Jordan B Peterson, författare till 12 rules for life: An antidote to chaos, och Björn Werner, GP:s kulturchef.
Jordan B Peterson, författare till 12 rules for life: An antidote to chaos, och Björn Werner, GP:s kulturchef. Bild: Jenny Ingemarsson

Sju dagar med Jordan B Peterson

Den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B Peterson har tagit en generation unga män med storm med sina konkreta råd om hur livet ska levas. GP:s kulturchef Björn Werner prövade att leva efter hans tolv livsregler i en vecka.

ANNONS
|

Sakprosa

Jordan B Peterson

12 rules for life: An antidote to chaos

Penguin Random House

Det börjar bli allt svårare att undvika Jordan B Petersons namn på svenska ledar- och kultursidor. Alla vill prata om den kanadensiske psykologiprofessorn, författaren till bestsellern 12 rules for life som nyligen kom ut på svenska. Mannen som över en natt förvandlades till Youtube-kändis för en hel generation slösurfade 20-åriga killar. Med en mix av faderligt goda råd och 50-talskonservativa pekpinnar om att män är män och kvinnor är kvinnor når han samma sorts killar som för 12 år sen slukade dejtinghandboken The Game med hull och hår. Men istället för att lära sig ragga på tjejer får de nu lära sig hur man bäddar sängen och att acceptera att livet är svårt.

ANNONS

Mottagandet i det svenska kommentariatet har varit splittrat. För de mer konservativa, som Ivar Arpi i SvD, är han en man som står upp mot PK-maffians offermentalitet och samhällsomstörtande postmodernism. För liberaler, som i senaste numret av Liberal Debatt, framställs han som en gyllene försvarare av individualismen, den som stavas frihet under ansvar för sin egen person. För vänstern är hans namn en ond föraning om något hemskt som håller på att hända med världen, en man som i en mörk popkulturell mardröm tillsammans med Alexander Bard och Pewdiepie vill tvinga kvinnor att gifta sig med män och som påstår att häxor finns på riktigt.

Men mycket talar för att frågan ”Vad vill Jordan B Peterson?” är ungefär lika missriktad som att fråga sig vad Mia Törnblom vill. För hans följare är han ju i första hand inte en ideolog. Han är en självhjälpscoach för håglösa unga män som vill hitta en mening i sin torftiga tillvaro. Frågan kanske snarare borde vara: funkar de 12 konkreta råd han ger i sin bestseller, nyligen utkommen? Svaret på det går inte att analysera sig fram till.

Här behövs ett experiment. Under en vecka prövade jag att leva efter Petersons alla regler. En fortfarande ganska ung man, uppvuxen med internet och uppfostrad med 80-talisternas curlande föräldrabudskap om att livet är mitt ostron.

ANNONS

Nu ska jag äntligen bli vuxen. Här är min dagbok:

Dag 1

Jag sträcker på ryggen extra mycket när jag vandrar genom korridorerna på jobbet. Peterson gör en stor sak av detta i sitt första kapitel, vikten av att sträcka på sig. Låter mig genomsyras av hans grundtanke: Livet är tufft, hårt och skoningslöst. Lyckan kanske aldrig kommer och även om den gör det är det inte målet. Kampen är allt. Även om det gör att jag ser ut som en reservofficer känns det bra.

Att jag går runt som en stelopererad har visst något att göra med att humrar bildar naturlig hierarki baserat på hur de beter sig. En slagen hummer är ihopkrupen. En hummer som sträcker på sig tar sig an världen. Människor är på samma sätt, enligt Jordan.

Det är en riktigt tunn argumentation. Men min hållning blir lite bättre.

Dag 2

Jag har börjat bädda sängen på morgonen. Noga. Viker in kanterna, som på hotell. Gör en lista på de små sakerna jag skjuter framför mig på en mental lista av dåligt samvete.

Boka tandläkare.

Lämna tillbaka kläder.

Köpa en cykelpump.

