I Storbritannien kan det bli stor skillnad mellan procentenheterna och den verkliga fördelningen av mandaten i parlamentets underhus.
Medan exempelvis Sverige strävar efter en så proportionerlig fördelning av riksdagsplatserna som möjligt går den brittiska modellen ut på att skapa en så stabil regeringsmajoritet som möjligt.
Systemet kallas för majoritetsval i enmansvalkretsar.
Storbritannien är uppdelat i 650 valkretsar som var och en ska utse en parlamentsledamot. Enligt principen "the winner takes all" spelar det ingen roll hur stort stöd tvåan i valkretsen får, det är bara segraren som räknas.
En svag riksomfattande övervikt för ett och samma parti får därför stor effekt.
Opinionsmätningarna visar att båda de stora partierna ligger illa till och att väljarnas tilltro till dem har rasat.
Valsystemet gör att ett av dem ändå kan få ett klar majoritet, men analytiker tvivlar på det.
Det parti som ligger närmast till hands att vinna på egen hand är det konservativa regeringspartiet.
Socialdemokratiska Labour riskerar en brakförlust i Skottland men kan ändå ta makten i samarbete med Skotska nationalistpartiet SNP.
Uppstickaren Ukip kan, på grund av valsystemet, bara hoppas på något enstaka mandat.
De viktigaste valfrågorna för väljarna är enligt BBC invandringen, skatter och ekonomi, hälsovård och välfärd, jobb samt säkerhetsfrågor och EU.
En rad utredningar har visat att Storbritannien fram till 2030 skulle tappa mellan 3 och 14 procent av sin tillväxt om man lämnar EU.
