Är det så här illa? Om det vore så, skulle det krävas rejäla åtgärder och mindre prat om detaljer som de–dem och var–vart.
Låt oss försöka bena ut hur hoten mot svenskan kan tänkas se ut. Först måste vi skilja mellan språkbruk (hur vi talar och skriver svenska) och språkval (vilket språk vi väljer för samtalet).
Många retar sig på engelska lånord. Jag läste den här insändaren i samma veva som jag lyssnade på slutdebatten inför valet. Den debatten var påfallande fri från engelska lånord. Vi kanske inte gillade allt som sas, men politikerna talade svenska, enbart svenska, och till och med begriplig svenska. Annars är det rätt vanligt att experter och kommentatorer använder tipping point, game changer och annat språkligt importmaterial. Sådant kan irritera, men det hotar inte språket.
Den andra och betydligt allvarligare sidan handlar om språkval, och här måste vi skilja mellan tvättstugan i Bergsjön och labbet på Medicinareberget.
I flera av Göteborgs förorter är den språkliga mångfalden omfattande och påtaglig. Vilket språk väljer grannarna när de talar med varandra? För integrationens och svenskans skull vore det bästa om svenskan var trappuppgångens språk. Problemet är att det ofta är brist på svensktalande i huset.
Det andra fallet gäller forskningslabbet där människor av flera nationaliteter samarbetar. Här är engelska det givna arbetsspråket, och dagens forskning är till största delen engelskspråkig. På liknande sätt är det inom företag som arbetar internationellt. Många växlar mellan svenska och engelska under arbetsdagen. Sedan går de hem, äter middag och nattar barnen på svenska. Det är inget konstigt med det, och godnattsagan är opåverkad av engelskan.
Ett tänkbart hot är ämnesområden inom exempelvis medicin och teknik som är svåra att förklara och beskriva på svenska. Här finns en risk för domänförluster, alltså att modersmålet inte räcker till för att förklara vad mikroskopet eller stjärnkikaren visar. Boten ligger i populärvetenskap och forskningsinformation på svenska.
Om vi ser på samhället i stort kan man med visst fog säga att utvecklingen går mot att Sverige blir ett tvåspråkigt land. Förr var engelska ett bland flera främmande språk, men nu blir det alltmer ett andraspråk, ett språk allmänt spritt i samhället.
De som dagligdags använder både engelska och svenska bör förstås försöka hålla isär språken. Men, det är klart, om många lever tvåspråkigt, vore det konstigt om inte en del engelska uttryck tog sig in i svenskan. De flesta håller emellertid framgångsrikt isär språken.
Alltså, tro inte på språkliga domedagsprofetior. Fortsätt i stället att bruka och vårda svenskan. Att bruka språket är att vårda det, också i en flerspråkig trappuppgång.