Jag ska ju sätta mig själv och mitt liv i ordning innan jag kritiserar andra, och enligt Peterson går det inte att göra med stora plötsliga åthävor. Ett litet steg i taget räcker, och belöna gärna dig själv efteråt. Diska, och ta en kopp kaffe. Gå ut med soporna och ät en godisbit. Om jag gör något litet varje dag kommer mitt liv på bara några år vara ett helt annat, lovar Peterson. Och, säger han och ritar med en bred pensel, om alla gör såhär kommer hela världen bli en bättre plats.

ANNONS

Så jag köper min cykelpump och lämnar tillbaka skorna och belönar mig själv med en glass. Det känns idiotiskt. Är jag ett dumt litet barn? En hund? Jag vet inte. Men det blev faktiskt gjort.

Dag 3

Äter middag med en vän som snabbt påtalat att min otroligt goda hållning ser väldigt töntig ut när jag sitter vid bordet. Vi pratar lite. Plötsligt reser hon sig upp, i vredesmod, och går mot toaletten med orden ”läs Freud innan du uttalar dig mer” hängandes i luften efter sig.

Orsaken? Jag har slutat ljuga nu, en grundstomme i Jordan B Petersons livsråd. Lögnen är roten till all ondska. En liten lögn föder ytterligare en lögn och sen ytterligare en – snart står hela världen vid avgrunden. Det förhatliga kaoset öppnar sig och ordningen faller isär.

Det är en lugnande men skrämmande tanke. Var sann mot dig själv och andra och du kommer leva ett sant liv. Tyvärr har det löpande börjat skapa direkta konflikter framförallt med kvinnliga bekanta som gärna vill veta hur det går med mitt Jordan B-liv, som en segue till att förklara hans inneboende ondska.

Istället för att glatt säga ”jo, jo, absolut” och gå vidare i livet finner jag mig nu plötsligt i utdragna bråk om att Jordan B Peterson inte alls är för tvångsäktenskap utan för att äktenskapet ska hållas heligt och att promiskuitet inte ska uppmuntras, eller att han inte alls föraktar kultur utan tvärtom är en påtagligt flummig Jungian som bygger sina livsråd på myter och arketyper som om de finns på riktigt. Och jag gör det på samma småleende självklara vis som Peterson själv i sina YouTube-videos.

ANNONS

Fast jag inte vill förvandlas jag sakta men säkert till en kommentarsfältsryttare på Reddit. Jag nästan känner hur halsskägget börjar klia och fedorahatten växa fram på hjässan. Kafkaliknande scener spelas upp för mitt inre. Jag vill inte vakna upp en dag och finna mig själv vara ett fanboy till en kanadensisk självhjälpsförfattare.

Dag 4

Idag bäddar jag inte sängen. Faktum är att jag nästan försov mig. Extra orakad kastar jag mig på min cykel på halvpumpade däck, trots att jag har den där cykelpumpen hemma nu.

Att jag så tvärt slutat sköta mig beror nog på att jag är besvärad av min nya roll som sanningssägare. Men det är också något med Petersons auktoritära röst som helt enkelt inte talar till mig. Nietzsches liknande budskap om att övervinna livets motgångar med viljans triumf var ett stöd under perioder i mina tjugoår, men Peterson är som en Nietzsche utan språket, eller den där sprudlade underliggande livskärleken. Istället bara platta anspråk på att jag ska vara stolt över att vara man, som om det var någon a priori-förutsättning att jag hade problem med min manlighet. Det får mig att vilja göra tvärtom.

Det kan också bero på att vissa punkter för mig är helt illegitima. Som den om barn. Jordan B Peterson vill att jag ska ”snäppa till dem hårt på handen” eller ”ta i ännu mer” om de inte beter sig, eftersom de annars kommer att växa upp och bli bestraffade betydligt hårdare av någon annan.

ANNONS

Dag 5

Experimentet går allt sämre. Sängen får se ut som det gör, i ett hörn ligger en hög smutstvätt, jag har börjat äta skräpmat istället för egenlagad. Anledningen, tror jag, är att det här experimentet börjat göra mig deppig. Hela grunden för boken är att jag har problem, och nog finns det såna där när jag börjar leta. Det är inte tvunget dåligt med självrannsakan, men inte heller bra för hållningen.

