På tisdagen kom beskedet: Migrationsöverdomstolen slår fast att Gymnasielagen är möjlig att tillämpa.
– Det känns jättebra, inte bara för mig, utan för alla som berörs av lagen. Det är en ny chans och nytt hopp om att få stanna i Sverige. Men de som inte berörs av lagen är oroliga, och lite ledsna, säger 19-årige Mokhtar som är en av Göteborgs ensamkommande som nu kan få en chans till uppehållstillstånd.
Men han är orolig att han åter får avslag av Migrationsverket.
För samtidigt: hittills har en övervägande majoritet av de 1159 ärenden som har avgjorts fått avslag.
Efter beskedet från domstolen är David Nilsson, verksamhetssamordnare på frivilligorganisationen Agape som bland annat ordnar boende åt ensamkommande ungdomar, försiktigt hoppfull, även om han hade velat att fler omfattades av lagen.
– Nu kan väntan och den psykiska tortyren mildras litegrann. Det blir lättare för ungdomarna att fokusera nu. En del har väntat på att få börja studera. Många har inte fått någon ersättning, nu kan de komma in i systemet, säger han.
Han ser domslutet som ett sätt att få fler som omfattas av lagen att söka.
– De har inte sökt eftersom de inte vågar hoppas mer. Det har också gått ett rykte i gruppen om att det inte blir något av lagen.
LÄS MER:Hundratals ensamkommande får ny chans – boendefrågan fortsatt oklar
Kan inte sova på natten
En vecka tidigare. Domslutet som kan ge fler chans att stanna i Sverige har ännu inte landat.
I lokalen i Matteuskyrkan i Majorna hörs ett myller av röster. Runt borden och i sofforna ungdomar och volontärer från Agape. Det bjuds på kaffe och något att äta, och de ensamkommande ungdomarna får tillfälle att prata med trygga vuxna och få hjälp och rådgivning för sina fall.
– De här ungdomarna har varit här så länge och fått så många negativa besked, säger David Nilsson på Agape.
Det är en oviss tillvaro, som pendlar mellan hopp och misströstan, och har kantats av uppskrivna åldrar, avslag och väntan på besked.
LÄS MER:Gymnasielagen får tillämpas
Ali har varit i Sverige i tre år, läser på gymnasiet och har fått hjälp med boende av Agape. Han har fått åldern uppskriven, avslag på asylansökan och väntar på besked om Gymnasielagen.
– Vi vet inte vad som kommer hända i morgon. De flesta av oss har mardrömmar, vi kan inte sova på natten, vi är osäkra om vi ska få stanna i Sverige? Ska vi lära oss svenska språket bättre eller ska vi skickas till ett land där det pågår krig?
När han ligger vaken på nätterna och oroas över att bli utvisad till Afghanistan är det inte döden som skrämmer mest.
– En eller annan dag kommer talibaner eller andra terrorister att attackera folk. Talibanerna kanske inte dödar oss på en gång, men de skadar oss. Jag vill inte ha ett sånt liv. Terrorister har vapen i händerna, och hotar folk. Jag vill inte se sådana situationer mer. Att överleva är ett hårdare straff än att dö, säger han.
Hur hanterar du oron?
– Jag träffar många snälla personer, som de, säger han och pekar mot volontärerna från Agape.
"Jag tappar allt"
Kring ett bord sitter Mokhtar tillsammans med Hassan och Mirza. De hoppas på att få uppehållstillstånd för att studera. De kom till Sverige för tre år sedan och läser på gymnasiet.
– Man vet ingenting om sin framtid. Vi vet inte ens hur länge vi kan vara här i Göteborg, eller i Sverige. Det är väldigt jobbigt, säger Hassan.
Mirza å sin sida tappar emellanåt hoppet. Då faller han ned i ett mörker.
– Jag vill bara lägga mig, jag tappar allt. Vissa dagar är jag glad och kan gå i skolan. Då har jag hopp om att få stanna här.
Om han får uppehållstillstånd vill han börja jobba när han är klar med den yrkesutbildning han nu läser.
– Efter två, tre år vill jag plugga vidare. Och om jag får uppehållstillstånd vill jag tävla för Sverige i SM i thaiboxning, säger Mirza.
Mokhtar ser Gymnasielagen som den sista räddningen.
– Det är det sista hoppet vi har, därför kämpar vi och går i skolan. Om det blir ett nej och vi får avslag, tar allt slut typ, säger han.
"Jag förlorade allt"
Sedan finns de som har siffrorna emot sig.
För att omfattas av Gymnasielagen räcker det inte att ha sökt asyl innan den 24 november 2015. Man ska också ha väntat i minst 15 månader på beslut.
Muhammad sökte asyl tillräckligt tidigt, men fick bara vänta på besked i 14,5 månader.
– Det fattas bara 15 dagar, säger han.
När han kom till Sverige fick han en familj, han gick i skolan, han spelade fotboll. Efter åldersbedömning där hans tänder visade att han var 16 år, men knäna 18 år, skrevs hans ålder upp till 18. Han fick det som skulle bli hans första avslag på asylansökan.
– Jag förlorade allt. Jag blev hemlös och skulle leva som vuxen. Jag förlorade min gode man och sedan även min advokat, säger han.
Just nu vet han ingenting om sin framtid. Han har blivit papperslös.
– Man blir uppgiven. Man kan inte bestämma över sitt liv.
Fotnot: Ali och Muhammad heter egentligen något annat.
För att få uppehållstillstånd enligt den nya gymnasielagen finns bland annat följande krav:
• Personen ska ha ansökt om asyl första gången den 24 november 2015 eller tidigare och registrerats som ensamkommande barn vid ansökan, alternativt ha kommit innan det datumet, men ha fått asylansökan registrerad efter 24 november.
• Fått beslutet om utvisning när den var 18 år eller äldre.
• Fått vänta mer än 15 månader på att få ett beslut.
• Studerar, eller har studerat och har för avsikt att studera på gymnasienivå i Sverige.
• Migrationsverket kontrollerar också om man har begått något brott eller om det finns något som pekar på att du skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk.
Källa: Migrationsverket
