Replik
1/2 Missbruka inte yttrandefriheten för antidemokratiska syften
I sin debattartikel argumenterar Haris Agic för att domstolarna bör tillämpa brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp för att straffa de som missaktar religiös tro. Resonemanget präglas av flera brister som kan delas upp i två kategorier: de som bottnar i dåliga kunskaper om rättsordningen och de som verkar bero på en historielös syn på demokratin och rättsstaten.
De rättstekniska missförstånden kan ursäktas hos en lekman och avhandlas snabbt: Agic föreslår en utvidgad tolkning av brottet hets mot folkgrupp. Ett lagrum som begränsar en konstitutionellt skyddad frihet får dock bara tolkas restriktivt. Givetvis kan brottsbalken (och eventuellt grundlagen) reformeras. Att straffa missaktning av religiös tro skulle emellertid strida mot Sveriges folkrättsliga åtaganden enligt den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, art. 19 (åtminstone enligt FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter).
Skyddad rättighet
Det är svårare att ha överseende för Agics bristande förståelse av demokratin och rättsstaten. Ett tydligt bevis för att debattartikelns författare har fått rättsstaten om bakfoten är att han kallar yttrandefriheten för ett ”värdefullt privilegium”. I vår historia beviljades undersåtarna privilegier nådigt av kungamakten. Yttrandefriheten är inte ett privilegium. Det är en konstitutionellt skyddad rättighet.
Agic missförstår dessutom yttrandefrihetens funktion. Han verkar vilja rensa det offentliga rummet från yttranden som står i vägen för demokratins ”utveckling”. Hela poängen med yttrandefriheten är dock att tillåta yttranden som andra (även en majoritet) finner stötande. Yttranden som alla uppskattar behöver ju knappast skyddas. Den bakomliggande idén är att det som i dag framstår som avskyvärt i framtiden kan komma att uppskattas som en intellektuell landvinning.
Du får dock kritisera och till och med förakta idéer, inklusive religiösa och politiska ideologier
Yttrandefriheten är dock inte utan gränser. Vår rättstradition har utvecklat en grundläggande skiljelinje mellan yttranden som angriper människor och yttranden som kritiserar idéer. Du får inte sprida dåliga rykten om din granne eller propagera för att en viss minoritet bör utplånas. Du får dock kritisera och till och med förakta idéer, inklusive religiösa och politiska ideologier.
Agic menar att ”missaktning av en religion bidrar till att sprida en negativ bild av människor som praktiserar den religionen”. Det är säkert sant, men det samma gäller i den politiska arenan. Missaktning riktad mot liberalism sprider en negativ bild av liberaler. Menar Agic att vi ska avstå från kraftfull politisk debatt för att inte såra dem som inte delar våra åsikter? Det vore demokratins död snarare än dess ”utveckling”.
Filippo Valguarnera, docent, universitetslektor i rättshistoria Stockholms universitet