Kent Wisti delar sin tid mellan att vara konstnär och att vara präst. Hans vassa satirteckningar har fått mig att dra på munnen många gånger. I sitt Sommarprogram har han dock prästkragen på hela tiden, det blir mer predikan än satir, även om det glimtar till av humor ibland.
Det blir ett milt och eftertänksamt program om hopp, längtan och tro som mynnar ut i att "det är meckigt att leva" och att vi borde försonas med vår otillräcklighet.
Innan dess målar han upp ett antal bilder ur livet, från mötet i sandlådan med en vuxen utan fantasi, till en kärleksfull beskrivning av en törstig morbror.
Musiken är finstämd, nästan alla låtarna är på svenska med texter som stryker under det han pratar om.
Män vid 37 års ålder återkommer som en sorts röd tråd, jag kommer aldrig riktigt underfund med varför, men Wisti reflekterar över att de mytologiska berättelserna om släkten alltid handlar om män och konstaterar som en sorts ursäkt för att kvinnorna får så lite plats i programmet, att vi dras med bilder och förutfattade bilder som "binder våra vingar".
Sommarpratare 4/7: Anna Throne-Holst, vd svensk-amerikanska Handelskammaren i New York
