Hur skulle du tänka om ditt hus fullständigt brann ner men du nekades ersättning av ditt försäkringsbolag? Du hade så klart försäkring men ditt försäkringsbolag höll inte med om att ditt hus i ruiner och aska inte var beboeligt. Polis och brandkår samt experter på nedbrunna hus var alla överens med dig att ditt hus inte gick att bo i. Det var ju bara aska kvar. Ändå sa ditt försäkringsbolag att ditt hus visst gick att bo i.
Vad olika experter sa var säkert sant, de misstrodde inte experterna eller dig men de hade inte beskrivit hur obeboeligt ditt hus var. De ifrågasatte om ditt hus verkligen inte gick att bo i. Andra hus som brunnit kan man ju bo i. Var ditt hus allvarligt skadat av branden? Man kanske kunde bo i huset 25 procent eller 50 procent av tiden?
Absurt säger du. Huset är ju bara aska. Här kan ingen bo och expertis håller med dig. Ditt försäkringsbolag står på sig och kommer med slutgiltigt besked. Deras husexpert som visserligen aldrig sett dig eller ditt hus påpekar att varken polis, brandkår eller husexpert har visat att det ej går att bo i ditt hus. Bara att det brunnit ner. Därför nekar försäkringsbolaget dig ersättning.
Tält på tomten
Självklart överklagar du beslutet. Ditt hus är bara aska. Alla tänkbara experter är eniga med dig. Överklagan tar ett år får du reda på. Kanske längre tid. Under tiden får du bo i tält på tomten där ditt hus en gång stod. Till slut får du besked från domstolen. De går på försäkringsbolagets bedömning. Huset är visserligen bara aska men ingen har visat att du inte kan bo i det heltid eller deltid.
Låter det här absurt och enfaldigt? Självklart förstår även du, kära läsare, att man omöjligt kan bo i ett hus som fullständigt brunnit ner. Men så här är livet för oss som kämpar mot Försäkringskassan. Vi är sjuka. Svårt sjuka. Trots att vi är försäkrade nekas vi tillträde till sjukförsäkring utifrån helt orimliga förklaringar beslutade av anonyma tjänstemän.
Jag är bara en av många som förutom att leva med en svår sjukdom dessutom nekas rätten till ett drägligt liv. Ständig smärta, orkeslöshet och hjärntrötthet som dessutom förvärras av enkla saker som att gå ut, träffa människor, prata, åka bil eller buss. Ett läkarbesök dränerar mina svaga batterier lika mycket som ett telefonsamtal. Besök i en affär är i stort sett otänkbart men går ibland att genomföra med resultat av utmattning efteråt. I princip består mitt liv av soffan och sängen med små, små försiktiga utflykter när det går eller är tvunget. Hushållsarbete görs i den mån det går. Lite åt gången med mycket vila mellan varje ansträngning. Att plocka ur en korg i diskmaskinen är tungt hur konstigt det än låter. Att dammsuga är ännu värre.
Ingen arbetsförmåga
Jag har varit svårt sjuk länge, i över tio år. Diagnosen ME/cfs ställdes 2016 och bekräftad igen 2019 av två oberoende specialistkliniker. Jag var då som nu sjukskriven på heltid. Arbetsförmedlingen testade mig 2018 och de ansåg att jag inte hade någon arbetsförmåga. Jag har haft lite a-kassa på lägsta nivån i några månader men har sedan 2019 inte haft någon inkomst alls eftersom Försäkringskassan nollade min SGI, vilket jag överklagade. Både Försäkringskassan och Förvaltningsrätten avslog.
I dag lever vi på min frus lön. Det gör att vi håller oss flytande nätt och jämt. Vi behöver hjälp ekonomiskt av både mina och hennes föräldrar. Vi har två barn. Kläder och skor är ett ständigt huvudbry. Resor och nöjen är i princip uteslutna. Alla inköp, små som stora överväger vi noga. Hemlagad billig mat och lunchlåda är inte ett val för oss.
Hur skulle du tänka om ditt hus fullständigt brann ner men du nekades ersättning av ditt försäkringsbolag?
Träffar du mig en dag ser du inte att jag är sjuk. Du kanske lägger märke till att jag har solglasögon utan att det är särskilt soligt eller att jag har öronproppar men jag ser ju inte sjuk ut. Inga kryckor eller rullstol men i själva verket är min kropp en ruin. Ett nedbrunnet hus bestående av rykande aska och trasiga tegelpannor.
Hade du kunnat se vad för tillstånd jag lever i skulle du inte tveka men i dag är det bara jag själv, mina anhöriga och läkare som kan se och förstå min situation. Försäkringskassan som fått all tänkbar dokumentation säger ändå nej. Tjänstemannen följer direktiven från politiker som i sin tur ljuger och skyller ifrån sig på myndigheten. Ingen tar ansvar och vi sjuka tvingas leva i våra ruiner som en gång var fullt fungerande hus.
David Lindh, sjuk i ME/cfs