Dagarna före jul flashade två olika nyheter på intranätet i min del av vårdapparaten. Dels rop på hjälp från barnkliniken, ovanligt hårt pressad av många virussjuka småttingar och samtidigt sjuk personal, dels kungörelsen att Västra Götalandsregionen ska kosta på sig en ny visuell identitet. Krocken mellan viktiga arbeten som gör skillnad för befolkningen, och det som mest verkar vara en angelägenhet för laptop-klassen, blev tydlig.
Det är väl bra att rikets olika regioner skaffat egna logotyper som känns igen och signalerar när en enhet är en del av regionens skattefinansierade verksamhet. Men vilka invånare eller vårdarbetare har en förnyad regional grafisk profil högt upp på sin önskelista? För egen del hade jag önskat lite modernare arbetskläder, eller ännu hellre att intranätet fick fungerande sökfunktioner så att man kan hitta riktlinjer och PM när man behöver dem.
Försök inte laga saker som inte är trasiga. Namnbytet, från Västra Götalandsregionen till Region Västra Götaland, som av regionens höga chefer tidigare kommunicerats som oundgängligt, gick helt att fint skrota när pandemin för ett tag fick administrationen att helt fokusera på kärnverksamheten och spara in på annat. Varför man inte också kunde behålla den gamla grafiska profilen, och därmed spara miljoner skattekronor, är svårt att förstå för en vanlig vårdanställd som årligen ser verksamheten osthyvlas, när anslagen aldrig räknas upp i nivå med löneökningarna.
Men i stället för att dras med en mossig grafisk profil från 2016 kommer 2023 ge oss en helt ny ”visuell identitet” som enligt kommunikationsdirektören har ”invånaren i fokus”, men ”den stöttar också arbetet med en sammanhållen hälso- och sjukvård och ett sammanhållet VGR”. Tillåt mig tvivla. Vi som möter brukare ansikte mot ansikte, vi funderar sällan på typsnitt eller signalfärger.
Den reklambyrå som fått jobbet har gett ut en förstudie i form av en 60-sidig rapport där det starkt rekommenderas att regionen tar fram ett nytt helt eget typsnitt som ”kommer bli en mycket viktig profilbärare av VGR:s identitet i en värld av föränderliga plattformar”. Må så vara att annonser för Volvobilar eller Appledatorer har egna typsnitt som känns igen, men framgången för en produkt bestäms mer av hur väl den fyller konsumentens behov.
Kanske våra kommunikatörer och tjänstemän känner sig underlägsna och bonniga i kontakten med likar i andra verksamheter som har tjusigare design på sin Powerpoint. Kanske regionpolitiker tror att det är viktigt med en ”varumärkespolicy” som visar att vi är en ”sammanhållen koncern”. Men det är inte givet att den som organiserar sjukvården också måste ansvara för kollektivtrafik, regional planering och lösryckta bitar av kultur och utbildning. Kanske vore det bäst om vården blev förstatligad.
Regionen inbillar sig att reklam skall smälta samman helt disparata verksamheter till ett team. ”Ett starkt och tydligt varumärke gör det möjligt för invånaren att förstå och bilda sig en egen uppfattning om oss, vilket i sin tur ger oss, som är en av Sveriges största organisationer, möjlighet att förstå vad som länkar oss samman.”
Det är helt absurt att Regionfullmäktige klubbat snömos som detta. ”Vi uppnår en stark varumärkesposition när organisationen upplevs prestera bättre än våra konkurrenter, det vill säga dem vi riskerar att förväxlas med. Våra huvudsakliga konkurrenter ur detta perspektiv är länsstyrelsen, andra statliga myndigheter, större kommuner och stora privata vårdgivare.”
En ny ”visuell identitet” är yta och inte substans. För det invånarna bryr sig om är innehållet, funktionen. De bryr sig föga om vem som äger vårdcentralen, bara man får hjälp när man behöver. De bryr sig inte om vem som är huvudman för lokaltrafiken, bara man kommer dit man skall i tid. Snälla regionledning, krymp administrationen, minska antalet kommunikatörer och satsa på kärnverksamheten. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