Saken blir inte bättre av att vissa livsråd är väldigt svårhanterade, inte för att de egentligen är svåra men för att de är truismer på nivån att till och med en lärare i livskunskap i högstadiet hade blivit lite röd om öronen av att behöva lära ut dem. Välj vänner som vill dig väl. Gör sådant som är meningsfullt. Prata inte bara, lyssna också. Sådant som alla vet men alla också har terapeuter för att överhuvudtaget närma sig. Jordan B Peterson är inte min terapeut. Hans stränga faderlighet tränger igenom i korta doser på internet men sipprar lika snabbt ut igen. Det betyder inte i sig att råden är dumma – de är bara omöjliga att fullfölja eftersom livet inte är lätt.

Trots det får det mig att känna mig misslyckad. Jag är en person som inte tar tag i mitt liv. En ihopskrynklad hummer på botten av havet, som äter på de små fiskbitar som de starkare humrarna inte vill ha.

ANNONS

Dag 6

Jag sträcker inte på ryggen längre. Hur jag än försöker sjunker jag tillbaka till en bekväm datorskärmsställning igen. Jag har suttit och stått så hela mitt liv med stor framgång, tänker jag surt.

Dag 7

En vecka av envis självrannsakan inför Petersons suddiga livsmål och uppfordrande ton har gjort mig rebelliskt uppgiven. Min lägenhet är stökigare än på länge. Jag har inte tränat en enda gång. Den lite svåra hålfönstermonsteran jag är så stolt över, som jag vårdat, planterat om och närt står nu ihopskrynklad och uttorkad i fönstret och sprider en känsla av nederlag och skam.

De 12 livsreglerna verkar, åtminstone på mig, vara närmast destruktiva. Det behöver förstås inte betyda att de inte fungerar. Att påstå det vore att ta den enkla vägen ut. Nej, det handlar nog lika mycket om att jag egentligen redan kan bädda sängen och hantera relationer på ett hjälpligt sätt. Om att jag redan försöker leva ett rimligt liv så att en vecka av plötslig skärskådning av min tillvaro gör mig lite moloken över de punkter som glappar. En hel del säger det också om min inställning till auktoriteter.

Det är också något av den springande punkten. Att jag inte behöver en sträng, uppfordrande pappa som tilltalar mig och min maskulinitet. Men att många yngre män behöver det är av Petersons hela tiden tilltagande popularitet väldigt tydligt.

ANNONS

Och det är kanske inte så konstigt. Om inte ens föräldrar, eller en stor överhängande ideologi eller ens en religion säger åt en att ta sig samman och bli stor, så som världen fungerat så länge någon kan minnas, ja då finns det en lucka i marknaden att fylla.

Givet det scenariot kunde det vara värre än en konservativ herre som säger åt unga killar att sträcka på sig. Men det kunde också vara bättre. För det är sorgligt ensamt att den som lyckas bäst att nå 2010-talets unga män är en Youtube-Nietzsche för killar som inte lärt sig hur man betalar räkningar och äta frukost. Att denna fullt rimliga längtan efter någon som säger åt en att sluta gnälla och börja ta ansvar över sitt eget liv måste bestå av en konservativ farbror som blandar upp sina självklarheter med en osnuten kritik av postmodernismen och styltiga gammelkristna värderingar.

Kanske, bara kanske, vore det bättre att bara införa allmän värnplikt för alla istället.

Jordan B Petersons livsregler

Stå upp – rak i ryggen.

Behandla dig själv som nån som du har ansvar för att ta hand om.

Var vän med folk som vill det bästa för dig.

Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag.

Låt inte barn göra saker som får dig att ogilla dem.

Ha ordning på dig själv innan du kritiserar världen.

Gör det som är meningsfullt.

Säg sanningen, eller ljug i alla fall inte.

Anta att personen som säger något till dig kanske vet något du inte gör.

Var precis i hur du talar.

Stör inte barn som åker skateboard.

Klappa en katt när du ser den på gatan.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS