Mångbottnade bilder. Serien <em id="emphasis-4fcf19445f909f00eea6a47dd78a8ee1">Lilla Berlins</em> skapare Ellen Ekmans roliga bilder rymmer precis som barnets värld betydligt mer än en berättelse, skriver Kajsa Bergström-Feiff.
Mångbottnade bilder. Serien Lilla Berlins skapare Ellen Ekmans roliga bilder rymmer precis som barnets värld betydligt mer än en berättelse, skriver Kajsa Bergström-Feiff. Bild: Ellen Ekman

Mer manual än saga

Kajsa Bergström Feiff läser en lekfull men lite duktig tipsbok som verkar rikta sig mer till fattiga föräldrar än till deras barn.

ANNONS
|

När dagisfröken frågar vad alla ska göra för kul på sommarlovet, så får hon olika svar. Någon ska till Thailand, en annan till Legoland och en tredje till ett jättecoolt vattenland. Den lilla tjej som utgör berättarjaget i Elin Johanssons och Ellen Ekmans inte särskilt muntert betitlade Hemma hela sommaren, och som barnboksläsaren kanske känner igen från den ännu bistrare namngivna Veckan före barnbidraget, ska på safari. Säger hon i alla fall, men mamma sätter avslutningskakorna i halsen och det visar sig att sanningen var något mindre romantisk. De ska ju vara hemma hela sommaren. Kanske sova på balkongen och klappa djur på 4H, men roligare än så är det inte tänkt att bli. Men till slut faller mamma till föga och improviserar fram en safari i alla fall, om än en något mer hemkokt variant, där en liten skogsjö får bli ett vattenhål och ankor och badande tanter får ersätta gaseller och flodhästar.

ANNONS

LÄS MER:Flygfärdig är befriad från positivt tänkande

Precis som Veckan före barnbidraget känns Hemma hela sommaren ibland mer som en lekfull, men lite duktig tipsbok för fattiga föräldrar än för deras fattiga barn, trots det ständiga barnperspektivet. Det är ibland rätt kul i sig – det är coolt att det går att äta granskott – och säkert välbehövligt, men slår ibland över till att bli mer manual- än sagobetonat.

Men serien Lilla Berlins skapare Ellen Ekmans roliga bilder rymmer precis som barnets värld betydligt mer än en berättelse. Inte bara tar hon rent färgmässigt ut svängarna på ett sätt man sällan får se i Lilla Berlin och lyckas kolorera den svenska sommaren så man känner tallbarr under fötterna, glasskladd på händerna och den ljumma beröringen av somrigt kvällsljus från väster i en lite stökig hyreslägenhet – varje sida bär också på fler berättelser: en tokig kattant, badande änder eller en drömsk ballongfärd i fjärran.

Och visst, sensmoralerna "det går att ha kul utan pengar" och "alla har inte råd med dyra semestrar" går fram med all önskvärd tydlighet, men när boken är slut är det trots allt sticken från de där tallbarren som dröjer sig kvar.

ANNONS