September började deppigt. Det har varit en valrörelse där regnbågsflaggor plockades ned från vallokaler och där formuleringar om allas lika värde, hämtade direkt ur grundlagen, plötsligt tycktes kontroversiella.
I den omtalade dokumentären Spion i extremhögern (SVT Play) som kom i somras visar filmmakarna hur medvetet alt-right-rörelsen arbetar för att brutalisera språket. En internetkultur med ironiska memes som gör det möjligt att bortförklara grova antisemitiska och rasistiska utsagor som skämt. Efter ett tag försvinner chockeffekten även hos det som först väcker starka reaktioner och protester. Vi blir avtrubbade. Det tog sig ända in i vallokalerna.
LÄS MER:Människors lika värde borde vara en förbannad självklarhet
DN-journalisten Niklas Orrenius reportage visade hur språkbruket flyttat ut från sociala medier och direkt in i vallokalerna. Valarbetare i Malmö och Stockholm vittnade om hur de utsattes för öppet rasistiska påhopp utan att deras kollegor ingrep. Gränsen för vad som är oacceptabelt har flyttats ännu en gång. Och våldet i orden omsätts i handling.
Eller som författaren Johannes Anyuru skrev i romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (2016):
"Det handlar om att göra vissa människor till såna som det går att säga vad som helst till."
"Varför då?"
"Därför att då går det också att göra vad som helst mot oss."
I Huskvarna mördades en romsk man, en tiggare. Barn misstänks för brottet.
Det har gått två veckor sedan alla partier utropade sig till vinnare, jag har ändå inte kunnat skaka av mig känslan av att våra problem som samhälle går långt utöver ett oklart valresultat.
Men den här veckan känner jag mig ändå lite hoppfull. Ett år har gått sedan NMR hotade att stänga ned hela staden och konflikten runt Nya Tider delade litteratur-Sverige. I år är de inte med på mässan. Men floran av alternativa bokmässor och evenemang har fortsatt att förgrena sig. På lördag arrangeras Scener och samtal på Världskulturhuset parallellt med Bok och bibliotek på Svenska mässan. I helgen ordnades Angereds bokmässa för första gången. Panelsamtalen där handlade om att äga sin egen historia och inte låta sig avkrävas en enkel berättelse, eller låta sig reduceras till vare sig en god förebild eller ett varnande exempel.
LÄS MER:Ortens poet i Angered drog rekordpublik
Det är inte litteraturens uppgift att vara god. Och det är inte svaret på allt. Men genom att insistera på komplexa berättelser tränas vi att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt och att fortsätta se mänskligheten i andra.
I söndags fyllde den poetiska folkrörelsen Ortens bästa poet Angereds arena. Över sjuhundra tonåringar som alla kom för att lyssna på och framföra dikter.
De tänker behålla sin mänsklighet, sin humor och sitt språk.
