skillnad på vad man tycker att en polis borde ha rätt att göra och vad en polis faktiskt får göra. Frågan är nu vad Polismyndigheten tänker göra med sina anställdas attityd och brist på respekt för andra människors liv och hälsa? På vilket sätt kommer man kvalitetssäkra sin verksamhet framöver?
Frode Storåker, förälder till Alexander Storåker
Anna Storåker, förälder till Alexander Storåker